Till TS. Jag ska inte föreslå att du ska lämna. Om du är helt fast besluten att stanna skulle jag föreslå fyra saker.
1. Bearbeta och få sinnesfrid. Prova EMDR. Det är en väl etablerad behandling som hjälper till att minska emotionell respons vid trauma. Jag har provat (en jobbig händelse som bet sig fast hos mig och gjorde mig rädd) och det fungerar verkligen. För du behöver kunna släppa. Kanske det viktigaste just nu för att du ska må bra. Gör det!
2. Framåt. Att bygga tillit med frun. Ta hjälp av ett relationsproffs för parterapi och för att skapa ett nytt avtal (varje relation bygger på någon form av avtal om förväntningar på varandra, det behöver omskapas mellan er) som båda kan acceptera, uttala och skriva under på mentalt.
3. Hennes jobb. Begär att frun går i terapi och reder ut sig själv. Det ska inte vara för lättvindigt för henne att gå vidare heller. Hon ska inte kunna komma med ursäkter som "det hände bara" eller "jag vet inte varför". Hon ska äga sitt agerande och problemet. Basta.
4. I nuet och framåt. Om du är som människor är mest, så har du tendensen att låta hjärnan avgöra vad som är relevant att ha fokus på, och det är inprogrammerat på faror. Det krävs aktivt fokus och arbete att rikta om dina strålkastare i relationen till att inte hänga upp dig på faror kring otrohet utan se det som du vill ha fokus på och som är positivt. Du har upplevt något som signalerar att du är omgiven av faror, det behöver du släppa. Antingen tar du hjälp av någon erkänt duktig terapeut som jobbar med suggestioner under avslappning (som Unestålh som gör "stressa mindre" och "sov bättre". Såldes på apoteket på cd tidigare.) Det finns också dem som gör just "komma över otrohet" på samma sätt. Du kan få en anpassad för dig och din situation av en terapeut. Eller köpa en färdig. Du lyssnar på den hemma, innan du ska sova.
Jag skulle inte fortsätta utan stöd. Det kommer göra stor skillnad men kommer kosta. Men är du beredd att släppa och gå vidare tillsammans med din fru så finns metoder för att ta sig vidare. Jag skulle inte acceptera och se det som bara ditt jobb dock, även om du är den som betalat priset hittills. Hon måste vilja vara delaktig. Det hjälper även dig att se att hon verkligen vill fortsätta i äktenskapet och är beredd att jobba för det.
Många som kämpar med frågor som är svåra att släppa, ställer sig frågan, varför...om och om igen. Som att svaret skulle ge lösningen. Det gör det inte. Släpp den frågan. Fokusera på hur du vill må och vad du är värd. Även om jag förstår att du verkligen vill vara kvar i relationen, så kan det vara en hjälp att inte hålla fast för hårt i att det ska hålla till varje pris. Det är svårt att dra gränsen i en relation för vad man accepterar och inte, utan att också vara beredd att någonstans välja bort den, om den inte längre är bra för dig. En person som har koll på psykologi jämförde situationen med att sitta och hålla handen ovanför ett tänt ljus, utan att flytta den när det börjar brännas. Det är inte så nyttigt.
Du förtjänar ju en trogen fru som är beredd att uppfylla sin del av relationen och behandla dig väl. Ibland kan det hjälpa att vara beredd att släppa taget en stund, om det inte finns ömsesidig respekt för relationen. Kan vara lättare att ställa krav då.
Jag önskar dig oavsett hur du går framåt, lycka till. Berätta gärna hur det går.
)
