• Anonym (Mamma)

    Hur skall jag få min snart 30-åriga son att glömma det förflutna?!

    Min son som är snart 30 år verkar fortfarande leva i det förflutna. Jag har frågat honom när han hade tänkt glömma det som varit och försöka leva det nuet. Men det är inget som är intressant för honom.

    Det har snart gått 4 år sedan min son flyttade hemifrån via socialen. Min sons vänner har också varit här och hämtat grejer. För halvår sedan träffade jag min son för första gången på länge och då hämtade han själv fler saker som tillhörde honom. Han har skyddad identitet och vill varken ha med min eller med min  äldsta son att göra.

    Sist jag träffade honom, så sa han saker som han har  bekräftat förut att han är upprörd över. Bland annat sa han att jag inte har någon respekt för någon annan människa och att jag gav bort hans leksaker när han var barn. Även tycker han inte heller om att ha blivit misshandlad som barn. Det var saker som hände när han var barn och jag undrar när det är dags att han glömmer bort allting och går vidare. Hur skall jag få honom att förstå att det som har varit, har varit och han kan i alla fall ha kontakt med mig?

    Min äldsta son kan bli jättearg och min son innan han flyttade hemifrån, valde att stänga in sig i sitt rum när min äldsta son var på besök. Min yngsta son har till och med anmält min äldsta son. Så min son har egentligen tendens till att göra polisanmälningar m.m. Han verkar helt enkelt inte ha något intresse för någonting inom familjen. Han sa ingenting och gjorde knappt någonting. Plötsligt har han avslutat kontakten och till och med införskaffat skyddad identitet. Han är snart 30 år! Men förstår inte saken om att polisanmäla sin egna bror.  Han förstår inte alls at man skall glömma det som har varit. När jag pratade med honom sist, så är han fortfarande förtvivlad av att jag gav bort hans leksaker och misshandlade honom. Jag sa: ''Förlåt''. Men han är inte intresserad. Det enda alternativet är ju att han glömmer allt. Mne hur skall jag få honom att glömma och gå vidare? Har någon här samma erfarenhet med sitt vuxna barn, som envisas och inte har något intresse för kontakt med familjen och löst problematiken, så vuxna barnet börjat ha kontakt och så?

  • Svar på tråden Hur skall jag få min snart 30-åriga son att glömma det förflutna?!
  • AndreaBD
    Anonym (Mamma) skrev 2022-03-18 13:58:43 följande:
    2) Jag gav bort leksaker för att när jag skulle träffa min släkt, så ville jag inte komma tomhänt.
    Det hade varit bättre att komma tomhänt.

    Det är ÄR allvarligt och du kan inte förvänta dig att sonen ska komma tillbaka.
  • Anonym (Mamma)
    AndreaBD skrev 2022-03-18 16:59:20 följande:
     Det ÄR normalt att inte kunna släppa det, det har vi konstaterat.
    Var det inte du som skrev: ''Det där med leksaker behöver sonen släppa''. Någon skrev det i alla fall och då lät det som om att jag visst fick medhåll, just för att som tonåring och vuxen, drar upp det titt som tätt, är lite knasigt. Varför inte bara gå vidare? Ok, han avrt ledsen som barn att hans leksaker gavs bort. Men det kan väl inte vara normalt och klokt att älta runt det som tonåring och vuxen? Sist jag träffade honom i alla fall, så sa han: ''Dy slog mig och gav bort mina leksaker''.
    Anonym (Teddy) skrev 2022-03-18 15:09:36 följande:
     Varför var hans kusiner värda dessa leksaker mer än din son? 

    Jag älskade mina barn (såg inte kusinerna som mer värda), men jag tänkte att det känns pinsamt att komma till släkten utan att komma med någonting. Så då fick det bli leksaker. Det är unik gåva. Jag träffade släkten en gång per år. Nästan alla sommar åkte vi dit och leksaker fick kusinerna.

    Ja, L såg på medan hans leksaker gavs bort. Men det där har varit väldigt länge sedan!
  • Anonym (z)
    Anonym (Mamma) skrev 2022-03-18 13:01:55 följande:
    sextiotalist skrev 2022-03-18 12:53:26 följande:
    Undrar jag också. 

    Normalt att inte kunna släppa det efter X antal år?
    Ja det är helt normalt. Det är du som är onormal på alla sätt.Kräks
  • Anonym (Mamma)
    Anonym (z) skrev 2022-03-18 18:13:37 följande:
    Ja det är helt normalt. Det är du som är onormal på alla sätt.Kräks
    Hur kand et vara normalt att fortfarande vilja ha tillbaks sina leksaker?
  • Anonym (Gea)
    Anonym (Mamma) skrev 2022-03-18 18:40:07 följande:
    Hur kand et vara normalt att fortfarande vilja ha tillbaks sina leksaker?
    Det handlar inte om att vilja ha tillbaka leksakerna som vuxen. Det handlar om faktumet att du gav bort dem bör han var liten. Hur du behandlade honom när han var liten.
    Det spelar liksom ingen roll hur mycket du skulle försöka kompensera nu (vilket du inte ens gör). Ditt beteende när han var barn kommer han helt enkelt inte kunna glömma
  • AndreaBD
    Anonym (Mamma) skrev 2022-03-18 18:08:46 följande:
    Var det inte du som skrev: ''Det där med leksaker behöver sonen släppa''. Någon skrev det i alla fall och då lät det som om att jag visst fick medhåll, just för att som tonåring och vuxen, drar upp det titt som tätt, är lite knasigt. Varför inte bara gå vidare? Ok, han avrt ledsen som barn att hans leksaker gavs bort. Men det kan väl inte vara normalt och klokt att älta runt det som tonåring och vuxen? Sist jag träffade honom i alla fall, så sa han: ''Dy slog mig och gav bort mina leksaker''.
    Anonym (Teddy) skrev 2022-03-18 15:09:36 följande:
     Varför var hans kusiner värda dessa leksaker mer än din son? 

    Jag älskade mina barn (såg inte kusinerna som mer värda), men jag tänkte att det känns pinsamt att komma till släkten utan att komma med någonting. Så då fick det bli leksaker. Det är unik gåva. Jag träffade släkten en gång per år. Nästan alla sommar åkte vi dit och leksaker fick kusinerna.

    Ja, L såg på medan hans leksaker gavs bort. Men det där har varit väldigt länge sedan!
    Nej, jag skrev verkligen inte det. Och man har inte valet att bara gå vidare. Han KAN INTE gå vidare. 

    Och det är ju inte som om det bara var det. Det var säkert en massa andra, liknande saker. Du skrev också att ni aldrig firande hans födelsedag. Också något som kan bidra till att traumatisera ett barn. Också taskigt! Vet du vad? ALLA föräldrar tycker att barnkalas är jobbiga. Men man gör det ändå, för barnets skull. 
  • Anonym (Teddy)
    Anonym (Mamma) skrev 2022-03-18 18:40:07 följande:
    Hur kand et vara normalt att fortfarande vilja ha tillbaks sina leksaker?
    Ts, du fokuserar på helt fel saker. Du tjatar om att sonen måste glömma och bli normal (aka bli mer som äldste sonen) osv. Du fokuserar helt enkelt en massa över alla fel din son gör och att han måste ändra på sig för att allt ska bli bra.
    Vänd på steken och fråga dig själv hur DU kan ändra på DIG så att saker kanske blir bättre. Vad kan DU göra åt saken? Vad har DU gjort för att förbättra er relation? Och nej, att du tjatar på honom att han måste förändras gälls inte.
  • Anonym (Mormor)

    Vill du ha den minsta lilla chans att få in din son litegrann i ditt liv så låt honom vara, du måste gå till nån och prata, du måste få insikt i hur fel du gjort mot båda dina söner, du måste få din äldste son att prata med någon så att han kanske kan få möjlighet till ett normalt liv.
    För det du gjort mot dom kan komma att upprepas mot deras eventuella framtida barn, för det kan vara det normala hos dom, speciellt hos din äldste.
    Din yngre son har ju insett hur fel du gjort.

    Om du i framtiden får barnbarn skulle du tycka det var rätt om din son/barnbarnens mamma behandla dom såsom du behandlade dina barn?

  • elmadumle
    Anonym (Mamma) skrev 2022-03-18 13:58:43 följande:
    1) Det är lite pinsamt att mina vänner inte fått se L (min yngsta son) på ett tag. Vad skall jag ge för förklaring eller ursäkter? Jag har bara sagt att han givit sig iväg och tagit pappans parti, utan att ens pappan varit där. Jag har sagt: ''Han har dragit och förmodligen saknat pappa så pass mycket att han valt att få kontakt med pappan igen i varje pris och att min ex-man bara tillät det.'' - Hur annars skall jag tala om för mina vänner, varför inte L syns i trakten. Jag har sagt lite smått att jag har små kontakt med honom och att han numera jobbar i en annan stad.

    2) Jag gav bort leksaker för att när jag skulle träffa min släkt, så ville jag inte komma tomhänt.
    Du kan  ju säga som det är: jag misshandlade mina barn, främst då den yngsta sonen, och jag gav bort hans leksaker till andra barn för att du inte ville komma tomhänt. Om du berättar sanningen är jag övertygad om att du inte har någon familj alls kvar, om de är normala undviker de dig i fortsättningen. 
    Det är verkligen inte normalt att ge bort sitt barns leksaker till kusiner för att du inte ville komma tomhänt. 
  • Wolfie13
    Anonym (Mamma) skrev 2022-03-18 18:40:07 följande:
    Hur kand et vara normalt att fortfarande vilja ha tillbaks sina leksaker?
    Som vissa redan påpekat, det handlar inte om det materiella utan att ett barns leksaker även fungerar som en trygghet.
    Har själv en liten dotter som redan är jättenoga med sitt, hon har stenkoll på vad allt befinner sig i sitt älskade rum och uttrycker hela tiden hur mycket hon tycker om att vara där och vilka tillhörigheter som spelar mest roll för henne. Det ger ett litet barn ett lugn, att veta att omgivningen inte förändras alltför mycket...

    Din son fick stå och se på när du kanske gav bort hans ägodelar till någon annan, förutom förlusten av sakerna fick det honom att känna att han inte kan lita på dig alls och förstörde förtroendet mellan er. Ens föräldrar är hela ens värld när man är liten och speciellt de första åren i livet påverkar vilken självkänsla man får som vuxen. 

    Du har ca 100 olika svar här som säger samma sak. Det är inte möjligt att man kan va så här trög när det gäller det mänskliga psyket... Jag hoppas vekligen att du är ett skämt, ett troll. Vad får du ut av detta? 
Svar på tråden Hur skall jag få min snart 30-åriga son att glömma det förflutna?!