• Anonym (Mamma)

    Hur skall jag få min snart 30-åriga son att glömma det förflutna?!

    Min son som är snart 30 år verkar fortfarande leva i det förflutna. Jag har frågat honom när han hade tänkt glömma det som varit och försöka leva det nuet. Men det är inget som är intressant för honom.

    Det har snart gått 4 år sedan min son flyttade hemifrån via socialen. Min sons vänner har också varit här och hämtat grejer. För halvår sedan träffade jag min son för första gången på länge och då hämtade han själv fler saker som tillhörde honom. Han har skyddad identitet och vill varken ha med min eller med min  äldsta son att göra.

    Sist jag träffade honom, så sa han saker som han har  bekräftat förut att han är upprörd över. Bland annat sa han att jag inte har någon respekt för någon annan människa och att jag gav bort hans leksaker när han var barn. Även tycker han inte heller om att ha blivit misshandlad som barn. Det var saker som hände när han var barn och jag undrar när det är dags att han glömmer bort allting och går vidare. Hur skall jag få honom att förstå att det som har varit, har varit och han kan i alla fall ha kontakt med mig?

    Min äldsta son kan bli jättearg och min son innan han flyttade hemifrån, valde att stänga in sig i sitt rum när min äldsta son var på besök. Min yngsta son har till och med anmält min äldsta son. Så min son har egentligen tendens till att göra polisanmälningar m.m. Han verkar helt enkelt inte ha något intresse för någonting inom familjen. Han sa ingenting och gjorde knappt någonting. Plötsligt har han avslutat kontakten och till och med införskaffat skyddad identitet. Han är snart 30 år! Men förstår inte saken om att polisanmäla sin egna bror.  Han förstår inte alls at man skall glömma det som har varit. När jag pratade med honom sist, så är han fortfarande förtvivlad av att jag gav bort hans leksaker och misshandlade honom. Jag sa: ''Förlåt''. Men han är inte intresserad. Det enda alternativet är ju att han glömmer allt. Mne hur skall jag få honom att glömma och gå vidare? Har någon här samma erfarenhet med sitt vuxna barn, som envisas och inte har något intresse för kontakt med familjen och löst problematiken, så vuxna barnet börjat ha kontakt och så?

  • Svar på tråden Hur skall jag få min snart 30-åriga son att glömma det förflutna?!
  • Anonym (Mamma)
    AndreaBD skrev 2022-03-15 23:31:59 följande:
    Det betyder att blev traumatiserad, så klart. 
    Men varför imitera?
  • Anonym (rädslan)

    Är det någon mer som börjar få en skrämmande känsla av att TS faktiskt inte är ett troll?

  • Anonym (Lika men)
    Anonym (rädslan) skrev 2022-03-15 23:57:35 följande:

    Är det någon mer som börjar få en skrämmande känsla av att TS faktiskt inte är ett troll?


    Jag har nu läst hela tråden, och tror att det är min mamma som skrivit den. Allt stämmer, ända ner till att min mamma blev vansinnig när jag bjöd två av mina vänner på åkbiljetter och misshandlade mig för det, och hetsade mitt syskon att hjälpa till. Enda skillnaden är att jag är kvinna och min storasyster lika så. 
  • Anonym (Mamma 2)
    Anonym (Lika men) skrev 2022-03-16 00:55:15 följande:
    Jag har nu läst hela tråden, och tror att det är min mamma som skrivit den. Allt stämmer, ända ner till att min mamma blev vansinnig när jag bjöd två av mina vänner på åkbiljetter och misshandlade mig för det, och hetsade mitt syskon att hjälpa till. Enda skillnaden är att jag är kvinna och min storasyster lika så. 
    Oj! Ok. Är din storasyster dömd för misshandel mot dig? Har du skyddad identitet? Har du brutit kontakten med din mamma?
  • Anonym (.....)
    Anonym (Lika men) skrev 2022-03-16 00:55:15 följande:
    Jag har nu läst hela tråden, och tror att det är min mamma som skrivit den. Allt stämmer, ända ner till att min mamma blev vansinnig när jag bjöd två av mina vänner på åkbiljetter och misshandlade mig för det, och hetsade mitt syskon att hjälpa till. Enda skillnaden är att jag är kvinna och min storasyster lika så. 
    Beklagar verkligen i så fall! Hon ångrar ju inget utan skriver nästan glatt om den misshandeln..
  • Anonym (Mamma 2)
    Anonym (Mamma) skrev 2022-03-15 23:12:37 följande:
    Jag känner ingen ånger eller skuldkänslor, för att jag vet hur jag hade det!  Det där med att jag slog honom för att han köpte biljetter åt sina vänner, berodde på att jag inte vill ha en son som alla kör över och vara en sådan som blir lurad.
    Som jag trodde, alltså. DETTA är anledningen till att din son (dotter?) har brutit kontakten med dig. Han (hon?) vet att du inte ångrar sig. Jag gissar att du saknar förmåga att känna ånger och skuld. Har jag rätt?

    Att du försvarar misshandeln efter tivolibesöket är vidrigt, bara vidrigt.
  • Anonym (Mamma)
    Anonym (Lika men) skrev 2022-03-16 00:55:15 följande:
    Jag har nu läst hela tråden, och tror att det är min mamma som skrivit den. Allt stämmer, ända ner till att min mamma blev vansinnig när jag bjöd två av mina vänner på åkbiljetter och misshandlade mig för det, och hetsade mitt syskon att hjälpa till. Enda skillnaden är att jag är kvinna och min storasyster lika så. 
    Du är absolut inte mitt barn. Du är inte min dotter. Jag har däremot önskat att jag fick två flickor. Men fick två söner i alla fall. När jag var gravid med min yngsta son, liksom, var foster i min mage, så hoppades jag på att det skulle vara en flicka. Men det vart en pojke istället.

    Med tiden har jag dock lärt mig känna kärlek till mina barn.

    Hade varit fin med två döttrar!
    Dessutom ropade jag aldrig på min äldste son att hjälpa till med något. Han kom automatiskt och tyckte själv att sin lillebror var dum i huvudet.

    Du är inte mitt barn!
    Anonym (Mamma 2) skrev 2022-03-16 06:24:24 följande:
    Som jag trodde, alltså. DETTA är anledningen till att din son (dotter?) har brutit kontakten med dig. Han (hon?) vet att du inte ångrar sig. Jag gissar att du saknar förmåga att känna ånger och skuld. Har jag rätt?

    Att du försvarar misshandeln efter tivolibesöket är vidrigt, bara vidrigt.

    Jag har ingen dotter!

    Anledningen till att han brutit kontakten med mig, är p.g.a att han inte vet bättre. Kolla hur han betedde sig.

    Varför imiterade han mig?
    Om han tyckte att händelseförloppet var bedrövligt. Varför då själv upprepa händelseförloppet med imitationen.

    Om han en gång var glad, snäll och kärleksfull pojke. Varför väljer han att inte fortsätta med det?



  • sextiotalist
    Anonym (Mamma) skrev 2022-03-16 06:32:16 följande:
    Du är absolut inte mitt barn. Du är inte min dotter. Jag har däremot önskat att jag fick två flickor. Men fick två söner i alla fall. När jag var gravid med min yngsta son, liksom, var foster i min mage, så hoppades jag på att det skulle vara en flicka. Men det vart en pojke istället.

    Med tiden har jag dock lärt mig känna kärlek till mina barn.

    Hade varit fin med två döttrar!
    Dessutom ropade jag aldrig på min äldste son att hjälpa till med något. Han kom automatiskt och tyckte själv att sin lillebror var dum i huvudet.

    Du är inte mitt barn!
    Anonym (Mamma 2) skrev 2022-03-16 06:24:24 följande:
    Som jag trodde, alltså. DETTA är anledningen till att din son (dotter?) har brutit kontakten med dig. Han (hon?) vet att du inte ångrar sig. Jag gissar att du saknar förmåga att känna ånger och skuld. Har jag rätt?

    Att du försvarar misshandeln efter tivolibesöket är vidrigt, bara vidrigt.

    Jag har ingen dotter!

    Anledningen till att han brutit kontakten med mig, är p.g.a att han inte vet bättre. Kolla hur han betedde sig.

    Varför imiterade han mig?
    Om han tyckte att händelseförloppet var bedrövligt. Varför då själv upprepa händelseförloppet med imitationen.

    Om han en gång var glad, snäll och kärleksfull pojke. Varför väljer han att inte fortsätta med det?



    Anledningen till att han brutit med dig är att du inte fattar bättre.
    Förhoppningsvis kommer han få ett bra liv så småningom, utan minimerande, risk för våld.
  • Anonym (Kfkf)
    Anonym (Mamma 2) skrev 2022-03-16 06:24:24 följande:
    Som jag trodde, alltså. DETTA är anledningen till att din son (dotter?) har brutit kontakten med dig. Han (hon?) vet att du inte ångrar sig. Jag gissar att du saknar förmåga att känna ånger och skuld. Har jag rätt?

    Att du försvarar misshandeln efter tivolibesöket är vidrigt, bara vidrigt.
    Precis. 
  • Anonym (Mamma 2)
    Anonym (Mamma) skrev 2022-03-16 06:32:16 följande:
    Du är absolut inte mitt barn. Du är inte min dotter. Jag har däremot önskat att jag fick två flickor. Men fick två söner i alla fall. När jag var gravid med min yngsta son, liksom, var foster i min mage, så hoppades jag på att det skulle vara en flicka. Men det vart en pojke istället.

    Med tiden har jag dock lärt mig känna kärlek till mina barn.

    Hade varit fin med två döttrar!
    Dessutom ropade jag aldrig på min äldste son att hjälpa till med något. Han kom automatiskt och tyckte själv att sin lillebror var dum i huvudet.

    Du är inte mitt barn!
    Anonym (Mamma 2) skrev 2022-03-16 06:24:24 följande:
    Som jag trodde, alltså. DETTA är anledningen till att din son (dotter?) har brutit kontakten med dig. Han (hon?) vet att du inte ångrar sig. Jag gissar att du saknar förmåga att känna ånger och skuld. Har jag rätt?

    Att du försvarar misshandeln efter tivolibesöket är vidrigt, bara vidrigt.

    Jag har ingen dotter!

    Anledningen till att han brutit kontakten med mig, är p.g.a att han inte vet bättre. Kolla hur han betedde sig.

    Varför imiterade han mig?
    Om han tyckte att händelseförloppet var bedrövligt. Varför då själv upprepa händelseförloppet med imitationen.

    Om han en gång var glad, snäll och kärleksfull pojke. Varför väljer han att inte fortsätta med det?



    Vi är många som har försökt förklara för dig, men du förstår inte. Jag tror inte att du kan förstå. Du saknar vissa grundläggande, mänskliga förmågor. Du verkar t.ex. sakna empati samt förmåga att känna ånger och skuld. Du förstår inte att du är ansvarig för konsekvenserna av dina egna handlingar, utan skyller istället ifrån dig och förstår inte att det är ditt eget fel att din son inte vill ha kontakt med dig idag. Du lägger dessutom ansvaret på din son att reparera er relation. Utöver ovanstående så saknar du förmåga att se saker ur andra människors perspektiv. Allt handlar om vad du vill och du förutsätter att andra vill, känner och tycker samma saker som du. Att din son tydligt har visat att han inte vill ha kontakt med dig, kan du uppenbarligen inte ta in. DU vill ju ha kontakt, och då är det det bästa även för din son, har du bestämt.

    Allt jag har räknat upp nu är tydliga narcissistiska drag. Jag säger inte att jag vet att du skulle kvalificera för en sådan diagnos, för det kan inte jag avgöra, men det är helt tydligt att du inte är frisk. Utöver det, så verkar du inte särskilt intelligent. En intelligent narcissist vet hur hen ska bete sig och vad hen ska säga, för att omgivningen ska tro att hen är som alla andra. En intelligent narcissist är med andra ord bra på att spela normal för att manipulera andra. Du, däremot, verkar helt clueless om hur du uppfattas av andra. Du blir t.o.m. chockad över att folk dömer dig för att du har misshandlat dina barn.
Svar på tråden Hur skall jag få min snart 30-åriga son att glömma det förflutna?!