När går det över? Hur gör man efter otroheten?

Det gör jag inte så sluta tramsa, jag ställde en fråga.

Och jag ställde dig en fråga.

Som jag svarade på, jag har redan svarat dig på samma befängda trams tidigare i tråden, att jag inte alls avgör eller bestämmer vad andra får skriva. Att jag säger emot eller ifrågasätter är inte samma sak som att andra inte får skriva eller tycka, men det kanske är så du ser på saken då när du citerar mig, du tål inte vad jag tycker och du försöker bestämma vad jag får skriva.

Talar inte (BKA) mest om att släppa taget om relationen ett tag - för att sen lättare kunna ställa krav på hustrun. Så uppfattade jag texten. Inga direkta råd till separation, mer hålla dörren öppen på glänt om inget annat funkar. Men jag kan förstås ha fel.

Jag tror att det överhuvudtaget är svårt för en eller flera debattörer här att inte ta allt som skrivs personligt. Det verkar nästan som om åsiktsfrihet är något hotfullt för h*n och tråden hakar upp sig pga h*ns tramsande. I tid och otid.

Ja, det är möjligt. TS kanske framöver tänker om i frågan men han har ju haft det såhär länge nu och tagit det så även om inget förändras kanske han ändå står ut och stannar fortsättningsvis också. 

Precis, man kan behöva tillåta en tanke som ger utrymme för att det ska finnas flera val än att stanna kvar och ha panik och må dåligt, eller stanna kvar och ha panik och må dåligt. Både för att lätta på trycket på hans eget psyke (han befinner sig i "flight" mode eller "ta bort handen från ljuset" mode. Men också. Det är lättare att ställa krav om båda parter vet att det finns en risk att det inte håller. Om frun vet att han hellre förgör sig själv än lämnar, så tror jag inte hon ser gränsen som absolut. Bara vetskapen att han satt en gräns som ska respekteras, kommer också hjälpa hans mående. 

I ett äktenskap (jag är gift sen många år) måste man ha längre perspektiv än ett par veckor. Några månader eller tom år av separation kan göra att man kan läka. 

Det finns såklart par som överlevt otrohet och som gått starkare ur det som par. Men jag vet inte någon på rak arm. 

Till Lilla. Det kommer inte vara två avslappnade glada välmående människor i det förhållandet. Han mår ju jättedåligt över hur hon har betett sig och ska det hålla i längden eller inte sluta bara väldigt sorgligt, så behöver de upprätta nya förutsättningar i relationen. 

Hon kommer inte heller må bra för när han mår tillräckligt dåligt så kommer han sannolikt börja bete sig som många bedragna gör, bli kontrollerande och kanske också elak. 

Oavsett så har TS rätt att vara lugn och lycklig. Då krävs det insatser. 

"Jaha". Du fortsätter med pajkastningen. Kan du inte bara släppa och bara inte kommentera sönder tråden?  

Jag håller helt med, men tänkte på det att TS är ju så fruktansvärt stark i sin uppfattning att han inte ska lämna. Han står fast på den punkten. Så jag befarar att det mycket väl kan bli så att han kommer att stanna oavsett. Kanske väljer han, även när det ställs på sin spets, bort att vara lugn och lycklig bara det innebär att han får stanna med kvinnan, att det är överordnat allt annat.