Ett högintelligent barn som inte kan fokusera i skolan

Det är inte omognad i mitt barns fall. Tom skolsköterskan är på min linje där.
Ska hon behöva bli deprimerad och tappa lusten att lära tycker du? För det är precis ditåt vi är på väg.

Jag ger upp på tråden. Så många okunniga som absolut måste uttala sig om saker de inte förstår.
Förstår inte varför det är så svårt att acceptera att det faktiskt finns högintelligenta barn och att föräldrar faktiskt kan veta vad de pratar om. Har ett barn som har det svårt i skolan också, inte heller där ges de anpassningar som behövs.

Jag arbetar med bedömning av barns  utveckling och identifierar avvikelser och utreder. Min erfarenhet är att föräldrar till barn med neuropsykiatriska diagnoser ofta vill se sitt barn som högintelligent samtidigt som de inte vill ta till sig att de har samspelssvårigheter. De varven kan memorera, rabbla alfabet, siffror, gärna på engelska, mer inlärt/repetitivt beteende, men de vet inte hur de skall använda kunskapen . 

Att ett barn är motoriskt orolig o rastlöst kan vara tecken på samspelssvårigheter, alltså barnet kan mycket men bara när han/hon vill, när det är på dennes villkor. 
Men man måste också kunna göra saker som andra ber om. 

Skulle prata med skolan om neuropsykiatris utredning, autismliknande tillstånd eller adhd? 

Har hon svårt att fokusera i andra sammanhang också? Har ni övervägt att utreda för högfungerande autism? De barnen är ofta väldigt intelligenta men har koncentrationsproblem.

Ring mensa och få råd. De har, tror jag, en grupp för föräldrar till särbegåvade barn. 

Jag har två barn som presterar lite över medel i skolan och även i deras fall tycker jag att skolan har varit dålig på att anpassa sig under lågstadiet. Det har blivit bättre i mellanstadiet. Lågstadiet går till så stor del ut på att lära barnen läsa, skriva och förstå grunderna i matematik, så de som redan kan det när de börjar sitter till stor del bara av tiden. Båda mina barn har klagat ända sedan f-klass över att det är tråkigt i skolan och jag har kompisar vars barn säger samma sak. Varför ska ett barn som kan läsa sitta och klippa ut bokstaven A ur tidningar, liksom? 

I mellanstadiet kommer det in mer ämneskunsksper och det är lättare för de som vill lära sig mer om tex medeltiden att få mer material, är min upplevelse. 

Läsläxeboken i lågstadiet är i tre nivåer, men den svåraste är ju jättelätt för min åttaåring, som också läser Harry Potter :)  (på svenska). Och i läxläseboken är det meningen att de ska läsa samma kapitel fyra gånger... Men där har båda mina barn sluppit det. Jag kan föreställa mig hur tråkigt och meningslöst det måste vara för ditt barn, som verkar ligga på en berydligt högre nivå! 

Har ni haft kontakt med specialpedagogen? Boka ett möte och ta med de matteböcker och den skönlitteratur ert barn har hemma. 

En del särbegåvade barn mår riktigt dåligt, så jag tycker att du gör helt rätt som inte ger dig! 

Om skolan inte vill hjälpa er att komma vidare så måste ni ju gå högre upp för att få gehör. Rektor? Skolledningen?
Kanske fundera på att faktiskt byta skola? 
Ringa BUP och få mer adekvata tips på hur man inte får barnet att lessna ur? 

Vad har ni liksom gjort rent konkret? Det är ju liksom den vägen ni måste gå. 

Varför försöker alla här i tråden bortförklara ts.
Ja, det finns barn som är högbegåvade och eftersom barn är barn så är deras reaktion när de blir uttråkade, som barn brukar reagera. 
Dvs en normal reaktion utan att man behöver blanda in diagnoser.
(Även 10-åringar kan bli rastlösa om de är uttråkade)
För en del lärare kan högbegåvade barn vara provocerande och läraren blir då trotsig och vägrar att se lösningar 

Att gegga med saker man redan bemästrar är idioti.

Vi har lite liknande problem med vår sexåring. Hon är dock fokuserad i skolan, men kommer hem och är uttråkad. Förskolan beskrev i sin dokumentation till skolan, hur långt fram hon faktiskt är, men skolan har inte ens brytt sig om att läsa. Min dotter gör inte längre klart sina uppgifter särskilt snabbt, för det resulterar bara i ännu en tråkig uppgift. Istället gör hon uppgifterna extra noga. De flesta uppgifter är av karaktären att stava enstaviga ord och rita bilder, eller att färglägga efter siffror. 

Återkopplingen från skolan är noll. De hälsar att barnen är på olika nivåer och att det nog jämnar ut sig sen. 

Mitt barn har inte heller någon repeterande kunskap. Alfabetet lärde hon sig sent. Ramsor har aldrig legat för henne. Vi funderar på att byta skola, för att få någon form av gehör. 

Tja, det kan man ju tycka, men hela grundskolan bygger på repetition. Vi har också intelligenta barn men de river av uppgifterna snabbt, och därefter har de fått extra uppgifter att jobba med. Livet går inte alltid ut på att ha kul. 

De får alltså svårare uppgifter som belöning?

Tycker det är helt feltänkt. Kan barnen redan det de gör borde de få göra annat från start.