• Anonym (Bedragen 2020)

    När går det över? Hur gör man efter otroheten?

    Drygt 2 år sedan min fru var otrogen. Känns fortfarande oerhört jobbigt, tänker på det närmast jämt. Älskar henne så enormt mycket, så förslag om att lämna henne undanbedes. 

    Det gör så sjukt ont att ha blivit lämnad för några liggs skull. Ser dom framför mig. Egentligen inte själva sexet som stör mest, mer att en annan man fanns vara mer lockande. 

    Du som varit med om att bli bedragen, när började det lätta? Vad har du för knep att dela med dig av? 

  • Svar på tråden När går det över? Hur gör man efter otroheten?
  • Anonym (Förringa?)
    Anonym (Pirribyxan) skrev 2022-11-18 08:12:58 följande:

    Men snälla! Alla människor är ju olika. Vissa kan säkert få PTSD av "små" saker som otrohet, samarbetssvårigheter på jobbet, och liknande saker. Men det får nog betraktas som relativt ovanligt.

    Att jämföra det med fysisk misshandel, våld, våldtäkt och upplevelser av krig som ju tråkigt nog en hel del människor i Sverige nuförtiden har....

    Det är faktiskt inte rimligt.

    Så lägg ner!!


    Jag har blivit rånad och misshandlad, och det satte betydligt mindre sår i själen än att bli bedragen.

  • Anonym (Pirribyxan)
    Anonym (Förringa?) skrev 2022-11-18 10:12:17 följande:
    Jag har blivit rånad och misshandlad, och det satte betydligt mindre sår i själen än att bli bedragen.
    Ja fast nu blandar du ihop saker. PTSD är något helt annat än "sår i själen". Och till råga på allt förminskar du de människor som blivit misshandlade och har kanske fått livet helt förstört av det.
  • Anonym (jaha)
    Anonym (Pirribyxan) skrev 2022-11-18 13:24:34 följande:
    Ja fast nu blandar du ihop saker. PTSD är något helt annat än "sår i själen". Och till råga på allt förminskar du de människor som blivit misshandlade och har kanske fått livet helt förstört av det.
    Och du förminskar det som fått trauma pga en otrohet, är ditt förminskande bättre än andras menar du?
  • Anonym (Kvinna)
    Anonym (Pirribyxan) skrev 2022-11-18 08:12:58 följande:

    Men snälla! Alla människor är ju olika. Vissa kan säkert få PTSD av "små" saker som otrohet, samarbetssvårigheter på jobbet, och liknande saker. Men det får nog betraktas som relativt ovanligt.

    Att jämföra det med fysisk misshandel, våld, våldtäkt och upplevelser av krig som ju tråkigt nog en hel del människor i Sverige nuförtiden har....

    Det är faktiskt inte rimligt.

    Så lägg ner!!


    Dina referensramar och jämförelser är tafatta, godtyckliga och skeva. Nu jämför du plötsligt samarbetssvårigheter på jobbet med otrohet utan att ens klassificera de förstnämnda i svårighetsgrad (lindriga eller svåra i form av psykisk och fysisk misshandel?). Allt blir godtyckligt och anekdotiskt gissande från din sida - utan evidensbaserade studier som stödjer dina påståenden. Vilken rapport lutar du dig mot i dina uttalanden vore intressant att veta något om?

    Varje traumatisk incident är unik och reaktioner på den likaså. Det går knappast för en utomstående lekman att ?avgöra?/bedöma just den givna reaktionen i varje enskilt fall.  Att diktatoriskt ?bestämma? vilka situationer eller människor som kommer/?får? utveckla PTSD eller inte är befängt. Det går alltså inte att rakt av jämföra traumautlösande händelser med varandra. Individuella bedömningar sker från ett fall till ett annat. Fördjupa gärna din kunskap genom att läsa något om sårbarhetsteorin. 


    Anonym (Pirribyxan) skrev 2022-11-18 13:24:34 följande:
    Ja fast nu blandar du ihop saker. PTSD är något helt annat än "sår i själen". Och till råga på allt förminskar du de människor som blivit misshandlade och har kanske fått livet helt förstört av det.

    Att ge uttryck för ett upplevt trauma som ?ett sår i själen? kan kännas rätt och behöver inte vara fel. Vi här i tråden sitter inte med ett PTSD-formulär med vilket vi gör en noggrann genomgång av symtom. Det ger intryck av en haltande människosyn eller empati brist om man bagatelliserar var och ens unika beskrivning på sin upplevelse av otrohet. 

  • Ordinär Man
    Anonym (Kvinna) skrev 2022-11-19 04:16:30 följande:

    Dina referensramar och jämförelser är tafatta, godtyckliga och skeva. Nu jämför du plötsligt samarbetssvårigheter på jobbet med otrohet utan att ens klassificera de förstnämnda i svårighetsgrad (lindriga eller svåra i form av psykisk och fysisk misshandel?). Allt blir godtyckligt och anekdotiskt gissande från din sida - utan evidensbaserade studier som stödjer dina påståenden. Vilken rapport lutar du dig mot i dina uttalanden vore intressant att veta något om?

    Varje traumatisk incident är unik och reaktioner på den likaså. Det går knappast för en utomstående lekman att ?avgöra?/bedöma just den givna reaktionen i varje enskilt fall.  Att diktatoriskt ?bestämma? vilka situationer eller människor som kommer/?får? utveckla PTSD eller inte är befängt. Det går alltså inte att rakt av jämföra traumautlösande händelser med varandra. Individuella bedömningar sker från ett fall till ett annat. Fördjupa gärna din kunskap genom att läsa något om sårbarhetsteorin. 


    Anonym (Pirribyxan) skrev 2022-11-18 13:24:34 följande:
    Ja fast nu blandar du ihop saker. PTSD är något helt annat än "sår i själen". Och till råga på allt förminskar du de människor som blivit misshandlade och har kanske fått livet helt förstört av det.

    Att ge uttryck för ett upplevt trauma som ?ett sår i själen? kan kännas rätt och behöver inte vara fel. Vi här i tråden sitter inte med ett PTSD-formulär med vilket vi gör en noggrann genomgång av symtom. Det ger intryck av en haltande människosyn eller empati brist om man bagatelliserar var och ens unika beskrivning på sin upplevelse av otrohet. 


    Vad är det här för dumheter?!?!!!

    Varje traumatisk upplevelse är INTE unik. Om du v vore så skulle sjukvården varken kunna diagnostisera eller behandla dem.

    Du klagar över att andra har skeva referensramar, att det blir godtyckligt etc. Problemet är bara att när du sätter dina egna skeva ideal som norm. Plocka fram något fall PTSD på grund av otrohet så kan vi börja plocka isär det.

    Vidare är det, som påpekats några gånger, osmakligt att du jämför hot om dödligt våld, livshotande olyckor, sexuellt våld, med dina kulturellt betingade trohetsideal!

    Om du mår så dåligt efter en otrohet, är det bättre om du försöker förstå att det är något du skapat själv. Det som inom psykiatrin ofta kallas fix idé, och som är en form av tvångssyndrom. Om du slutar haussa upp din egen person, och tar tag i dina verkliga problem, så kommer du att må mycket bättre.
  • Anonym (Kvinna)
    Ordinär Man skrev 2022-11-20 11:48:20 följande:
    Vad är det här för dumheter?!?!!!

    Varje traumatisk upplevelse är INTE unik. Om du v vore så skulle sjukvården varken kunna diagnostisera eller behandla dem.

    Du klagar över att andra har skeva referensramar, att det blir godtyckligt etc. Problemet är bara att när du sätter dina egna skeva ideal som norm. Plocka fram något fall PTSD på grund av otrohet så kan vi börja plocka isär det. 

    Vidare är det, som påpekats några gånger, osmakligt att du jämför hot om dödligt våld, livshotande olyckor, sexuellt våld, med dina kulturellt betingade trohetsideal!

    Om du mår så dåligt efter en otrohet, är det bättre om du försöker förstå att det är något du skapat själv. Det som inom psykiatrin ofta kallas fix idé, och som är en form av tvångssyndrom. Om du slutar haussa upp din egen person, och tar tag i dina verkliga problem, så kommer du att må mycket bättre.

    @Ordinär man. Varsågod! Här ges du vår trådskapare Anonym (Bedragen 2020) s fallbeskrivning (en kort replik på vår input). Om du följt med och faktiskt läst (tycks inte så) framgår av TS att han varit med om mycket i sina dagar, men att otrohetsupplevelsen är det absolut värsta han varit med om. Inledningsvis hävdar TS om det här att bli traumatiserad eller inte följande: att det är just det jag blev. TS blev traumatiserad av erfarenheten, något vi alla behöver ta in. 


    Det känns märkligt när du uppenbarligen vill tramsa om och förringa ett sedan länge klarlagt och vedertaget begrepp! Att förneka en medmänniskas upplevelser känns helt fel.


    När vår TS föreslår oss avstå jämföra hit och dit eller komma med relativiseringar, eftersom det hjälper honom föga, tycks du vilja ignorera det helt och hållet. Vad beror det agerandet på hos dig?  


    Anonym (Bedragen 2020) skrev 2022-11-13 11:21:52 följande:

    TS här. Stort tack för alla kloka inlägg. Det här med att bli traumatiserad eller inte, så vill jag bestämt hävda att det är just det jag blev. Jag har varit med om mycket i mina dagar, men den här händelsen är bland det absolut värsta jag varit med om. Att jämföra hit och dit och komma med relativiseringar hjälper ju föga, jag mår inte bättre för det. 

    Att investera i en annan människa som man älskar, över lång tid, och sedan bli bedragen, det är så otroligt mycket som går sönder där. 

    Men vi kämpar på.


  • Anonym (Pirribyxan)
    Anonym (jaha) skrev 2022-11-18 15:54:27 följande:
    Och du förminskar det som fått trauma pga en otrohet, är ditt förminskande bättre än andras menar du?
    Ja det menar jag verkligen. Otrohet är inte lika allvarligt som att se sin familj mördas, våldtas. Att förminska det och jämföra med otrohet är rent befängt!
  • Anonym (Gylf)
    Anonym (Pirribyxan) skrev 2022-11-21 10:08:02 följande:
    Ja det menar jag verkligen. Otrohet är inte lika allvarligt som att se sin familj mördas, våldtas. Att förminska det och jämföra med otrohet är rent befängt!
    Här har jag en synpunkt som jag brukar framföra. Det värsta som drabbat dig i livet kan ändå traumatisera den som haft det relativt  lätt. Man kan alltså få trauma till följd av i andras ögon ganska små saker. Jag minns en deltagare i Gifta vid första ögonkastet som inte kommit över en flytt hans familj gjort som barn. Även om han växte upp i ett gulligt radhusområde kunde det inte jämföras med livet i stort hus på landet.
    Otrohet kan krossa drömmar, det är ett svek, att se det grafiskt genom att komma på någon när det händer kan bränna sig fast på näthinnan och komma upp som flashbacks och mardrömmar. Visst kan man ägna sig åt att förlöjliga och förminska den som blir traumatiserad av relativt små saker men det tar inte bort traumat och hjälper ingen. Kanske känns det bättre i den som bär på ett trauma som objektivt sett är större att få förlöjliga så. 
  • Anonym (Förringa?)
    Anonym (Pirribyxan) skrev 2022-11-21 10:08:02 följande:
    Ja det menar jag verkligen. Otrohet är inte lika allvarligt som att se sin familj mördas, våldtas. Att förminska det och jämföra med otrohet är rent befängt!
    Precis. Vi bete oss hur illa som helst så länge vi inte tar till atombomer.
  • Anonym (Pirribyxan)
    Anonym (Gylf) skrev 2022-11-21 10:35:08 följande:
    Här har jag en synpunkt som jag brukar framföra. Det värsta som drabbat dig i livet kan ändå traumatisera den som haft det relativt  lätt. Man kan alltså få trauma till följd av i andras ögon ganska små saker. Jag minns en deltagare i Gifta vid första ögonkastet som inte kommit över en flytt hans familj gjort som barn. Även om han växte upp i ett gulligt radhusområde kunde det inte jämföras med livet i stort hus på landet.
    Otrohet kan krossa drömmar, det är ett svek, att se det grafiskt genom att komma på någon när det händer kan bränna sig fast på näthinnan och komma upp som flashbacks och mardrömmar. Visst kan man ägna sig åt att förlöjliga och förminska den som blir traumatiserad av relativt små saker men det tar inte bort traumat och hjälper ingen. Kanske känns det bättre i den som bär på ett trauma som objektivt sett är större att få förlöjliga så. 
    Det där med att förlöjliga det får du själv hålla på med. Inget jag sysslar med. Däremot måste det vara tillåtet att jämföra hur olika händelser kan påverka människor. En viss promille av mänskligheten blir säkert lika traumatiserad av en otrohet som av att se sin mamma våldtas, eller sin familj mördad.

    Det hindrar inte att majoriteten av mänskligheten INTE blir lika traumatiserad av otrohet som av ovan nämnda saker.

    Självklart om du tänker efter lite.
Svar på tråden När går det över? Hur gör man efter otroheten?