Anonym (Bedragen 2020) skrev 2022-10-01 18:56:03 följande:
När går det över? Hur gör man efter otroheten?
Drygt 2 år sedan min fru var otrogen. Känns fortfarande oerhört jobbigt, tänker på det närmast jämt. Älskar henne så enormt mycket, så förslag om att lämna henne undanbedes.
Det gör så sjukt ont att ha blivit lämnad för några liggs skull. Ser dom framför mig. Egentligen inte själva sexet som stör mest, mer att en annan man fanns vara mer lockande.
Du som varit med om att bli bedragen, när började det lätta? Vad har du för knep att dela med dig av?
Tycker sveket är det värsta. Inte handlingen. Lätt att fastna i handlingarna dock.
1. du som blivit bedragen måste få känna det, älta det, återkomma till det.
2. den som bedragit måste stå ut med att lyssna och ta in den smärta den orsakat. Det finns inget nu måste du ha kommit över, eller ni får du släppa osv. Den måste se och höra och bära smärtan som orsakats.
3. du som blivit bedragen måste jobba på att bygga upp dig själv och din person och att faktiskt läka ihop och släppa.
4. den som bedragit måste jobba på varför den agerade som den gjorde. Vad saknades i mig som gjorde att Jag handlade så här. Den måste stötta sin partner i läkningen samtidigt som den bär ansvaret för det den gjort.
5. den som bedragit måste börja agera annorlunda. Den bästa ursäkten är handling.
Om alla fem är på plats och jobbas med kan man komma igenom som par. Om du gör ditt men den andra inte sitt så läker du aldrig. Ert förhållande är dött och över. Frågan är om ni vill, ska också kan inleda ett nya förhållande och på vilka grunder.
Tips. Gå i terapi som par. Gå i terapi själv. Sök på Esther perel rethinking infidelity på youtube. Öht är hon tänkvärd att lyssna på kring det här ämnet.
Jag tog mig igenom. Vill gärna ha sveket ogjort. Men vi är starkare som par nu. Men det är enbart för att min man ägde och äger allt han gjort till 100 procent I kombination med ett enormt jobb från min sida. Om han inte ägde det han gjort skulle vi ha gått sönder Eftersom jag skulle gått sönder då. Och vi har pratat. så absurt många timmar och över tid och fortfarande ibland. Jag får gråta och vara ledsen utan skuldbeläggande från hans sida. Det är viktigt. Han har faktiskt gjort illa mig. Jag slänger det aldrig i hans ansikte men han har inte rätt att slippa ta ansvar för det för att det är jobbigt för honom att tänka på. Vi har kommit dit att vi kan prata om sveket utifrån utan känslor som bubblar upp. Och vi återbesöker alltid ämnet om någon av oss behöver.