Barnet går på husdjuren

Oj vad många med en dålig dag..

Ska försöka svara på den kritik som har kommit så gott det går

Ja vi har skaffat barn, första var planerad den andra inte.. Fick reda på den graviditeten väldigt sent, hade jag vetat i tid hade jag inte tvekat på abort.

Mitt psykiska mående har varit relativt stabilt det senaste året med några få incidenter.
Hon har aldrig någonsin sett mig skära mig själv, hon har aldrig sett blod/sår etc. Utan pappan har hela tiden skyddat henne med att åka bort eller liknande när jag mår som allra sämst. 
Dock har detta inte skett många gånger.
Dock har hon sett mig otroligt ledsen och otröstlig osv, samt varit med vid 1 tillfälle när ambulans kom. 
För hennes del var det "Mamma sjuk " och hon uppfattade det inte på något annat sätt vad vi förstår..

Djur kan vi inte ha kvar längre, så vi har gjort oss av med några samt så är de andra på gång.
Skada djur är något jag aldrig accepterar därför skyddar vi de lika mycket som lillebror nu tills de har fått andra hem.

Men snälla gå inte på mitt psykiska mående just nu gör vi allt vi kan.
Vår största prio är hon, hade det varit annorlunda så hade jag inte gjort denna tråd.

Kommer efter detta inte bemöta hat men bemöter gärna kritik och andras tankar!

Tack för tipset med kortis!

Tack för videon, ska kolla in den ikväll. För det är just det jag är livrädd för..
Djuren som är kvar skyddas i väntan på nya hem, förhoppningsvis tar det inte för lång tid.

Gameofthrones
Tack för ditt svar, tror snarare det är motsatsen till verbal. Hon har väldigt svårt och utrycka sina tankar och känslor, vilket jag tror att detta är hennes sätt att visa oss att hon inte mår bra.

Tyvärr ingen annastans att ha djuren så länge.. Tack för tipsen med avlastning!

Ja absolut, det var vårt första alternativ och vi försökte verkligen få hjälp av psykiatrin men de total vägrade pga åldern. Meddela detta till BVC som skulle ta det vidare till deras psykolog. Detta ledde ingen vart så kontakta bvc igen och denna gång fick vi prata med någon på BUP och förhoppningsvis får vi en tid där snart.
Vi försöker ligga på 

Haha va? Vad menar du nu?

Alltså av hela mitt hjärta önskar jag att allt var påhittat, att se sitt barn må så här dåligt är faktiskt inte alls roligt. Maktlösheten vi känner just nu är jobbig. 
Liten kommun och dålig socialkontor.. Just nu känns som den enda utvägen som att flytta..
Men visst sitt o skratta du om det gör din kväll/dag bättre.

Jag har gått igenom stora trauman i mitt liv, vilket har gett mig dessa symptom. Mitt mående eskalerade efter jag födde dottern, tog ungefär 1 år innan jag var stabil.

Både jag och dottern ha haft det väldigt tufft de senaste åren, där hon har fått gå igenom olika trauman med både långa perioder på sjukhus samt jobbiga upplevelser på en tidigare förskola.

Så allt sammanslagnet så är jag inte förvånad att hon mår dåligt och behöver hjälp. 
Jag/vi gör allt i vår makt för att de ska bli så bra som möjligt för henne, men vi behöver hjälp hur vi ska nå dessa mål.

Ni målar upp henne som värsta monstret och det är hon verkligen inte. Mestadels av tiden är hon glad, omhändertagande och kärleksfull mot både djur och lillebror. 
Hon är allt som oftast hur go som helst!

Dagis så går det bra, inte utåt agerande, aldrig slagit någon. Väldigt lugnt och självständigt barn som allra helst inte leker med andra barn och vill helst inte vara med i gemenskapen.

När pedagogerna är med henne själv så är hon social o pratsam om än svårt med meningar/ord 

Är det något mer ni vill säga/fråga?

Nej? Problematiken i trådstarten är exakt samma? Men hon är ju ganska självklart inte utåtagerande från morgon till kväll? 
Då hade situationen varit väldigt allvarlig.

Vi har flera incidenter/utbrott etc varje dag dygnet runt men däremellan är hon som vilket barn som helst.