• Anonym (Mamma)

    Hur skall jag få min snart 30-åriga son att glömma det förflutna?!

    Min son som är snart 30 år verkar fortfarande leva i det förflutna. Jag har frågat honom när han hade tänkt glömma det som varit och försöka leva det nuet. Men det är inget som är intressant för honom.

    Det har snart gått 4 år sedan min son flyttade hemifrån via socialen. Min sons vänner har också varit här och hämtat grejer. För halvår sedan träffade jag min son för första gången på länge och då hämtade han själv fler saker som tillhörde honom. Han har skyddad identitet och vill varken ha med min eller med min  äldsta son att göra.

    Sist jag träffade honom, så sa han saker som han har  bekräftat förut att han är upprörd över. Bland annat sa han att jag inte har någon respekt för någon annan människa och att jag gav bort hans leksaker när han var barn. Även tycker han inte heller om att ha blivit misshandlad som barn. Det var saker som hände när han var barn och jag undrar när det är dags att han glömmer bort allting och går vidare. Hur skall jag få honom att förstå att det som har varit, har varit och han kan i alla fall ha kontakt med mig?

    Min äldsta son kan bli jättearg och min son innan han flyttade hemifrån, valde att stänga in sig i sitt rum när min äldsta son var på besök. Min yngsta son har till och med anmält min äldsta son. Så min son har egentligen tendens till att göra polisanmälningar m.m. Han verkar helt enkelt inte ha något intresse för någonting inom familjen. Han sa ingenting och gjorde knappt någonting. Plötsligt har han avslutat kontakten och till och med införskaffat skyddad identitet. Han är snart 30 år! Men förstår inte saken om att polisanmäla sin egna bror.  Han förstår inte alls at man skall glömma det som har varit. När jag pratade med honom sist, så är han fortfarande förtvivlad av att jag gav bort hans leksaker och misshandlade honom. Jag sa: ''Förlåt''. Men han är inte intresserad. Det enda alternativet är ju att han glömmer allt. Mne hur skall jag få honom att glömma och gå vidare? Har någon här samma erfarenhet med sitt vuxna barn, som envisas och inte har något intresse för kontakt med familjen och löst problematiken, så vuxna barnet börjat ha kontakt och så?

  • Svar på tråden Hur skall jag få min snart 30-åriga son att glömma det förflutna?!
  • sextiotalist
    Anonym (Mamma) skrev 2022-03-18 11:42:31 följande:
    Anonym (gg) skrev 2022-03-17 21:44:31 följande:
    Den äldsta är "the golden child" och den yngsta "the scapegoat".


    Jag har inte favoriserat någon i familjen. Faktum är att jag faktiskt tyckte väldigt mycket om den yngste, om man nu ''måste'' sätta en punkt för OM jag har favoriserat  Min yngste son var full av kärlek. Han älskade mig och sa det ofta. 

    Men hur kan det ha blivit missförstod med min favorisering av det äldsta sonen? 
    Min äldsta son ville gärna ha en födelsedagsfest. Jag anordnade det, men det var väldigt jobbigt och jag ville aldrig mer göra något sådant en gång till. Så min yngste son blev aldrig firad.


    Min yngsta son blev alltid av med sina leksaker. Men min äldsta sons leksaker blev kvar. Anledningen varför jag pratade med honom, om jag var tvungen att ge bort hans saker. Så frågade jag alltid honom och pratade med honom.


    Det beror på att min äldste son blev så arg och okontrollerad. Att jag visste på förhand att han förmodligen skulle bara blev förbannad och sedan ta söder saker i mitt hem.

    Därför gavs min yngsta sons leksaker bort, utan att jag sa något till honom. Han fick istället se det på plats hur hans leksaker försvann till sina kusiner och på andra ställen. Det enda han gjorde var att gråta, men det var något som gick över och jag fick inga konsekvenser, så som att han tog mina saker eller tog söder något. Han grät bara och det var enkelt att hantera.

    Däremot i äldre dar, vart min äldste son den bäste och favoriten. Det var i tonåren, som jag började tycka om min äldsta son mer och mer. Just för hans sätt att vara emot mig, vara social och trevlig m.m. Men min yngsta son, vart i princip apatiskt och det gick inte att prata med honom överhuvudtaget. Jag försökte hela tiden att få honom att komma och kolla på TV eller bara en allmän umgänge. Men det gick inte alls att ha en kommunikation med honom.


    Så det där med favorisering, vart inte förs båda vart äldre. Alltså i tonåren. 14-16.


    Du saknar fullständigt insikt i hur du har betett dig mot den yngsta. 


    Hoppas din yngsta får ett riktigt bra liv, utan vare sig dig eller din bror. Önskar honom alla lycka, omgiven av personer som älskar honom villkorslöst, som inte sviker honom. Allt det han inte fick under sin uppväxt.

    Sedan kan du och den äldsta sitta, omväxlande framför tv´n och omväxlande på ett mötesrum på någon anstalt, fnissa tillsammans.

  • Anonym (Mamma)
    sextiotalist skrev 2022-03-18 11:56:05 följande:

    Sedan kan du och den äldsta sitta, omväxlande framför tv´n och omväxlande på ett mötesrum på någon anstalt, fnissa tillsammans.


    1) Mötesrum på en anstalt?!

    2) Jag försöker faktiskt få ordning på familjen. Så min son kommer tillbaka och vi alla umgås!
  • Anonym (Mamma 2)
    Anonym (Mamma) skrev 2022-03-18 11:42:31 följande:
    Anonym (gg) skrev 2022-03-17 21:44:31 följande:
    Den äldsta är "the golden child" och den yngsta "the scapegoat".


    Jag har inte favoriserat någon i familjen. Faktum är att jag faktiskt tyckte väldigt mycket om den yngste, om man nu ''måste'' sätta en punkt för OM jag har favoriserat  Min yngste son var full av kärlek. Han älskade mig och sa det ofta. 

    Men hur kan det ha blivit missförstod med min favorisering av det äldsta sonen? 
    Min äldsta son ville gärna ha en födelsedagsfest. Jag anordnade det, men det var väldigt jobbigt och jag ville aldrig mer göra något sådant en gång till. Så min yngste son blev aldrig firad.


    Min yngsta son blev alltid av med sina leksaker. Men min äldsta sons leksaker blev kvar. Anledningen varför jag pratade med honom, om jag var tvungen att ge bort hans saker. Så frågade jag alltid honom och pratade med honom.


    Det beror på att min äldste son blev så arg och okontrollerad. Att jag visste på förhand att han förmodligen skulle bara blev förbannad och sedan ta söder saker i mitt hem.

    Därför gavs min yngsta sons leksaker bort, utan att jag sa något till honom. Han fick istället se det på plats hur hans leksaker försvann till sina kusiner och på andra ställen. Det enda han gjorde var att gråta, men det var något som gick över och jag fick inga konsekvenser, så som att han tog mina saker eller tog söder något. Han grät bara och det var enkelt att hantera.

    Däremot i äldre dar, vart min äldste son den bäste och favoriten. Det var i tonåren, som jag började tycka om min äldsta son mer och mer. Just för hans sätt att vara emot mig, vara social och trevlig m.m. Men min yngsta son, vart i princip apatiskt och det gick inte att prata med honom överhuvudtaget. Jag försökte hela tiden att få honom att komma och kolla på TV eller bara en allmän umgänge. Men det gick inte alls att ha en kommunikation med honom.


    Så det där med favorisering, vart inte förs båda vart äldre. Alltså i tonåren. 14-16.


    Usch. Jag mår illa av att läsa hur du har behandlat dina barn och försvarar det. Riktigt vidrigt.
  • sextiotalist
    Anonym (Mamma) skrev 2022-03-18 12:07:39 följande:
    1) Mötesrum på en anstalt?!

    2) Jag försöker faktiskt få ordning på familjen. Så min son kommer tillbaka och vi alla umgås!
    Eftersom din äldsta är våldsam, så kommer det sluta där förr eller senare
    Dim yngsta kommer troligen inte tillbaka, såvida du inte genomgår en drastisk förändring 
  • Anonym (Mamma 2)
    Anonym (Mamma) skrev 2022-03-18 12:07:39 följande:
    1) Mötesrum på en anstalt?!

    2) Jag försöker faktiskt få ordning på familjen. Så min son kommer tillbaka och vi alla umgås!
    2. Ja, det lär ju hända. Not.
  • AndreaBD
    Anonym (Mamma) skrev 2022-03-18 11:42:31 följande:
    Anonym (gg) skrev 2022-03-17 21:44:31 följande:
    Den äldsta är "the golden child" och den yngsta "the scapegoat".


    Jag har inte favoriserat någon i familjen. Faktum är att jag faktiskt tyckte väldigt mycket om den yngste, om man nu ''måste'' sätta en punkt för OM jag har favoriserat  Min yngste son var full av kärlek. Han älskade mig och sa det ofta. 

    Men hur kan det ha blivit missförstod med min favorisering av det äldsta sonen? 
    Min äldsta son ville gärna ha en födelsedagsfest. Jag anordnade det, men det var väldigt jobbigt och jag ville aldrig mer göra något sådant en gång till. Så min yngste son blev aldrig firad.


    Min yngsta son blev alltid av med sina leksaker. Men min äldsta sons leksaker blev kvar. Anledningen varför jag pratade med honom, om jag var tvungen att ge bort hans saker. Så frågade jag alltid honom och pratade med honom.


    Det beror på att min äldste son blev så arg och okontrollerad. Att jag visste på förhand att han förmodligen skulle bara blev förbannad och sedan ta söder saker i mitt hem.

    Därför gavs min yngsta sons leksaker bort, utan att jag sa något till honom. Han fick istället se det på plats hur hans leksaker försvann till sina kusiner och på andra ställen. Det enda han gjorde var att gråta, men det var något som gick över och jag fick inga konsekvenser, så som att han tog mina saker eller tog söder något. Han grät bara och det var enkelt att hantera.

    Däremot i äldre dar, vart min äldste son den bäste och favoriten. Det var i tonåren, som jag började tycka om min äldsta son mer och mer. Just för hans sätt att vara emot mig, vara social och trevlig m.m. Men min yngsta son, vart i princip apatiskt och det gick inte att prata med honom överhuvudtaget. Jag försökte hela tiden att få honom att komma och kolla på TV eller bara en allmän umgänge. Men det gick inte alls att ha en kommunikation med honom.


    Så det där med favorisering, vart inte förs båda vart äldre. Alltså i tonåren. 14-16.


    Varför tar man leksakerna ifrån ett barn??
  • sextiotalist
    AndreaBD skrev 2022-03-18 12:45:26 följande:
    Varför tar man leksakerna ifrån ett barn??
    Undrar jag också. 
  • Anonym (Mamma)
    AndreaBD skrev 2022-03-18 12:45:26 följande:
    Varför tar man leksakerna ifrån ett barn??
    sextiotalist skrev 2022-03-18 12:53:26 följande:
    Undrar jag också. 

    Normalt att inte kunna släppa det efter X antal år?
  • Anonym (Farsa)
    Anonym (Mamma) skrev 2022-03-18 13:01:55 följande:
    sextiotalist skrev 2022-03-18 12:53:26 följande:
    Undrar jag också. 

    Normalt att inte kunna släppa det efter X antal år?
    Varför ska han återvända till det som för honom bara är en påminnelse av elände?

    Låt honom ta den tid det behövs att hitta sin plats i livet. Om du älskar honom unnar du honom det.

    Kanske kommer han söka upp er igen den dagen då han känner sig trygg och harmonisk.

  • Xenia
    Anonym (Mamma) skrev 2022-03-18 13:01:55 följande:
    sextiotalist skrev 2022-03-18 12:53:26 följande:
    Undrar jag också. 

    Normalt att inte kunna släppa det efter X antal år?
    Jag tycker inte du är den rätta att prata om "normalt". Du har inte givit honom en normal kärleksfull uppväxt.

    Leksakerna är ett exempel på hur lite du brydde dig om honom och hans känslor.

    Din äldste var våldsam och blev belönad för det (du tog inte hans leksaker). Den yngste var snäll och blev straffad för det (du tog hans leksaker).
Svar på tråden Hur skall jag få min snart 30-åriga son att glömma det förflutna?!