• Anonym (Mamma)

    Hur skall jag få min snart 30-åriga son att glömma det förflutna?!

    Min son som är snart 30 år verkar fortfarande leva i det förflutna. Jag har frågat honom när han hade tänkt glömma det som varit och försöka leva det nuet. Men det är inget som är intressant för honom.

    Det har snart gått 4 år sedan min son flyttade hemifrån via socialen. Min sons vänner har också varit här och hämtat grejer. För halvår sedan träffade jag min son för första gången på länge och då hämtade han själv fler saker som tillhörde honom. Han har skyddad identitet och vill varken ha med min eller med min  äldsta son att göra.

    Sist jag träffade honom, så sa han saker som han har  bekräftat förut att han är upprörd över. Bland annat sa han att jag inte har någon respekt för någon annan människa och att jag gav bort hans leksaker när han var barn. Även tycker han inte heller om att ha blivit misshandlad som barn. Det var saker som hände när han var barn och jag undrar när det är dags att han glömmer bort allting och går vidare. Hur skall jag få honom att förstå att det som har varit, har varit och han kan i alla fall ha kontakt med mig?

    Min äldsta son kan bli jättearg och min son innan han flyttade hemifrån, valde att stänga in sig i sitt rum när min äldsta son var på besök. Min yngsta son har till och med anmält min äldsta son. Så min son har egentligen tendens till att göra polisanmälningar m.m. Han verkar helt enkelt inte ha något intresse för någonting inom familjen. Han sa ingenting och gjorde knappt någonting. Plötsligt har han avslutat kontakten och till och med införskaffat skyddad identitet. Han är snart 30 år! Men förstår inte saken om att polisanmäla sin egna bror.  Han förstår inte alls at man skall glömma det som har varit. När jag pratade med honom sist, så är han fortfarande förtvivlad av att jag gav bort hans leksaker och misshandlade honom. Jag sa: ''Förlåt''. Men han är inte intresserad. Det enda alternativet är ju att han glömmer allt. Mne hur skall jag få honom att glömma och gå vidare? Har någon här samma erfarenhet med sitt vuxna barn, som envisas och inte har något intresse för kontakt med familjen och löst problematiken, så vuxna barnet börjat ha kontakt och så?

  • Svar på tråden Hur skall jag få min snart 30-åriga son att glömma det förflutna?!
  • Anonym (Mormor)

    Du har behandlat dina barn vidrigt!
    Om du har vänner, vet de hur du gjort mot dina barn under deras uppväxt och speciellt hur du gjort mot din yngste son?


    Jag brukar sällan önska olycka över andra, men jag hoppas att om du någon gång i livet får barnbarn att de aldrig kommer i närheten av dig.
    Om din äldste son blir pappa så hoppas jag att mamman till barnet fått veta hur barndomen var och att hon förbjuder umgänge och att han då tillslut förstår hur fel du gjort.
    Har svårt att se att din yngste son kommer låta dig komma nära eventuella barnbarn.

    Varför gav du bort hans leksaker? Frågan är INTE hur längesen, utan VARFÖR.

    Jag har varit ensamstående under en del av mina barns uppväxt, men inte tusan har jag slagits och varit ond, för du är ond 

  • sextiotalist
    Anonym (Mamma) skrev 2022-03-18 13:01:55 följande:
    sextiotalist skrev 2022-03-18 12:53:26 följande:
    Undrar jag också. 

    Normalt att inte kunna släppa det efter X antal år?
    Då kommer man överens om att lägga undan dessa ett tag. Man ger inte bort utan att barnet är med på det
    Sonens leksaker låg länge i kartonger innan det var dags.
    Legot har vi kvar än
  • Anonym (Mamma)
    Anonym (Mormor) skrev 2022-03-18 13:42:15 följande:

    Om du har vänner, vet de hur du gjort mot dina barn under deras uppväxt och speciellt hur du gjort mot din yngste son?


    Varför gav du bort hans leksaker? Frågan är INTE hur längesen, utan VARFÖR.
    1) Det är lite pinsamt att mina vänner inte fått se L (min yngsta son) på ett tag. Vad skall jag ge för förklaring eller ursäkter? Jag har bara sagt att han givit sig iväg och tagit pappans parti, utan att ens pappan varit där. Jag har sagt: ''Han har dragit och förmodligen saknat pappa så pass mycket att han valt att få kontakt med pappan igen i varje pris och att min ex-man bara tillät det.'' - Hur annars skall jag tala om för mina vänner, varför inte L syns i trakten. Jag har sagt lite smått att jag har små kontakt med honom och att han numera jobbar i en annan stad.

    2) Jag gav bort leksaker för att när jag skulle träffa min släkt, så ville jag inte komma tomhänt.
  • sextiotalist
    Anonym (Mamma) skrev 2022-03-18 13:58:43 följande:
    1) Det är lite pinsamt att mina vänner inte fått se L (min yngsta son) på ett tag. Vad skall jag ge för förklaring eller ursäkter? Jag har bara sagt att han givit sig iväg och tagit pappans parti, utan att ens pappan varit där. Jag har sagt: ''Han har dragit och förmodligen saknat pappa så pass mycket att han valt att få kontakt med pappan igen i varje pris och att min ex-man bara tillät det.'' - Hur annars skall jag tala om för mina vänner, varför inte L syns i trakten. Jag har sagt lite smått att jag har små kontakt med honom och att han numera jobbar i en annan stad.

    2) Jag gav bort leksaker för att när jag skulle träffa min släkt, så ville jag inte komma tomhänt.
    Varför inte säga sanningen?
    Du har, enligt dig själv, gjort allt rätt.
    Nja, du vet innerst inne att du har gjort fel, så du vet att dina vänner skulle förstå din son och snart bli fd son 
    Bättre att köpa en bukett eller chokladask istället för att ta sina barns leksaker
  • Anonym (Mamma)
    sextiotalist skrev 2022-03-18 14:12:14 följande:
    Varför inte säga sanningen?
    Du har, enligt dig själv, gjort allt rätt.
    Nja, du vet innerst inne att du har gjort fel, så du vet att dina vänner skulle förstå din son och snart bli fd son 
    Bättre att köpa en bukett eller chokladask istället för att ta sina barns leksaker
    Alla tycker det är fel att slå och att säga att sonen stuckit för att denne inte vill ha med mig eller med sin storebror att göra, är pinsamt.

    Att säga att jag slagit mina barn, är pinsamt. Alla tycker att det är fel att slå.

    Jag har aldrig sagt att det är rätt eller bra att slå. Men jag själv befann mig i en stor jobbig position.
  • Anonym (Mormor)

    Du verkar ju tycka att du ej gjort något fel i din uppfostran av dina barn, så var då ärlig mot dina vänner, hade du varit min väninna hade jag bett dig de, men jag hade även sagt åt dig sök hjälp, gå och prata med någon och att du måste komma till insikten att du gjort fel och inte barnen

    Mer pinsamt att komma med saker man tagit olovandes från sitt barn än att komma tomhänt.
    Hade jag i efterhand fått veta de saker mina barn fått stulits så hade jag bett gåvogivaren att fara och flyga och sedan pratat med stackaren som fått sina saker stulna och förklarat att jag inget visste.

    Sluta skyll på din situation, var den så illa hade du kunnat be om hjälp istället för att plåga barn.

  • Anonym (Teddy)
    Anonym (Mamma) skrev 2022-03-18 11:42:31 följande:
    Anonym (gg) skrev 2022-03-17 21:44:31 följande:
    Den äldsta är "the golden child" och den yngsta "the scapegoat".


    Jag har inte favoriserat någon i familjen. Faktum är att jag faktiskt tyckte väldigt mycket om den yngste, om man nu ''måste'' sätta en punkt för OM jag har favoriserat  Min yngste son var full av kärlek. Han älskade mig och sa det ofta. 

    Men hur kan det ha blivit missförstod med min favorisering av det äldsta sonen? 
    Min äldsta son ville gärna ha en födelsedagsfest. Jag anordnade det, men det var väldigt jobbigt och jag ville aldrig mer göra något sådant en gång till. Så min yngste son blev aldrig firad.


    Min yngsta son blev alltid av med sina leksaker. Men min äldsta sons leksaker blev kvar. Anledningen varför jag pratade med honom, om jag var tvungen att ge bort hans saker. Så frågade jag alltid honom och pratade med honom.


    Det beror på att min äldste son blev så arg och okontrollerad. Att jag visste på förhand att han förmodligen skulle bara blev förbannad och sedan ta söder saker i mitt hem.

    Därför gavs min yngsta sons leksaker bort, utan att jag sa något till honom. Han fick istället se det på plats hur hans leksaker försvann till sina kusiner och på andra ställen. Det enda han gjorde var att gråta, men det var något som gick över och jag fick inga konsekvenser, så som att han tog mina saker eller tog söder något. Han grät bara och det var enkelt att hantera.

    Däremot i äldre dar, vart min äldste son den bäste och favoriten. Det var i tonåren, som jag började tycka om min äldsta son mer och mer. Just för hans sätt att vara emot mig, vara social och trevlig m.m. Men min yngsta son, vart i princip apatiskt och det gick inte att prata med honom överhuvudtaget. Jag försökte hela tiden att få honom att komma och kolla på TV eller bara en allmän umgänge. Men det gick inte alls att ha en kommunikation med honom.


    Så det där med favorisering, vart inte förs båda vart äldre. Alltså i tonåren. 14-16.


    Du gav alltså bort sonens leksaker under tiden som sonen fick titta på? Och du tycker att det var lätthanterat eftersom han "bara" grät?
    Jag får ont i magen av dig. Jag lider med din son. Jag undrar vad det är för fel på dig som inte fattar att man inte kan göra så mot sitt barn. Leksaker är inte bara leksaker. Det är ett barns trygghet och glädje. Och detta gav du bort. Varför? Varför var hans kusiner värda dessa leksaker mer än din son? 
    Du är en sadist.
  • Anonym (Teddy)
    Anonym (Mamma) skrev 2022-03-18 13:01:55 följande:
    sextiotalist skrev 2022-03-18 12:53:26 följande:
    Undrar jag också. 

    Normalt att inte kunna släppa det efter X antal år?
    Varför svarar du inte på frågan?
  • Anonym (Herregud)

    Vet du vad ts, det bästa är nog om du håller truten fortsättningsvis och lämnar den här tråden. Du kommer aldrig att få medhåll, och allt du skriver visar bara mer och mer tydligt hur komplett galen, egoistisk och verklighetsfrånvänd du är!

  • AndreaBD
    Anonym (Mamma) skrev 2022-03-18 13:01:55 följande:
    sextiotalist skrev 2022-03-18 12:53:26 följande:
    Undrar jag också. 

    Normalt att inte kunna släppa det efter X antal år?
    Det är en annan fråga, som vi har diskuterat massor. Det ÄR normalt att inte kunna släppa det, det har vi konstaterat.

    Jag undrade vad det skulle vara bra för? Behövde du pengar för att betala räkningar eller vad? 
Svar på tråden Hur skall jag få min snart 30-åriga son att glömma det förflutna?!