Innan lovet fick vi information om att niorna ska åka utomlands i vår. Jag känner mig inte alls trygg med det. Pratade med mentorn som sa att det är för ett av ämnena och att det är viktigt att vara med för att inte missa det de ska lära sig...
Hur rimligt är det? Kan vi kräva att vårt barn får motsvarande kunskap utan att följa med?
Klart man inte måste veta eller att det ingår i läroplanen, men det ger ju kunskaperna om det man tittar på en helt annan dimension. Desto fler sinnen du involverar desto mer minnen att hänga upp kunskapen på.
Förutom att det ger kunskaper och erfarenheter med en studieresa så ger det ju mycket socialt. Och minnen från skoltiden. Rent spontat skulle jag aldrig neka mitt barn att följa med
Eftersom TS inte vill gå in på vad problematiken handlar om så är det svårt att avgöra om det låter rimligt att neka tonåringen att åka med. Är det mobbing, allergier, ångest eller sängväteri med i bilden finns ju olika strategier att avhjälpa.
Men framför allt, vad vill tonåringen själv?
Naturligtvis ska barnet åka. Det ingår i utbildningen.
Har förälder även rätt i att kräva att dess barn tex inte ska delta i idrott eller något annat ämne för att föräldrarna så anser?
Naturligtvis ska barnet åka. Det ingår i utbildningen.
Har förälder även rätt i att kräva att dess barn tex inte ska delta i idrott eller något annat ämne för att föräldrarna så anser?
TS, det är svårt att ge råd när du inte skriver utförligare. Men om 15-åringen själv vill åka och riskerar att missa en lärorik upplevelse, tycker jag att ni ska prata med skolan om det ni oroar er för, går att lösa på något sätt. Med extra tillsyn eller rätt kompetens på plats, t ex om det gäller något medicinskt.
Finns det andra orsaker som gör det olämpligt att 15-åringen följer med oavsett åtgärder, ja då är det ju så. Och nej, en utlandsresa kan aldrig vara obligatorisk.