• Anonym (Bedragen 2020)

    När går det över? Hur gör man efter otroheten?

    Drygt 2 år sedan min fru var otrogen. Känns fortfarande oerhört jobbigt, tänker på det närmast jämt. Älskar henne så enormt mycket, så förslag om att lämna henne undanbedes. 

    Det gör så sjukt ont att ha blivit lämnad för några liggs skull. Ser dom framför mig. Egentligen inte själva sexet som stör mest, mer att en annan man fanns vara mer lockande. 

    Du som varit med om att bli bedragen, när började det lätta? Vad har du för knep att dela med dig av? 

  • Svar på tråden När går det över? Hur gör man efter otroheten?
  • Core
    Anonym (Veronica) skrev 2022-11-07 01:48:39 följande:

    Min man var otrogen före vi gifte oss och skaffade barn.
    I och med att jag gjorde valet att gifta mig och skaffa barn med honom så släppte jag otroheten, och jag pratar aldrig med honom om det längre, inte ens när vi bråkar.
    Men jag kommer aldrig att glömma, och trots att jag inte tänker på det varje dag längre, så kommer det alltid finnas kvar som en tagg i hjärtat.


     


    Sök hjälp , du har ett trauma.

    Skämtåsido, jag ser upp till er som klarar av att fortsätta. Jag är för tempramentsfull, det hade blossat upp som något ohälsosamt i mig 😆

  • ClumsySmurf
    Core skrev 2022-11-07 05:49:05 följande: #70
    ClumsySmurf skrev 2022-11-07 00:10:37 följande:
     Det är bara en som påstått att det är psykisk misshandel, övriga har gjort jämförelser.
    Det finns både väldigt lindriga trauman och extremt svåra trauman och allt där emellan.

    Det är väl ändå den som enbart vill se det svåra traumat som ett äkta trauma medan det lindrigare traumat från den lindrigare händelsen bara är ett låtsas trauma "till följd av brister i sin person" som är den känslomässigt störda.

     


    Jag säger bara, sluta göra er själva till offer. Alla människor går igenom glädje och sorg i livet, av olika anledningar, ta av offerkoftan, den här diskussionen är ju patetisk.

    Men sitt ni där hemma och intala er att ni inte har ansvar över era egna liv, hitta en förövare att skylla på. Då kan ni ju äta er överviktiga, stänga in er, med gott samvete, ni har ju för fan ett trauma!


     
    "Jag säger bara, sluta göra er själva till offer."
    Medan du själv bara måste upplysa alla att du är faktiskt ett riktigt offer med ett äkta trauma
    Jag vart för ett gäng år sedan diagnoserad ptsd efter en turbulent barndom, så jag vet vad ett jävla trauma är
     
    "Men sitt ni där hemma och intala er att ni inte har ansvar över era egna liv, hitta en förövare att skylla på."

    Ska det tolkas som att den med det äkta traumat inte heller tar ansvar för sitt liv eller är gäller det bara de du vill trycka ner?
     
  • Core
    ClumsySmurf skrev 2022-11-07 06:57:07 följande:
     
    "Jag säger bara, sluta göra er själva till offer."
    Medan du själv bara måste upplysa alla att du är faktiskt ett riktigt offer med ett äkta trauma
    Jag vart för ett gäng år sedan diagnoserad ptsd efter en turbulent barndom, så jag vet vad ett jävla trauma är
     
    "Men sitt ni där hemma och intala er att ni inte har ansvar över era egna liv, hitta en förövare att skylla på."

    Ska det tolkas som att den med det äkta traumat inte heller tar ansvar för sitt liv eller är gäller det bara de du vill trycka ner?
     

    Det stämmer att jag inte tog ansvar, att jag var i offerrollen. 


    Jag försöker inte trycka med nån, men här inne är det mer regel än undantag att identifiera sig som ett offer. Och visst fastnar de flesta av oss där en period efter en jobbig situation, men omgivningen ska ju inte förstärka rollen som offer.

    Fler frågor?

  • ClumsySmurf
    Core skrev 2022-11-07 07:13:48 följande: #73
    ClumsySmurf skrev 2022-11-07 06:57:07 följande:
     
    "Jag säger bara, sluta göra er själva till offer."
    Medan du själv bara måste upplysa alla att du är faktiskt ett riktigt offer med ett äkta trauma
    Jag vart för ett gäng år sedan diagnoserad ptsd efter en turbulent barndom, så jag vet vad ett jävla trauma är
     
    "Men sitt ni där hemma och intala er att ni inte har ansvar över era egna liv, hitta en förövare att skylla på."

    Ska det tolkas som att den med det äkta traumat inte heller tar ansvar för sitt liv eller är gäller det bara de du vill trycka ner?
     

    Det stämmer att jag inte tog ansvar, att jag var i offerrollen. 


    Jag försöker inte trycka med nån, men här inne är det mer regel än undantag att identifiera sig som ett offer. Och visst fastnar de flesta av oss där en period efter en jobbig situation, men omgivningen ska ju inte förstärka rollen som offer.

    Fler frågor?


     
    om du får en smäll av någon när du handlar flingor på ica så kan det ju uppfattas som att du är ett misshandlat offer men jag vet inte riktigt hur det funkar med din logik, måste du gå in i offerrollen och sluta ta ansvar för ditt liv innan du anmäler så det verkar äkta eller kan du vänta med lägga dej på soffan och tröstäta chips tills du blir överviktig efter anmälan?
    Att anmälan seriöst kan ju göra dej björntjänst.
  • Core
    ClumsySmurf skrev 2022-11-07 07:42:50 följande:
     
    om du får en smäll av någon när du handlar flingor på ica så kan det ju uppfattas som att du är ett misshandlat offer men jag vet inte riktigt hur det funkar med din logik, måste du gå in i offerrollen och sluta ta ansvar för ditt liv innan du anmäler så det verkar äkta eller kan du vänta med lägga dej på soffan och tröstäta chips tills du blir överviktig efter anmälan?
    Att anmälan seriöst kan ju göra dej björntjänst.
    Ok, jag tror vi är klara här
  • Anonym (Kvinna)
    Core skrev 2022-11-06 22:53:36 följande:

    Jag vet inte om du försöker antyda att jag är en av dessa otrogna personer, men så är inte fallet. Skithögar ja, men blanda inte ihop begreppen. Livet är ett jävla trauma, otrohet sänker människor och splittrar familjer, men det är fortfarande inte misshandel.


    Jag vart för ett gäng år sedan diagnoserad ptsd efter en turbulent barndom, så jag vet vad ett jävla trauma är. Blev bedragen för länge sedan också, och visst kan den känslomässiga stormen vara svår, men att jämföra det med ett äkta trauma är patetiskt.

    en otrohet har du makten att processa på ett annat sätt, det är på sin höjd ett känslomässigt trauma, men ingenting som ett riktigt. I skulle du prova att gå igenom de psykosliknande episoder äkta trauma lämnar efter sig skulle en deprission efter otrohet vara en smekmånad att gå igenom.

    Trauma skapas när den psykiska och fysiska påfrästningen inte kan hanteras av sina sinnen, för mycket händer på några sekunder. Det är som en atomladdning som bränner av i skallen på dig, och lämnar permanenta skador i din hjärna, känslorna i ett riktigt trauma är till en följd av din upplevelse, inte orsak.

    Svektrauma my ass, nått begrepp man kommit fram till för att kunna ge känslomässigt störda människor som inte kan hantera motgångar till följd av brister i sin person. Som fibromyalgi. hittepågrejer.

    Och med det förringar jag inte psykosomatisk sjukdom, jag har haft det, men man måste inse att det bara är en förklaringsmodell för någon som inte processar känslor på vanligt sätt. 


    Din hantering av dina upplevda barndomstrauman och senare i livet till otrohetssvek är inte fel. Vem har sagt något sådant utan insyn i digniteten i ditt specifikt upplevda? Personligen förespråkar jag ingen offerroll oavsett de utmaningar som bjuds på. Vad jag vänder mig konkret mot blir ditt tänk i att på nått sätt dra allas och envars bearbetningsprocess över en och samma kam! Var och en har utifrån sin högst personliga resa med sig summan av upplevda trauman (som därtill kan skilja sig gigantiskt i svårighetsgrad från ett case till ett annat) att deala med. Inser inte ens varför du snuddar vid tanken eller inbillar dig barndomstrauman och otrohetssvek är fullt jämförbara från fall till fall? Har du egentligen koll på, mer än din egen bägare såklart, när din nästas bägare är full? Kanske kan det vara så att de begrepp du förkastar och förskjuter faktiskt hjälpte dig förstå dina upplevelser bättre? I din resa. Och inte minst gav dig redskap att bearbeta, släppa och komma vidare?


    I en SvD artikel löd rubriken Otrohet har alltid smärtat - idag är det traumatiskt. Att bli bedragen gör ondare än någonsin förklarar psykoterapeuten Esther Perel för oss och varför på ett förståeligt sätt (utan involvering av offerroll begreppet). En orsak är den tilltagande individualismen som skapar enorma förväntningar på den vi lever tillsammans med. Föreställer mig själv när kärnfamiljen minskat i omkrets i jämförelse med tidigare storfamiljer ökar vår utsatthet vid svek och trauma. Men alldeles oavsett är det ett faktum att i en relation mellan en kvinna och en man kan en otrohetsaffär vara bland det mest traumatiska vi kan erfara. Ja, släng dina offerkoftor i väggen för de har väldigt lite med saken att göra.


     


     

  • Anonym (Kvinna)
    Core skrev 2022-11-06 22:53:36 följande:

     


    svektrauma my ass, nått begrepp man kommit fram till för att kunna ge känslomässigt störda människor som inte kan hantera motgångar till följd av brister i sin person. Som fibromylalgi. hittepågrejer

    och med det förringar jag inte psykosomatisk sjukdom, jag har haft det, men man måste inse att det bara är en förklaringsmodell för någon som inte processar känslor på ett vanligt sätt


    Kort på din passning om Fibromyalgi (inte min). På senare år har skador på trådformiga nervändar upptäckts hos fibromyalgipatienter. Förståelsen kring uppkomsten ökar successivt med all medicinsk forskning som bedrivs världen över. Såväl somatiska som psykosomatiska förklaringsmodeller är väl användbara så länge vi lekmän inte fastnar i vårt eget tänk. Vi behöver alla vidga våra vyer, ta in ny kunskap och hålla oss uppdaterade i aktuell forskning. 
  • Anonym (Kvinna)
    Anonym (Kvinna) skrev 2022-11-07 08:35:45 följande:
    Kort på din passning om Fibromyalgi (inte min). På senare år har skador på trådformiga nervändar upptäckts hos fibromyalgipatienter. Förståelsen kring uppkomsten ökar successivt med all medicinsk forskning som bedrivs världen över. Såväl somatiska som psykosomatiska förklaringsmodeller är väl användbara så länge vi lekmän inte fastnar i vårt eget tänk. Vi behöver alla vidga våra vyer, ta in ny kunskap och hålla oss uppdaterade i aktuell forskning. 
    Helhetssyn är bäst! Vi får såklart vara öppna inför om psykisk stress vid svek, trauma etc inverkar på vårt immunförsvar och på vår biologi. Skador på trådformiga nervändar hos fibromyalgipatienter orsakas av stress och jobbiga upplevelser? Närmar vi oss i så fall psykiska misshandel begreppet? En större samsyn finns i det här än vi anar. 
  • ClumsySmurf
    Core skrev 2022-11-07 08:02:17 följande: #75
    ClumsySmurf skrev 2022-11-07 07:42:50 följande:
     
    om du får en smäll av någon när du handlar flingor på ica så kan det ju uppfattas som att du är ett misshandlat offer men jag vet inte riktigt hur det funkar med din logik, måste du gå in i offerrollen och sluta ta ansvar för ditt liv innan du anmäler så det verkar äkta eller kan du vänta med lägga dej på soffan och tröstäta chips tills du blir överviktig efter anmälan?
    Att anmälan seriöst kan ju göra dej björntjänst.
    Ok, jag tror vi är klara här
     istället för att svara på frågorna....
  • Anonym (Kvinna)
    ClumsySmurf skrev 2022-11-07 09:09:17 följande:
     istället för att svara på frågorna....
    Hm, ja märkligt värre. 
Svar på tråden När går det över? Hur gör man efter otroheten?