Ett högintelligent barn som inte kan fokusera i skolan

Ännu en förälder med ett överintelligent barn alltså? Suck. Och skolan menar du ser inte detta? 

Nej, hon måste inte visa att hon slutfört en massa uppgifter under sin nivå. Det åligger lärarna att leda och stimulera. Liksom att anpassa individuellt. Det gör man inte genom att ta död på lärandelusten för att man är helt okunnig om hur begåvning som inte bemöts rätt kan te sig, eller inte kan stå emot att överföra sin egen fyrkantighet och jante. 

Du skriver så mkt galet om att beteende läggs in i bedömningen! Att ditt eget barn på 14 år, utöver att vara duktig i ma tar ansvar för andra är inte relevant. Vi talar om en sjuåring här, understimulerad, och det saknar betydelse om din son kunde ta ansvar för andras lärande även när han var sju. Han har väl en annan följsamhet och mognad. Beteende läggs inte in i den del som handlar om kunskaper, vilket det handlar om här. (Däremot kommer man givetvis tala och skriva om beteenden i en IUP.) Det gäller för skola att vara villig att jobba utifrån en annan hypotes om varför en sjuåring "stökar" än de hypoteser man vanligtvis väljer.

TS, det börjar nu finnas högar med litteratur och sidor om begåvade barn, även Skolverket har ett stödmaterial. Dessa barn ska också ha ledning, stimulans och anpassningar - på sin nivå - jag är enig med dig. 
www.skolverket.se/skolutveckling/inspiration-och-stod-i-arbetet/stod-i-arbetet/sarskilt-begavade-elever


Och alla ni som pratar om att "lära sig ha tråkigt". Det övas inte genom att ge för lätta uppgifter i skolan utan genom sådant som att vänta på bussen, vänta på sin tur, följa med vh på tråkiga saker för man inte får vara själv hemma etc. Väldigt mycket av att lära sig ha tråkigt handlar om att vänta. Där ska inte vänta på rätt undervisning ingå.

Jag arbetar inom skolan, har själv särbegåvade barn och ja, det är otroligt vanligt att skolorna inte ser detta! Det är inte förrän på senare år som Skolverket mer aktivt försöker sprida denna informationen tex, men det tar oerhörd mängder tid. Jag är också med i ett närverk för föräldrar till särbegåvade barn. Det behöver inte vara ett problem att vara högt begåvad, men det finna barn som utöver det har något annat (tex autism) och då blir det genast krångligare. 

Mina egna barns högstadietid var minst sagt problematisk och det var inte förrän efter de hade slutat där som den skolan lärde sig mer om detta. Jag har barn (nu vuxna) som är vad som kallas "2E". Det kan du kolla upp TS. 
Det behöver inte vara så att ditt barn räkans dit, men om man genomgår en BUP-utredning inom NPF-spektrat så kommer ni samtidigt få se tester som rör intelligens, så försök få till en kontakt med BUP är mitt tips. 

En bra beskrivning för särbegåvade är att skolan är ungefär som att man ska tvingas cykla så långsamt man kan utan att trilla av cykeln. Prova det får ni se hur svårt det faktiskt blir.
Eller om man som vuxen skulle sitta på en föreläsning där informationen är "Nu när ni ska ta anteckningar ska ni skriva A - B - C osv - hela alfabetet, och när ni gjort det ska ni skriva A - B - C igen. Fyll hela sidan så att ni verkligen kan alla bokstäver. Sen ska vi skriva de gemena också : a - b- c och så en gång till! När vi har gjort DET - då ska jag börja själva föreläsningen och då kan ni ta egna anteckningar". 

Vi alla vuxna hade garanterat blivit rastlösa, inte orkat sitta kvar, smugit ut på toa osv, under alfabetsdelen samt känt att det var helt meningslöst. 

Dina barn har alltså access till en inre motivation att "riva av" tråkiga uppgifter "snabbt" och en väl utvecklad förmåga att organisera sig, också inför "något roligare". Anser du att dina barn behövt dessa grundläggande uppgifter i annat syfte än att "inte ha kul"?

Grundskolan bygger verkligen inte bara på repetition. Finns ju en hel hög med nior som knappt lärt sig läsa och räkna, för att inte tala sexor. Lära nytt, befästa, repetera. Eller dina små kom till skolan och fick aldrig lära något nytt? 

Vi hade samma problem upp till femman, en son som till sist grät och vägrade göra matte för det de fick att göra var för bebisar enligt honom. Kom hem och man frågade vad han lärt sig i skolan och han sa "ingenting" med ledsen röst. Dag efter dag. Helt knäckt, för han ville ju verkligen lära sig saker.

De första tre klassmentorerna vägrade anpassa eller göra något alls fast vi hade påtalat problemet sen förskoleklassen. Då  blåste de bort det med "äsch det tror alla föräldrar om sina barn". Han räknade rätt stora tal i huvudet och löste ekvationer med x när han var 5-6 år. Vi roade honom med IQ-boken och olika IQ-tester på nätet, det tyckte han var kul. Principen bakom Fibonacciserien och hur man reder ut andra talserier ägnade han sig åt som 7-åring.

I mellanstadiet fick vi nog och bytte till profilskola, de hade matteklubb varje vecka med högstadiet och han fick en kompis som var bland topp tio i Sverige på matteolympiaden. Det hjälpte mycket att hitta någon annan på samma nivå.

Nu läser han tredje året på ett av landets bättre gymnasier och de får även läsa mattekurser från Teknis i vår. Sedan ska han plugga till fysiker har han bestämt.

Så: 

1. Hitta en smart kompis till ditt barn, så de kan dela sina tankar med någon.
2. Kräv att skolan stryker i repetitiva uppgifter, ditt barn behöver kanske bara göra a och b, inte a-f av samma sak, om det redan har förstått.
3. Ge material utanför skolan som barnet kan stimuleras av.
4. Spana på andra skolalternativ.

Ja? Vet inte vad du menar riktigt? Repetition är kunskapens moder. Otroligt viktigt för att befästa kunskaper. Sen lär barnen sig nytt i skolan, hela tiden som bygger på de kunskaper man befäst. 

Vet inte hur det fungerar i andra skolor men hos oss har man repeterat i början av varje läsår. I omgångar har barnen tyckt att det är tråkigt, ja.  Men dom har så att säga bara gjort det  

Vad är det för konstigt med det?

Vi pratar ju barn som enbart repeterar och inte får komma till det nya. Som ska lära sig färglägga en bokstav när de läst i 3 år. 
Vissa (mig själv inkluderad) gör det de blir tillsagda. Andra ger upp skolan för de får ju varken lära sig eller bli sedda. 

Nej. De har fått extra uppgifter om de varit klara innan lektionen är slut.

Det konstiga är att du använder det som ett argument för att låta ett barn vara så understimulerat att det inte presterar alls. (Grundskola ska givetvis bygga lika mkt på att lära sig nytt som att repetera. Många barn har vh som saknar möjligheter att ge försprång och ens stötta akademiskt, för dessa är allt helt nya kunskaper, vilket är en annan diskussion.)

När det som fungerar för "norm-barn" inte fungerar, tycker du att man ska nöta lite till och odla fler beteendeproblem och mer olust att lära, eller hade du något annat förslag? Du verkar ju t ex ha förstått att barn m autism behöver ett annat bemötande. 

Skolor ser och begriper inte mycket.