Nu ska barn med ADHD och autism få stå i kö på nöjesfält

Nja, tycker nog att det flesta aktiviteter även passar funktionshindrade men naturligtvis med anpassningar eller egna grupper. Det finns skidskolor för barn med särskilda behov osv. Vår son har gått på simskola för barn med särskilda behov och på sätt lärt sig att simma. Visst det tog längre tid än för normala barn som hans syster och givetvis mycket dyrare för oss eftersom han fick gå på simskolan så mycket längre än normala barn. Han simmar fortfarande inte helt rätt men kan ändå simma och han älskar att bada och att åka vattenrutschkana. Han har som sagt inget tal utan använder bilder och vissa tecken och skulle givetvis aldrig gå i en vanlig simskolagrupp men för det tycker jag att han har rätt att få gå i simskola som andra, då i grupp för barn med funktionshinder.
Det handlar ju även om säkerhet då han badar som andra.
De flesta sporter har handikappanpassade grupper och det är för mig en självklarhet. Hans förening där han går på "gympa" för barn med intellektuell funktionsnedsättning behövde nya redskap och vissa anpassade efter funktionshinder och sökte och fick 10 000 kr ifrån Victoriafonden för det, så att dom här barnen kan få chans att genomföra aktiviteter i alla fall på lite samma sätt som normala.
Det tror jag att du också säkert anser men att sätta pojken du hade i din skidskolegrupp i den gruppen var fel. Men på många ställen finns som sagt grupper för barn särskilda behov. 

Folk har helt tappat bort begreppet solidaritet gentemot andra. De vill tydligen leva i ett samhälle  med djungelns lag. När det gäller ämnen som detta så rasar det in inlägg om att det ska sluta daltas.

Givetvis men som jag skrev alla aktiviter är inte för alla, utan ibland krävs anpassade aktiviteter. Jämför det med att sätta en funktionshindrat barn i vanlig simskola och barnet drunknar.

Jag tror vi är överens egentligen men det är ju inte stor skillnad i skidåkning, det är farligt på riktigt om något går snett. Ett företag kan ju tycka att det är samhället eller föräldrars sak att hantera barn utan mobila hinder, ett barn i rullstol får ju inte åka fritt fall t.ex. 

Ja jag såg att du hade skrivit om anpassade grupper efter jag postade med inlägg.
Vi tycker nog samma, dvs att många aktiviteter är för många men med anpassningar och speciella grupper när det behövs.
För mig är det självklart att vår son ska kunna ha aktiviteter som alla andra i grupper för barn med särskilda behov. Däremot tycker jag ju inte att andra ska anpassa sig efter honom. När dottern har en uppvisning på en sportaktivitet eller musikkonsert (spelar flöjt) eller teaterföreställning tar vi inte med sonen utan en av oss går då han inte klarar att sitta still eller störs av höga ljud osv.
Det är tråkigt för dottern att vi föräldrar aldrig kan komma bägge två, det önskar hon men självfallet ska inte andra behöva stå ut med att sonen kanske inte klarar att sitta tyst eller stilla så länge även om även andra barn är med och tittar på och stör.

Exakt. Har man barn med dessa diagnoser har man ingenting på nöjesfält under högsäsong att göra.
Möjligtvis kan man gå under lågsäsong. Passar inte det får man stanna hemma.

Folk har helt tappat bort begreppet solidaritet gentemot andra. De vill tydligen leva i ett samhälle  med djungelns lag. När det gäller ämnen som detta så rasar det in inlägg om att det ska sluta daltas. Några forsöker förklä klä in sin egoism och försöker få det att låta som omsorg att barn med funktionsnedsättningar måste lära sig att man inte kan få allt serverat och att livet är orättvist. Som om dessa barn och deras föräldrar inte redan får uppleva detta varje dag. 

Vissa tycker det är viktigt att man inte daltar med dessa barn. Personligen tycker jag att nåt av det viktigaste som jag kan lära mitt barn är att det är ok att ibland behöva vänta lite längre, eller att behöva göra någon annan uppoffring är helt ok, för att någon annan som inte haft turen att födas frisk och stark också ska få möjlighet att exempelvis åka karusell, eller kunna följa med klassen till badhuset. Rättvisa är inte nödvändigtvis att samma regler ska gälla för alla. 

Jag tycker att det är bra. Man kan faktiskt inte alltid få som man vill. Oavsett diagnos. Om det inte funkar att stå i kö så får man träna på det eller göra annat. Man har inte rätt till allting, alltid. Livet är orättvist. För alla.