• Core

    När går det över? Hur gör man efter otroheten?

    Otrogen med olika män?

    då finns ingen respekt för dig kvar

  • Core
    Anonym (Förringa?) skrev 2022-11-03 14:00:45 följande:
    Otrohet är utan tvekan psykisk misshandel. Psykisk misshandel kan skada minst lika mycket som fysisk misshandel.

    Jag har blivit rånad och misshandlad av fem personer, och det var i det närmaste försumbart jämfört med då jag blev bedragen.

     


    Morsan levde länge i ett förhållande bestående av psykisk misshandel. Skulle jag fråga om när han var otrogen och var misshandel skulle hon skratta och säga att hans affärer var de enda semestern från den misshandeln hon fick 

    Att bli bedragen och må känslomässigt dåligt är inte samma sak. Misshandel är alltid en handling direkt riktad mot en person, så visst, gör din partner det som en del av att bryta ned dig, att sakta smula ned din självbild och din handlingskraft, då är otroheten en form av psykisk misshandel, inte annars. Jag menar, nästan alla får nån gång uppleva att bli bedragen, och visst gör det ont, men ska vi alla som upplevt det gå runt och hävda att vi är utsatta för psykisk misshandel? 


    patetiskt. Och förringande gör de som är offer på riktigt, ditt påstående strippar dessa människor på deras trovärdighet.

  • Core
    Anonym (jaha) skrev 2022-11-06 21:57:41 följande:
    Som sagt samma gamla mögliga argument i olika tappningar... det är helt ok att göra som man vill mot andra, hur personen mår över det är såklart inte mitt fel, det är bara personen som inte kan ta det på "rätt sätt"... allt finns bara i personens huvud Tomte

    Fascinerande hur kreativa vissa människor kan vara för att slippa ta ansvar för sina handlingar.

    Problemet är dock i den här tråden att man vill likställa otrohet med psykisk misshandel. Det i sig är att när man kapar ett sånt begrep, riskerar man att ta allvaret ur )riktig( psykisk misshandel

    jaha, här är en till kvinna som är )psykiskt misshandlad( , buhuhu

    en misshandel är en riktad handling, vilket otrohet inte så ofta är, utan det är försummelse, inte okej för det, men misshandel är det inte.

    att som förälder lämna sitt barn är en hemsk gärning som kan sätta djupa spår, men det är inte misshandel för det. 


    Att göra dessa övergivna barn, eller bedragna kvinnor till offer, är att göra en björntjänst som de sen ska leva med.

    stärk dessa individer istället för att offerstämpla

  • Core
    Anonym (jaha) skrev 2022-11-06 22:33:16 följande:
    Det trauma en otrohet orsakar hos den bedragne är densamma som vid psykisk eller fysisisk misshandel. Exakt samma process som personen får traggla sig igenom.

    Att otrogna människor inte gärna vill kännas vid det för att förminska och rättfärdiga vad de gör mot andra betyder inte att det inte är så.

    Så nej problemet är inte att effekterna som en otrohet orsakar hos den drabbade jämförs med andra upplevelser, problemet är att människor som är otrogna aldrig någonsin under några omständigheter vill kännas vid att vad de gör är jävligt svinaktigt och orsakar andra människor väldigt mycket lidande. DET är anledningen till alla bisarra IQ fiskmås diskussioner.

    Ja en förälder som lämnar sitt barn ÄR en skithög, att personen själv inte tycker det eller gillar att jämföras med andra skithögar som oxå behandlar andra människor illa betyder inte att personen inte är en skithög. Människor bedöms oftats efter sina handlingar inte vad de själva tycker om sina handlingar.

    Jag vet inte om du försöker antyda att jag är en av dessa otrogna personer, men så är inte fallet. Skithögar ja, men blanda inte ihop begreppen. Livet är ett jävla trauma, otrohet sänker människor och splittrar familjer, men det är fortfarande inte misshandel.


    Jag vart för ett gäng år sedan diagnoserad ptsd efter en turbulent barndom, så jag vet vad ett jävla trauma är. Blev bedragen för länge sedan också, och visst kan den känslomässiga stormen vara svår, men att jämföra det med ett äkta trauma är patetiskt.

    en otrohet har du makten att processa på ett annat sätt, det är på sin höjd ett känslomässigt trauma, men ingenting som ett riktigt. I skulle du prova att gå igenom de psykosliknande episoder äkta trauma lämnar efter sig skulle en deprission efter otrohet vara en smekmånad att gå igenom.

    Trauma skapas när den psykiska och fysiska påfrästningen inte kan hanteras av sina sinnen, för mycket händer på några sekunder. Det är som en atomladdning som bränner av i skallen på dig, och lämnar permanenta skador i din hjärna, känslorna i ett riktigt trauma är till en följd av din upplevelse, inte orsak.

    svektrauma my ass, nått begrepp man kommit fram till för att kunna ge känslomässigt störda människor som inte kan hantera motgångar till följd av brister i sin person. Som fibromylalgi. hittepågrejer

    och med det förringar jag inte psykosomatisk sjukdom, jag har haft det, men man måste inse att det bara är en förklaringsmodell för någon som inte processar känslor på ett vanligt sätt

  • Core
    ClumsySmurf skrev 2022-11-07 00:10:37 följande:
     Det är bara en som påstått att det är psykisk misshandel, övriga har gjort jämförelser.
    Det finns både väldigt lindriga trauman och extremt svåra trauman och allt där emellan.

    Det är väl ändå den som enbart vill se det svåra traumat som ett äkta trauma medan det lindrigare traumat från den lindrigare händelsen bara är ett låtsas trauma "till följd av brister i sin person" som är den känslomässigt störda.

     


    Jag säger bara, sluta göra er själva till offer. Alla människor går igenom glädje och sorg i livet, av olika anledningar, ta av offerkoftan, den här diskussionen är ju patetisk.

    Men sitt ni där hemma och intala er att ni inte har ansvar över era egna liv, hitta en förövare att skylla på. Då kan ni ju äta er överviktiga, stänga in er, med gott samvete, ni har ju för fan ett trauma!

  • Core
    Anonym (Veronica) skrev 2022-11-07 01:48:39 följande:

    Min man var otrogen före vi gifte oss och skaffade barn.
    I och med att jag gjorde valet att gifta mig och skaffa barn med honom så släppte jag otroheten, och jag pratar aldrig med honom om det längre, inte ens när vi bråkar.
    Men jag kommer aldrig att glömma, och trots att jag inte tänker på det varje dag längre, så kommer det alltid finnas kvar som en tagg i hjärtat.


     


    Sök hjälp , du har ett trauma.

    Skämtåsido, jag ser upp till er som klarar av att fortsätta. Jag är för tempramentsfull, det hade blossat upp som något ohälsosamt i mig 😆

  • Core
    ClumsySmurf skrev 2022-11-07 06:57:07 följande:
     
    "Jag säger bara, sluta göra er själva till offer."
    Medan du själv bara måste upplysa alla att du är faktiskt ett riktigt offer med ett äkta trauma
    Jag vart för ett gäng år sedan diagnoserad ptsd efter en turbulent barndom, så jag vet vad ett jävla trauma är
     
    "Men sitt ni där hemma och intala er att ni inte har ansvar över era egna liv, hitta en förövare att skylla på."

    Ska det tolkas som att den med det äkta traumat inte heller tar ansvar för sitt liv eller är gäller det bara de du vill trycka ner?
     

    Det stämmer att jag inte tog ansvar, att jag var i offerrollen. 


    Jag försöker inte trycka med nån, men här inne är det mer regel än undantag att identifiera sig som ett offer. Och visst fastnar de flesta av oss där en period efter en jobbig situation, men omgivningen ska ju inte förstärka rollen som offer.

    Fler frågor?

  • Core
    ClumsySmurf skrev 2022-11-07 07:42:50 följande:
     
    om du får en smäll av någon när du handlar flingor på ica så kan det ju uppfattas som att du är ett misshandlat offer men jag vet inte riktigt hur det funkar med din logik, måste du gå in i offerrollen och sluta ta ansvar för ditt liv innan du anmäler så det verkar äkta eller kan du vänta med lägga dej på soffan och tröstäta chips tills du blir överviktig efter anmälan?
    Att anmälan seriöst kan ju göra dej björntjänst.
    Ok, jag tror vi är klara här
Svar på tråden När går det över? Hur gör man efter otroheten?