Feminism och jämställdhet

Ökad risk för självmord och våld mot kvinnor är en könskopplat faktor för män. Det betyder inte att alla män slår kvinnor eller att alla män tar självmord. Det är en del av en toxisk maskulinitet och något som bör ligga i mäns intressen att vilja förändra.

Vi kan väl ta ett av dina exempel. Tycker du att män inom hbtq-området ska tvingas in i ett "Bra ideal"? Och vad menar du med "bra ideal" ska en homosexuell man tvingas bli heterosexuell? Och tror du att självmorden minskar bland dessa män, eller män överlag då?

Nu finns det olika definitioner på jämställdhet, men jag tror ingen definition av jämställdhet yrkar för att män ska vara acceptabelt våldsamma och ta självmord.

För att kunna stå bakom jämställdhet men också undvika att vara feminist också så behöver man i så fall förneka bland annat att kvinnor blir utsatta för våld i högre grad från män 

och att kvinnor har lägre löner än män.

Det är i princip en omöjlighet då sånt är extremt svårt att förneka. 

Man kan betrakta feminism som en gren av jämställdhet.

Jag föreslår att TS mfl. bestämmer sig för inriktningen på den här tråden och tar konsekvenserna. Samhällelig? Då finns centrala och tungt vägande fakta som ni nog bara får ta och väga in.

Generellt:
Vem har mest makt i samhället?
Generellt: vem har högst inkomster?
Generellt: vem har det fysiska övertaget?
Generellt: vem har flest chefs- och styrelseposter?
Generellt: vems synsätt dominerar och vem har oftast tolkningsföreträde?
I could go on and on...

Och omvänt.
Vem får sämst vård - generellt?
Vem löper störst risk att bli misshandlad i hemmet - generellt?
Vem har sämst chans att klara sig på sin pension - generellt?
Vem blir i högst grad diagnosticerad med utmattningsdepression - generellt - och VAD beror det på? Dubbelarbete? Sämre trygghet på arbetsplatsen? Lägre engagemang från manlige förälderns sida? Att öht ha betydligt lägre status än män och kopplat till detta (helt orimliga) krav på sig att främst finnas till för andra och konstant sätta sig själv i andra rummet?

VEM löper störst risk att - GENERELLT - utsättas för olika former av övergrepp? I hemmet, på arbetsplatsen, i skolan. På gatan, i parken - vilket därmed beskär kvinnors rörelsefrihet avsevärt och på det mest upprörande sätt (som också nämnts i tråden).

Forskning finns gällande nästan samtliga av dessa punkter.

I det här perspektivet: 
Är det UNDERLIGT att en del kvinnor (och överfört till procent säkerligen inte överväldigande många av en halv befolkning) tenderar att hata, eller snarare avsky, män som kollektiv? Själv ser jag i alla fall en benhård logik. Det är väldigt synd att det är så, men också vääldigt begripligt.

Och om vi ska ta feminismen som fenomen och rörelse, så handlar den om just detta - kvinnors existentiella situation i samhället. Det är kärnan.

Ni - jämställda - män! Om ni verkligen vill få till en seriös, substantiell och konstruktiv dialog som kan föra de här frågorna framåt (och könen närmare varann) så MÅSTE ni förhålla er till FAKTA och verkligheten som den faktiskt ser ut!! Det är dags att begrava skygglapparna!
Om man - GENERELLT - har mycket makt, och har haft det väldigt länge, så får man vid nån punkt vara beredd att dela med sig. Och att öppna sig är en bra början.
Om man vill framstå som välvillig. Och trovärdig.

Manshatet är märkbart inom vissa grupper och i vissa sammanhang.

Kvinnohatet genomsyrar hela samhället.