Det är ett rykte jag vill vara med och sprida. Jag är helt förbluffad över din skicklighet i internetdiplomati. Om du är intresserad av att bygga fandom och turnera världen runt med just one-liners rekommenderar jag att du återgår till Twitter. På den plattformen kan jag inte hjälpa dig, men de flesta andra som omnämns i tråden är säkert där. 

Tack vad glad jag blir.

Twitter har jag ju prövat lyckan på och där gick jag bet.
Dit går man nog för att bråka och då har jag svårt att inte bli provocerad. 

Jag såg intervjun Malou möter Alex Schulman. Hon sade smickrande att han är full av motsägelser, därför intressant. Hon frågade hur han som är så känslig kan vara så elak: förstår han inte att det gör ont, även i offentliga personer att läsa. Han berättade att när  han är ute och bråkar i offentligheten så anser han sig tåla allt. Alla som kallar honom mobbare på Twitter är även högertroll enligt Alex Schulman. Behändigt.
Bra att du lämnat Twitter. Jag tror att du passar bättre på forum. 

Jag fick sudda lite nu.
Jag lät känslorna styra och skrev dömande om honom. 

Jag läste någonstans att man ska övervägande sina ord och inte uttala dem om dem inte är:
Sanna
Nödvändiga
Goda

Orden jag skrev var så vitt jag vet inte något av detta. Så jag suddade. Sen är det här inte någon livsregel jag lever efter. I så fall bröt jag ju den i mitt tidigare inlägg. Men det räcker kanske att jag bryter den en gång per person.

Ibland tror jag inte jag passar in någonstans. Imposter syndrome. Men det är offret i mig som talar igen.

Hjälp. Jag är ingen kändismunk som Dalai Lama. Dina ambitioner andas högt och rent. Jag känner mig alltmer blek. Tycker om hur du talar om offret utifrån dig själv. Det gör det lättare att förstå vad det är folk går och klämmer på när de delar ut koftor utan att reda upp det egna garnet. 

Ja men du måste tänka på att du enbart ser mina ambitioner i text i en skyddad miljö. Jag ligger här på soffan och kan tänka igenom det jag skriver innan jag trycker på sänd. Som tur är strular ordbehandlingen här på fl vilket gör att man får korrigera och tänka efter. Det blir som att räkna till 10. Man blir tvingad att läsa igenom för att hitta felen. 

Då är det lätt att vara moder Theresa.

Egentligen är jag en socialt klumpig besserwisser. Jag märker ju att besserwisserheten lyser igenom även här. 

I verkligheten är jag ganska långsint. Jag har ganska hög tröskel för vad jag står ut med men när någon fått bägaren att rinna över så förlåter jag i stort sett aldrig. Det behöver inte vara något speciellt, det räcker att det är flera små issues.

Så låt inte min präktighet lura dig. Jag är blott ett internettroll fast med annat fokus än det klassiska trollets.

 

Lite trolligt känns det allt! Hur ska jag koppla detta till kändisar nudå? Moder Theresa var ett girigt troll? Allt är inte vad det ser ut att vara osv. Det är inte särskilt lätt att lura mig. Men det kan se ut som om man lyckats. Är du också den sortens troll, en offentlig persona som döljer den du är? Alex Schulman låtsades att han inte tänker på sin persona men googlar möjligen fortfarande sig själv som förr. 

Det känns definitivt trolligt och falskt! Jag vet alldeles för lite om moder Theresa men jag hoppas hon var så god som man tror.

Jag vet ju inte om jag är som Alex. Fast som Alex är jag ju inte när jag tänker efter. För jag sårar inte folk genom att prata elakt om dem. Inte vad jag vet i alla fall.

Vad skulle Joey sagt tror du?

Som jag nämnt kämpar jag ju med den där altruismen och självbilden. Vad är omtanke om andra och vad är önskan om att bli omtyckt?

Jag tänker att så länge jag fokuserar på att göra folk på lite bättre humör så måste ju det vara det enda som spelar någon roll? Vad gör det då om mina motiv är själviska liksom?

Vad är omtanke om andra och vad är önskan om att bli omtyckt?

Jag tänker direkt på Malous fråga till Alex som gällde varför han är elak när han samtidigt vill bli omtyckt.

Om du inte är elak mot andra utan att känna empati, och kanske till och med  skulle åtnjyra förståelse för din elakhet, ungefär som vissa konton håller varandra om ryggen när de mobbar i trådar, då är det för att du vill hålla din moral hög. Det i sig upplevs av de flesta som irriterande och bezzervissrigt, alternativt hycklande.

Så förstår jag ditt problem. 

I början av den här tråden upplevde jag ett annat vanligt fenomen, som är att man ska veta sin plats. En tjock vanlig tant ska veta hut och inte focka Hanna. 

Jag skulle kunna välja din väg och visa Hanna min förståelse, men där gick min gräns liksom din gick vid Alex Schulman. 

Egentligen tror jag att vi bägge är för mycket i huvudet. Jag hade bara kunnat stanna i känslan av äckel utan att sätta ord på den i syfte att sprida samma äckelkänslor i andra. När det gäller ojämlikhet finns det moraliskt goda skäl att sprida äckelkänslor, när det gäller vår fixering vid samtida gudar, där Alex Schulman har Jan Guillou som en av sina, möjligen mera tveksamt, men jag anser nog att det finns goda skäl att sprida känslan av äckel även där. 

Men du pratar om ditt själväckel, att du är ett offer och sådant. Det är svårt för mig att förstå varför du gör så. Är det för att du vill att andra också ska äcklas över sig själva, också avstå från att berätta när de faller offer? Eller något annat? 

I grund och botten är jag uppriktigt trött på att se oss människor göra oss själva och varandra illa.

Jag är genuint intresserad av att få folk att må bra. 

Jag är en sån där hsp. En personlighetstyp som jag både tror och inte tror på. 

Nu drar jag igång mina killgissningar igen:
Det här att jag gör mig själv till ett offer och föraktar mitt sätt att vara kanske är ett sätt att förekomma att bli narrad för den här omtanken jag känner för min omvärld. Därför försöker jag tona ned min godhet. Det är väl lite jante med. Du ska inte tro att du är nåt liksom. Och eftersom jag kör med vad många tycker är floskler som mina första 2 meningar i detta inlägg blir det nästan som att jag spelar en teater. Trots att jag inte gör det. 

Det är bara så att jag nu förstått att alla de där lökiga citaten och livsråden faktiskt stämmer. Många flinar åt carpe diem och Amor Vincit omnia eller hur det nu stavas men jag har fattat att det är sanningen!

Men jag kanske bara ska sluta känna skam över det och embracea det fullt ut?

Mitt själväckel vill jag verkligen inte sprida till andra.