• Anonym (TS)

    Barnet går på husdjuren

    Vi som familj orkar snart inte längre och vi får inga stöd eller råd någonstans..
    Ber om ursäkt om det blir långt, men har aldrig fått ventilera detta med någon.
    Så tack om du orkar läsa igenom 
    Början 
    Jag har haft en väldigt tuff uppväxt vilket idag resulterar i diagnoserna Autism, Ptsd,psykoser och utmattningssyndrom.
    Detta trots hjälp från vuxen psykiatrin lett till självskador, suicidförsök osv och dottern har sett mig på botten.
    Nutid
    Dottern är 4 år och hennes psykiska mående har eskalerat det senaste.
    Vi har länge misstänkt någon form eller flera NPF diagnoser, då jag känner igen mig själv i henne. 
    Har svårt med ögonkontakt, svårt med det sociala, har svårt att hålla konversationer, får inte bryta rutiner osv listan är lång.
    Nu de senaste månaderna har hon försökt strypa husdjuren när vi inte ser, hon stänger även in dom med sig i olika utrymmen. Flera gånger har katterna bajsat/kissat på sig i skräck när vi upptäckt dem.
    Tyvärr slutade detta väldigt hemskt, hon knuffade ner en av hundarna ner för källartrappan så den dog. Det läskiga här är att detta skedde när vi vuxna sov (natt/tidig morgon)
    Hennes kommentar och känsla kring det hela var oberörd samt så sa hon att "nästa hund stod på tur imorgon"
    Flertal gånger har hon försökt kväva lillebror på 8 månader med att lägga täcket över hans ansikte och trycker ner. Många gånger sker det helt oprovocerat när lillebror sover.
    Hon slåss,sparkas och bits hårt, säger vi att det gör ont eller blir ledsna så är kommentarern "Jag vill att det ska göra ont" 
    Många utbrott sker helt oprovocerat och det är bara rent raseri och inte något ledset i det..
    Vi har bett olika instanser om att göra en orosanmälan, så tror det finns en del nu.
    Vi går på oändligt många soc möten och är otroligt tydliga med problematiken.
    Ändå gör soc absolut ingenting utan säger att vi måste skydda lillebror och att det är vårt föräldraransvar.
    Vilket i sin tur leder till att maken kan inte jobba som tänkt, så vi förlorar inkomst.
    Vi måste vakta 1 barn var dygnet runt och inte vända blicken en sekund inte ens när vi sover.
    Vilket gör att just nu är både jag och maken helt sönder stressade och mår piss. Ångest över situationen och ångest över ekonomin..
    Vad fan ska vi göra..?
  • Svar på tråden Barnet går på husdjuren
  • Jemp

    Du skriver om soc men vad säger vården? Bup? Utredning? 

    Har ni lås på dörrarna så ni kan separera dottern från övriga ordentligt? (Alltså inte ensam såklart men borta från dem hon gör illa). 

  • Anonym (TS)
    Jemp skrev 2022-06-07 18:23:18 följande:

    Du skriver om soc men vad säger vården? Bup? Utredning? 

    Har ni lås på dörrarna så ni kan separera dottern från övriga ordentligt? (Alltså inte ensam såklart men borta från dem hon gör illa).

    Bvc inser allvaret nu äntligen. Så bup är förhoppningsvis på gång, men vi vet inte helt än tyvärr.. Då hon är så pass liten är de inte helt villiga att hjälpa till :( 

    Vi har lås på dörren, och en förälder sover med henne och den andre med bebis. Hon sover så oroligt med mycket mardrömmar så blir inte super mycket sömn för den föräldern :/ 


  • Anonym (Hh)

    Hoppas ni inte Inte tänker ha husdjur så länge dottern är som hon är nu. Bättre de hamnar där de har det bra och tryggt. 


    Hade kanske varit bra om ni hade väntat med syskon med men nu är det ju för sent..

  • Anonym (Malin)

    Jag blir så himla ledsen när folk med flera olika psykiska sjukdomar skaffar barn. Ni har två barn dessutom Gråter Du skadar dem för livet med ditt mående, 

    Ni klarar helt uppenbart inte av situationen. Det bästa är om ni kan hitta ett nytt hem åt båda barnen så de får stabilitet. Det finns ont om familjehem så det bästa är om ni kan hitta ett själva, t.ex en släkting. 

  • Anonym (lll)

    Det är ert ansvar, så soc säger ju inte fel i det. Däremot behöver ni tex en avlastningsfamilj, som skulle kunna ha hand om dottern en helg då och då, eller få tillgång till "kortis" (kolla om det finns i er kommun)
    Här står lite om det (men behöver inte vara via det företaget) www.attendo.se/funktionsnedsattning/funktionsnedsattning-barn-unga/ 

    Om barnet bara är 4 år men beter sig så här bekymmersamt så är det klart att hela familjen behöver hjälp, men främst hon själv. 

  • Anonym (Ok)

    Vad förväntade du dig skulle hända om du sitter å skär dig framför ungen?? Jag har en liknande bakgrund som dig och blev frisk efter barnet kom för det måste man. Du behöver adoptera bort 1 eller båda barnen.

  • Anonym (Skärpning)

    Det här är en situation där ni inte får vänta - på hjälp, på bättre tider, på ork, på död.... OMPLACERA SAMTLIGA DJUR NU!!!! Fruktansvärt att ni inte redan gjort detta, låter oskyldiga varelser leva med en psyksjuk unge som torterar och dödar dom, FYFAN för er att ni inte gör mer än ni gjort, ja jag fattar att situationen är förjävlig, en familjetragedi, att ni går på knäna o inte orkar mer,men oavsätt så är det inte ok att ha djur (lr syskon) i närhet av den ungen.. Sen är det nog tyngre störningar än npf er avkomma besitter. 

    Sätt er hos soc m ungen o vägra gå därufrån tulls de gör något, polisen får hämta er om det så ska va. GÖR NÅGOT innan fler djur eller småsyskonet dör. Kontakta djurhen asap.

  • Anonym (TS)

    Oj vad många med en dålig dag..

    Ska försöka svara på den kritik som har kommit så gott det går

    Ja vi har skaffat barn, första var planerad den andra inte.. Fick reda på den graviditeten väldigt sent, hade jag vetat i tid hade jag inte tvekat på abort.

    Mitt psykiska mående har varit relativt stabilt det senaste året med några få incidenter.
    Hon har aldrig någonsin sett mig skära mig själv, hon har aldrig sett blod/sår etc. Utan pappan har hela tiden skyddat henne med att åka bort eller liknande när jag mår som allra sämst. 
    Dock har detta inte skett många gånger.
    Dock har hon sett mig otroligt ledsen och otröstlig osv, samt varit med vid 1 tillfälle när ambulans kom. 
    För hennes del var det "Mamma sjuk " och hon uppfattade det inte på något annat sätt vad vi förstår..

    Djur kan vi inte ha kvar längre, så vi har gjort oss av med några samt så är de andra på gång.
    Skada djur är något jag aldrig accepterar därför skyddar vi de lika mycket som lillebror nu tills de har fått andra hem.

    Men snälla gå inte på mitt psykiska mående just nu gör vi allt vi kan.
    Vår största prio är hon, hade det varit annorlunda så hade jag inte gjort denna tråd.

    Kommer efter detta inte bemöta hat men bemöter gärna kritik och andras tankar!

    Tack för tipset med kortis!

  • Anonym (Större utredning)

    Spontant så låter det som om dottern börjar utvecla psykopatiska tendenser. Barn börjar att ge sig på djur och känner ingen skam eller skuld. Då barnet är väldigt beräknande och gör saker när hon vet att ingen ser är en röd flagga.

    Det är inte heller ovanligt att de även ger sig på sina svagare syskon. Att ni måste ha lås på dörrar för att hålla andra säkra är een största röda flaggan.

    Ge bort djuren!!
    De utvecklar ångest och om de gör på sig när barnet kommer så är chansen liten att de kan bli bättre i ert hem.
    Djur kan inte gå undan som människor och för deras bästa så måste de ut nu!!

    Ger en länk på hur man upptäcker psykopatiska drag på just barn.


  • Gameofthrones

    Jo, det finns 4 åringar som är mkt verbala. Och att det blir såhär. Till er föräldrar som inte tror att barn kan vara såhär.

    Har inte läst söka inlägg utan lusläst. 

    Jag skulle rekommendera mer instanser, korttidsboende, avlastningsfamilj. Det ör ngt ni borde ta upp. 

    Jag förstår djur och barn. 

    Ni måste bära eller brista. Kan ni ha husdjuret boende annanstans? Sålänge? 

Svar på tråden Barnet går på husdjuren