• Anonym (Ts)

    Sommarschema för vuxna bonusar?????

    Ställer frågan här för jag är smått irriterad över det här.

    Har en sambo och vi har två vuxna barn vardera sen innan.

    Skillnaden är att min äldsta har flyttat hemifrån och min yngsta tar studenten snart och ska därefter jobba hela sommaren och hitta på egna saker.

    Fick igår höra att min sambo och hans ex har gjort ett schema för deras vuxna barn två veckor vv och jag känner att topplocket har gått.

    Båda är över 20 och båda bor hemma och ingen jobbar. Vill ingen göra det så visst men på fullaste allvar så menar alltså sambon o hans ex att vi ska barnpassa hans vuxna ungar och hålla oss hemma alternativt ha med dem vart vi än åker.

    Är detta rimligt?

  • Svar på tråden Sommarschema för vuxna bonusar?????
  • mamaleona
    Anonym (Ts) skrev 2021-05-25 09:41:12 följande:

    Fickpengar. Ingen betalar.


    Varför får dom fickpengar? Som dom inte gör nånting för? Uppfostrat 6barn (4barn o 2 bonusar), ingen har nånsin fått pengar utan att göra nåt i gengäld.
  • Anonym (Ts)
    Anonym (Sara) skrev 2021-05-25 12:11:35 följande:

    Nej om orsaken att barnen blir upprörda är att de inte vill vara ensamma hemmaså är det inte normalt. Därav mina frågor om barnen eller något av barnen har någon form av problematik som gör att de känner att de behöver ett yttre stöd.

    Vad är 20åringarnas egna argument för att de inte klarar sig själva?

    Jag skulle personligen inte haft något problem med om min 20åring vill hänga med mig på en liknande semester, hon vore varnt välkommen. Men utifrån hur du beskriver det är ju problemet att de inte anser sig kunna vara ensamma en vecka - och detär anmärkningsvärt. Det får ju mig att direkt tänka att de har problem i form av depression, missbruk, anorexi eller liknande. Att det finns någon orsak. Men om det inte gör det u drar jag verkligen vad ungdomarnas egna argument för att inte klara sog ensamma är.


    Det är orsaken, mörkrädsla har jag också hört men jag fattar inte problemet när de ändå har sällskap av varann. Argumenten faller liksom platt.

    Det är inget uttalad diagnos av något slag men den ena tycker jag är lite manipulativ och den drivande i det här.
  • Anonym (Jobbjobbjobb)
    Anonym (Ts) skrev 2021-05-25 07:23:16 följande:

    Ställer frågan här för jag är smått irriterad över det här.

    Har en sambo och vi har två vuxna barn vardera sen innan.

    Skillnaden är att min äldsta har flyttat hemifrån och min yngsta tar studenten snart och ska därefter jobba hela sommaren och hitta på egna saker.

    Fick igår höra att min sambo och hans ex har gjort ett schema för deras vuxna barn två veckor vv och jag känner att topplocket har gått.

    Båda är över 20 och båda bor hemma och ingen jobbar. Vill ingen göra det så visst men på fullaste allvar så menar alltså sambon o hans ex att vi ska barnpassa hans vuxna ungar och hålla oss hemma alternativt ha med dem vart vi än åker.

    Är detta rimligt?


    Nej det låter komplett galet. Min sambo har en yngre bror som är närmare 30 år och som är normalbegåvade men fullständigt utan drivkraft. Han bor hemma, har inget körkort, aldrig haft jobb och aldrig studerat. Skall tas med på alla semestrar.

    Katastrofalt enligt mig
  • Anonym (helt ok)
    Anonym (Ts) skrev 2021-05-25 08:00:32 följande:
    Han har sagt att vi åker iväg till båda och att de får komma och gå som de vill hemma.

    Då blev hans äldsta upprörd och blandade in mamman där hon då krävde att de behöver omvårdnad och uppsyn hela sommaren.

    Båda har jag lärt upp att laga mat o båda har körkort så ingen skulle svälta ihjäl.
    Bara åk! Ni behöver inte informera deras mamma, eller ens svara om hon ringer/skriver.
    De är myndiga, föräldrarna behöver inte ha något samarbete alls. Kanske dags att du säger det till pappan. Att han helt kan sluta ha kontakt. All viktig info bör gå till/från ungdomarna eftersom det är deras liv det handlar om. 

    Om den äldsta blir upprörd får han väl antingen bo hos mamma den veckan eller sura hemma hos er, när ni har åkt. 

    Har nån någonsin pratat med ungdomarna (en i taget), frågat dem om hur de tänker sig sina liv om 1-3 år. Fråga dem om de vill leva som om de är 8-åringar eller om de faktiskt vill vara som sin ålder. Provocera fram lite nya tankar. I bästa fall kan man bearbeta den som är mest mottaglig först och den andre följer efter. 
  • Anonym (Ts)
    Anonym (Jobbjobbjobb) skrev 2021-05-25 17:38:18 följande:

    Nej det låter komplett galet. Min sambo har en yngre bror som är närmare 30 år och som är normalbegåvade men fullständigt utan drivkraft. Han bor hemma, har inget körkort, aldrig haft jobb och aldrig studerat. Skall tas med på alla semestrar.

    Katastrofalt enligt mig


    Har en släkting som också lever så och han anses vara en riktig kuf. Även min sambo tycker samma sak, men om man säger att det håller på att bli likadant med två av dina barn så blir det surt. Sanningen är inte alltid kul att höra.
  • Anonym (Teddy)
    sextiotalist skrev 2021-05-25 08:11:56 följande:

    Det är jättesvårt att få sommarjobb idag. Det var svårt innan pandemin och är än svårare idag. 

    Arbeten som inte kräver någon utbildning är det 13 på dussinet som söker idag.  Misstänker att ungdomar som inte har något eget driv har än svårare


    Äldre och handikappomsorgen i min kommun har fortfarande inte löst all sommarbemanning. Det brukar vara likadant varje sommar. Det är säkert inte bara i min kommun som det är så. Det behövs ingen erfarenhet.
  • Anonym (Jobbjobbjobb)

    Jag hade blivit helt skogstokig över att behöva leva med de två bonus"barn" du beskriver

  • Elin P

    TS du får vara tydlig och säga att nej, de kan inte följa med er för du och din man vill vara själva under den veckan. De kan då välja mellan att stanna hos sin mamma eller bo hos er och klara sig själva. Inga konstigheter alls. Det är ju unga vuxna och inga små barn. Går de i skola annars? Isåfall är ju föräldrar skyldiga att försörja dem till de fyller 21. Inte efter det utan då bör de ta eget ansvar. Jag skulle inte ens ha låtit dem bo hemma om de inte betalar för sig efter det. Om mamman tillåter det är det hennes problem. Det är en hjälp till självhjälp att säga nej så barnen lär sig. Är det så att de verkligen inte klarar sig själva tycker jag att de bör utredas inom psykiatrin för att se om det är någon typ av diagnos som ligger bakom.

    Är din man inte med på detta tänk så sök hjälp hos familjerådgivningen för det låter inte riktigt klokt och jag förstår att du är irriterad!

  • Anonym (M)
    Anonym (Teddy) skrev 2021-05-25 17:47:33 följande:
    Äldre och handikappomsorgen i min kommun har fortfarande inte löst all sommarbemanning. Det brukar vara likadant varje sommar. Det är säkert inte bara i min kommun som det är så. Det behövs ingen erfarenhet.
    Vad som krävs beror på kommun. I min kommun(landsbygd) är man mycket noga mer erfarenhet eller utbildning. Man har gjort undantag men de får oftast sluta efter några veckor.
    Visst finns det kommuner som anställer vad som helst men de kommunerna blir färre och färre iom att de fått ögonen på sig, både IVO och regeringen i spåren av pandemin.

    Men det betyder också att man inte har löst sommarbemanningen på vissa håll. På en avdelning på mitt jobb är semestrarna inställda.

    Men i vilket fall, söker man inte så får man garanterat inget. De kan bara få ett nej.
  • Anonym (Ts)
    Elin P skrev 2021-05-25 17:48:23 följande:

    TS du får vara tydlig och säga att nej, de kan inte följa med er för du och din man vill vara själva under den veckan. De kan då välja mellan att stanna hos sin mamma eller bo hos er och klara sig själva. Inga konstigheter alls. Det är ju unga vuxna och inga små barn. Går de i skola annars? Isåfall är ju föräldrar skyldiga att försörja dem till de fyller 21. Inte efter det utan då bör de ta eget ansvar. Jag skulle inte ens ha låtit dem bo hemma om de inte betalar för sig efter det. Om mamman tillåter det är det hennes problem. Det är en hjälp till självhjälp att säga nej så barnen lär sig. Är det så att de verkligen inte klarar sig själva tycker jag att de bör utredas inom psykiatrin för att se om det är någon typ av diagnos som ligger bakom.

    Är din man inte med på detta tänk så sök hjälp hos familjerådgivningen för det låter inte riktigt klokt och jag förstår att du är irriterad!


    Jag har klart och tydligt sagt nej. Har dessutom frågat honom om när vårat gemensamma liv ska börja? Sätter man inte stopp nu så kan det fortsätta tills vi är gamla. Andra argumentet var att fråga vad han själv skulle känna om det var ombytta roller o hans barn jobbade och flyttade hemifrån medans mina var på oss som skuggor.

    Ingen som går i skolan där. Den yngsta hos oss är min dotter som nu ska ta studenten.
Svar på tråden Sommarschema för vuxna bonusar?????