När går det över? Hur gör man efter otroheten?

Mycket dravel här. Det du skriver ska alltså handla om svektrauma, och att ett otrohetsdrama skulle ge det och/eller PTSD, då de är likartade.

Naturligtvis kan ett svektrauma uppstå i en parrelation. Vad du inte förstår är det beroende som krävs för att detta ska uppstå, förutom den helt dysfunktionella relationen.

Att du då kommer med en fru, som är ekonomiskt beroende av maken, och som upptäcker att han vänsterprasslat, visar återigen att du inte förstår.

Finns inga, dumpa slampan.

1) Skrattar bäst som skrattar sist. För din info används DSM-5 manualen i USA där PTSD är ett sedan länge erkänt begrepp i medicinska kretsar - och tack och lov är kunskapen utmärkt hos allmänheten, såväl hos fackfolk som hos noviser. Får faktiskt svårt att föreställa mig en sådan här eftersläntrande diskussion i amerikanska kretsar där man ligger i frontlinjen av ny kunskap.  

I Sverige används mig veterligen WHO:s ICD-10 manual om vi ska vara nogräknade. Så nu vet vi det!  

2) Ja precis. Mitt besked till dig i trådskaparens ?fallstudie? landar genomgående här: a) PTSD existerar vid otrohet. B) Legitimerad läkare/legitimerad psykolog bedömer patienten genom intervju i samtal och genom observation. 

3) Okej så du uppfattar dig som icke initiativtagare i en fastlåst diskussion? Det låter lite märkligt mot bakgrund att TS prompt bett dig lämna tråden. Varpå du initierade en diskussion om vem som äger sin tråd. Anonym (Pirr i byxan) hörsammade däremot TS i samma fråga, även om er argumentation i övrigt är densamma som den andres. Som sagt har oxå en ytterligare en debattör bett dig upphöra med att argumentera sönder tråden. Jag övergår till nya PTSD tråden eller till nytt forum om TS uttryckligen ber mig om samma sak som du blivit ombedd att göra. Vilket faktiskt inte skulle förvåna mig det minsta. Den här diskussionen är den mest tjatiga någonsin.

Hmm, vari ligger dravlet om jag får fråga? 

Vill på nytt påminna dig om att vi i Sverige använder WHO:s ICD-10 manual vid diagnostik. DSM-5 manualen som du kommit att hänvisa till praktiseras i USA vid diagnostik. Det är väl positivt om vi berör samma manual till att börja med! Anser du inte så? 

Ja, jag tänker det framgår mycket tydligt i mitt inlägg #418 vilka uttryck ett svektrauma såsom otrohet kan resultera i. Det borde inte råda några frågetecken.

Precisera dig gärna och argumentera mer konkret i vilka av symtomen som INTE är adekvata vid ett svek som otrohet enligt dig. Först då kan vårt debatterande ta fart på riktigt. 

Jag anser jag beskrivit i vilka avseenden (psykologiska, sociala och ekonomiska) en beroendeställning uppstår mellan parterna. Oavsett om parrelationen funktionell eller dysfunktionell finns bindningen där efter långt äktenskap. Eventuellt har förhållandet inletts med positiva förväntningar hos båda parter om en ljus framtid i sikte. Illusionen om det lyckliga äktenskapet kraschar vid upptäckten. 

Nu är det dags att du presenterar den fallerande pusselbiten. Den som styr din aversion mot människors individuella reaktioner på otrohetssvek.

Enligt dig nej. För mig är det solklart. 

jodå, jag har varit medlem så pass att jag hunnit se ett och annat. men du skämtar väl på som vanligt - utan minsta åsikt i ämnet. en allvarligt skämtsam Ad hominem debattör? är det den roll du vill besitta? 

därför uppstår en seriös fråga till dig: exakt när planeras tycka till på riktigt i trådens själva ämne. nästa år?

Ett år men förstår inte hur det fungerar att skriva i ett öppet forum. Att någon öht får hålla på så här i tråd efter tråd är enligt mig ett mysterium. 

1. Nu vet jag inte varför du snöar in dig på olika manualer. Vill du vara vissa att du har kört dig något är det fel plats, för det som avses är PTSD och inget annat.

2. Ja, just det. Diagnosen ställs inte genom analys av FL-trådar, självdiagnostik genom tidskrifter, eller andra kreativa påhitt. Däremot är det märkligt att efter detta konstaterande, så övergår du i punkt 3 i just det.

Du har fortfarande att försöka bevisa att otrohet ger PTSD. Inte som du försöker leka med orden. Självklart finns det de som har PTSD och som har blivit bedragna. Vilket inte betyder att provyet orsakar PTSD. Förstår du den skillnaden?

3. Kom inte och påstå att jag argumenterar dåligt tråden. Det enda jag gör är att replikera dina felaktiga påståenden. För nog är det rätt dåligt att fortsätta att skriva, enbart för att klara på att andra skriver?

Säkerligen definieras PTSD ungefär lika oavsett manual, då din utläggning är meningslös.

Så nu hänvisar du till dina egna inlägg som bevis för dina egna påhitt. Svagare argument finns inte.

De symptom du radade upp kan stämma in på ungefär vad som helst som gör en ledsen. Varför inte elaka lappar i tvättstugan, som avr uppe förut. 

- Det svartnade framför ögonen av skam, när jag läste de förolämpande orden på lappen där på tvättstugans anslagstavla. Fortfarande kan jag få flashbacks från när jag stod där.

Nåja. Att du inte kan skilja mellan de till livet hotande händelser som orsakar PTSD, och att du blir ledsen för att din karl knullar grannfrun må vara hänt. Det viktiga är att en psykiatriker kan skilja det åt.

Nej, du har inte på något sätt förstått den bindning som uppstår i ett vanligt äktenskap, och den skeva maktfördelningen i ett förhållande som kan leda till svektrauma. Världens är det så viktigt för dig att elevera upp ett vänsterprassel till samma nivå som ett krigstrauma?

Fallerande pusselbit? Jag argumenterar mot ditt dravel, inget annat.

Ibland kan man tro att det bara är en moderator. FL har en otroligt dåligt fungerande moderering. På ett fungerande forum hade "Kvinna" och "Ordinär man" varit avstängda för länge sedan. Forumsnetikett bjuder att man håller sig till ämnet, men här ha de två över hundratals inlägg diskuterat något helt annat än själva frågeställningen. Det enda rätta de kunde ha gjort, hade varit att starta en egen tråd där de redde ut frågan, istället valde de medvetet att förstöra den jag startat. 

På ett sätt är det en smula humoristiskt, hur de har totalt låst sig de här personerna. Men nu var det ju en specifik undran jag hade, och den handlade verkligen inte om PTSD. Otroligt respektlöst agerande, och totalt uselt modererande. 

Trots allt så har jag fått en del bra svar som jag tar till mig, men det har verkligen inte varit lätt att hitta de här svaren bland allt PTSD-svammel. Har sett det här beteendet i flera andra trådar, att personer tillåts ta över dom. Och det tror jag är mindre bra på fler än ett sätt, inte minst för FL´s affär, som ju faktiskt bygger på att driva trafik till sidan för att få intäkter via annonsering. Jag har stor vana från  olika forum, men har aldrig stött på en så illa modererad sida som FL någon gång. Synd, för skrivarlusten ökar ju inte direkt. 

Återigen, tack till er som varit med och bidragit med svar på min fråga.

@Anonym (Bedragen 2020), Det var just din klara och uppenbara beskrivning i din egen post #108: Det här med att bli traumatiserad eller inte, vill jag bestämt hävda att det är just det jag blev som, som sagt, triggade och inspirerade mig försvara din hållning, och driva din upplevelse av kausalsambandet otrohetssvek-traumatisk-reaktion (med dina egna ord).

Jag har inget personligt intresse av att försvara eller argumentera i begreppets vara eller inte, och jag arbetar inte kliniskt i frågeställningen. Men jag följer gärna nyfiket den amerikanska forskningen i ämnet när jag ser att man kommit en bra bit på väg på andra sidan Atlanten. :) Och jag tvivlar inte en sekund på din erfarenhet - eller på amerikanska forskares och klinikers konsensus - i frågan. Vi har i Skandinavien tillräckligt på fötterna för att instämma i jänkarnas forsknings- och empiriska resultat. Men alla har rätt till sina egna tankar och idéer. Eller likafullt till en diametralt avvikande inställning. Diskutera går. Sen förhåller det sig ex vis i motsvarande när vi européer erkänner judeförföljelsen och folkmorden under andra världskriget. Ändå påstår revisionist grupper på fullaste allvar allt fiktivt påhittat. Trots tydlig evidens. 

Sen ser jag på nytt ditt statement tydligt: Att jämföra hit och dit och komma med relativiseringar hjälper ju föga, jag mår inte bättre för det. Så bra att jag läste om! För med det stycket för ögonen säger jag pass till privata ordtvister i tråden i otrohet-svektrauma. Vill man lära sig mer matnyttigt finns konstruktiva plattformar lite varstans för samtal om infifelity och PTSD reaktioner. 

Som nämnts anser jag din närvaro i tråden kunde varit större, men jag önskar dig trots allt Lycka till med hjälp av användbara strategier i din hantering. 

Ursäkta! I ett inlägg förväxlade jag Anonym (Jaha) och Anonym (Ordinär man). De står för totalt skilda åsikter. Sorry! Vill kolla upp det hela bättre imorgon.

Sorry, missade dina poster till mig. Tyvärr är du too late ute när du drar samma felaktigheter om och om igen - och som jag repetitivt besvarat dig på ren svenska redan dussinet gånger. Har oxå sett dig göra motsvarade i andra otrohetstrådar. Med mig funkar det inte längre, och du får finna dig en ny meningsmotståndare att munhuggas med. För jag har nyss besvarat TS i att jag står över ordtvister i PTSD frågor. 

Däremot kommer jag imorgon kolla lite på ett par riktigt positiva poster i tråden. 

Lycka till med att finna dig en initierad kombattant i otrohetsreaktioner. 

Kvinna har haft alla möjligheter att ta sina fantasifoster till annan lämplig tråd. Men so länge hon hållit på att posta dem har jag hittills givit svar på detta.

I några tidigare poster höll vi faktiskt med varandra om att diagnoserna PTDD och svektrauma sätts av läkare och möjligen legitimerade psykologer.

Bara för att du själv nu diagnostiserar TS. Hur ska du ha det egentligen? 

Att känna sig traumatiserad i folkmun är något helt annat. Något popsnöre kände sig traumatiserad effekter inspelningen av Så mycket bättre. Klart man kan känna sig traumatiserad över elska lappar i tvättstugan. Något du för övrigt fångade.

Diagnosen PTSD och svektrauma är något helt annat. Du har fortfarande inte presenterat något alls som styrker det du påstår. 

Nej, jag tror inte att de som inte råkar hålla med dig är att jämföra med förintelseförnekare. Nu får du faktiskt skärpa dig!

Om du sitter och snackar i olika forum, där ni sitter och håller med varandra, kanske det känns skönt för dig. Du slipper få dina föreställningar önskade. Men det är alltså inte ett konstruktivt samtal.

Du väljer medvetet att missförstå mina inlägg, för att hacka på dem. Ett klassiskt fall av gaslighting online. I bemärkelsen förvrängningar om vad som sagts eller inte, eller t o m upprepad felaktig info. Statement vrids på till oigenkännlighet.

Ex. Ja, jag skrev att PTSD förnekare kunde jämföras med förintelseförnekare. En väl stark jämförelse men där var du rätt ute. Och gradskillnader finns i allt, också i syndromet. Om jag väljer att titta in på på en sajt där folk som kommer i kontakt med otrohetssvek tycker till, så är det väl mitt val. 

Ogillar när ämnet argumenteras sönder. Acceptera, tack! 

I en tråd som den här går att gå tillbaka och se vad som uttryckts i åsikter, vilket är utmärkt! Superbra 

En God Jul önskas alla! 

 

Nej, jag missförstår den inte alls. Tvärtom, så fortsätter du att påstå att otrohet orsakar PTSD. Om jag har fel där får du gärna rätta mig.

Så lägg gärna ner det där snacket om att jag skulle förvränga dina påståenden. Eller kom med något exempel.

För övrigt borde du ta reda på vad "gaslighting" är för något. Precis som med PTSD är det tydligt att du inte har en aning om vad det är. 

Du däremot kommer med direkta lögner, då jag aldrig förnekat diagnosen PTSD. Eller svektrauma heller för den delen. Återigen sitter du och surar, och hittar på för att andra inte håller med dig. Otroligt barnsligt.

Förutom det direkt smaklösa i att du jämför Förintelsens offret med vänsterprassel, har du fortfarande inte presterat någonting alls som stärker ditt påstående.

Att du hittar olika sajter där ni sitter och håller med varandra ger ingenting. Precis som att det finns sajter för förintelseförnekare där de kan sitta och hålla med varandra. Något som naturligtvis inte ändrar fakta.

Om du tycker att ämnet argumenteras sönder, so läkkött bli att göra det.

Du kommer aldrig kunna gå vidare i erat  förhållande. Hur mycket du en försökte få bort känslan av att din partner har haft en annan. 

 

Hej ja du.Finns inget värre svek än att vara otrogen mot nån.Finns inget att skylla på.Ochbjade du inte älskat henne hade du inte fått så ont som du får.Nr 1 prata med henne fråga henne om allt du undrar.detaljer ,hur,när,hur många ggr låg dom.allt måste fram exakt allt detaljer gör ont men allt måste fram annars kommer du alltid att undra då o då.Förlåta kan du men tyvärr min vän glömma kan man aldrig göra.Ta reda på att hon verkligen ångrat sitt o vill tillägna sin tid åt dig o bara dig..Sen har hon inget att skylla på.Finns ingen bortförklaring alla.verkligeheten är 1 hon älskar ej dig. Nr hon vela helt enkelt ha sex och va kåt.3 hon har känslor för den andra.allt annat du får höra är ren skitanack.Älskar du henne är det värt att kriga för henne men då ska hon oxå gilla dig..Sveket gör ont och kommer alltid finnas där 

En fråga anonym kvinna som du heter.Har du blivit bedragen flertal ggr av den du älskar