Anonym (Förtvivlad mamma)

Thu 17 Sep 2020 11:41

91 svar

Barnen känner sig oönskade!

Bakgrund: Jag och barnens pappa separerade som vänner och har båda träffat någon ny. Min förhoppning var att vi skulle kunna umgås allihopa och ses t ex när barnen fyller år. Min nya (som inte bor i samma stad) är helt öppen för detta, förstår att barnens bästa alltid går först och tycker bra om barnens pappa.

Dessvärre är barnens pappa och hans nya av en annan uppfattning. Det började med att barnen påtalade att de kände att hon inte tyckte om dem, att de inte kände sig välkomna och helst inte ville träffa henne och hennes barn mer. Jag pratade såklart med deras pappa som menade att så inte alls var fallet. Men han var också väldigt tydlig med att det inte fanns någon anledning att jag fick träffa den nya och att det inte fanns någon anledning att göra saker ihop.

(Vid det enda tillfälle jag träffat henne gjorde hon klart att jag inte var önskvärd genom ett mycket kort sätt och sura blickar. Ungefär detsamma som barnen beskrivit att de upplever).

Han började också dra sig undan från all kontakt med mig och avsäga sig all information om barnen när de är hos mig. Till saken hör att jag pga sjukdom vissa dagar är i behov av viss praktisk hjälp - som att ta barnen till skolan - vilket han sagt tidigare att han alltid kommer ställa upp och hjälpa till med. Detta då jag lämnade familj och vänner och flyttade 30 mil för hans skull (det var redan innan vi skaffade barnen) och inte har någon annan att vända mig till. Ber aldrig om hjälp med något annat än barnen och när jag gör det så rör det sig om enstaka gånger/vecka.

Jag har sagt till honom nu att jag helt enkelt får försöka klara det så bra som möjligt själv och alltid kommer göra mitt yttersta, men att det kommer innebära att barnen vissa dagar inte kommer iväg till skolan eller aktiviteter för att min kropp strejkar.

Jag är så ledsen över att han verkar sumpar relationen till sina barn genom att ignorera deras känslor. Barnen vet och ser att jag kämpar för att klara av vardagen och påpekar (utöver att de ogillar hans nya), att deras pappa har blivit "elak" mot mig.

Vet inte vad jag ska göra. Har fram tills nu försökt vara positiv gentemot barnen och påtala hur mycket deras pappa älskar dem och att han alltid kommer lyssna om de påtalar vad de känner. Men jag orkar inte mer. Det är som en kniv i hjärtat varje gång de uttrycker att de inte längre tycker om sin pappa och att de känner att hans nya önskar att de inte fanns. Vill inte att de ska behöva vara hos honom om de känner så, men vill samtidigt att de ska ha en relation med sin pappa och jag skulle dessutom omöjligt klara av att ta hand om dem på heltid.

Vad ska jag göra?

Anonym (ace)

Sat 19 Sep 2020 16:48

#21

Anonym (H) skrev 2020-09-18 18:47:35 följande:

Det är inte fakta utan din åsikt.

Att ? man lägger fram önskan om hjälp som utpressning ?

är också din åsikt/tolkning.

Det enda som gäller i verkligheten vad barnen tycker.

Barnen bestämmer vad de vill ha för relation och hur ofta de vill umgås med sina föräldrar när de växer upp.

Eh, din ståndpunkt är också en åsikt och inte ett fakta.

Det må vara möjligt i din krets att man hämtat/lämnar på den andres vecka, går hem till varandra och lagar mat, nattar osv, det vet jag ingenting om. Jag har aldrig hört talas om något liknande när båda vuxna gått vidare och skaffat nya partners.

Och nej, det är inte vad barnen tycker som gäller, för om en förälder inte vill/kan så kan varken barnen eller den andre föräldern tvinga fram något.

Anonym (Förtvivlad mamma) skrev 2020-09-17 11:41:57 följande:

det kommer innebära att barnen vissa dagar inte kommer iväg till skolan eller aktiviteter

är solklar utpressning i min åsikt. Ja, åsikt!

Anonym (H)

Sat 19 Sep 2020 17:02

#22

Anonym (ace) skrev 2020-09-19 16:48:35 följande:

Eh, din ståndpunkt är också en åsikt och inte ett fakta.

Det må vara möjligt i din krets att man hämtat/lämnar på den andres vecka, går hem till varandra och lagar mat, nattar osv, det vet jag ingenting om. Jag har aldrig hört talas om något liknande när båda vuxna gått vidare och skaffat nya partners.

Och nej, det är inte vad barnen tycker som gäller, för om en förälder inte vill/kan så kan varken barnen eller den andre föräldern tvinga fram något.

är solklar utpressning i min åsikt. Ja, åsikt!

Att vuxna människor bestämmer vilka man umgås med är fakta , ingen åsikt.

Barnen bestämmer själva när de fyller 18 , de behöver inte umgås med sina föräldrar längre om de inte vill.

Det är lag inte min åsikt.

Och hur barnen behandlas som barn påverkar framtiden också.

Många som hade ointresserada föräldrar umgås sällan / aldrig med sina föräldrar när de växer upp.

Ja , i min krets är det vanlig att man hämtar / lämnar sina barn ? på fel vecka? om den andra föräldern är sjuk.

Resten har du hittat på , tråden handlade inte om att städa och laga mat osv i den andra föräldrars hem.

Det är en annan situation än att barnet hoppar in / ut i ens bil jämfört med att städa mm i exets bostad.

Anonym (ace)

Sat 19 Sep 2020 19:31

#23

Anonym (H) skrev 2020-09-19 17:02:37 följande:

Att vuxna människor bestämmer vilka man umgås med är fakta , ingen åsikt.

Barnen bestämmer själva när de fyller 18 , de behöver inte umgås med sina föräldrar längre om de inte vill.

Det är lag inte min åsikt.

Och hur barnen behandlas som barn påverkar framtiden också.

Många som hade ointresserada föräldrar umgås sällan / aldrig med sina föräldrar när de växer upp.

Ja , i min krets är det vanlig att man hämtar / lämnar sina barn ? på fel vecka? om den andra föräldern är sjuk.

Resten har du hittat på , tråden handlade inte om att städa och laga mat osv i den andra föräldrars hem.

Det är en annan situation än att barnet hoppar in / ut i ens bil jämfört med att städa mm i exets bostad.

Herregud vad du vimsar till dig för dig själv. Inget av vad du skriver har något att göra med vad jag skriver; att den förälder vars vecka det inte är, är SKYLDIG att vara behjälplig för den andre föräldern. Att vara 100% förälder är inte samma sak som att vara 100% tillgänglig att avlasta sitt ex.

Ess

Sat 19 Sep 2020 21:47

#24

Anonym (Förtvivlad mamma) skrev 2020-09-17 11:41:57 följande:

Till saken hör att jag pga sjukdom vissa dagar är i behov av viss praktisk hjälp - som att ta barnen till skolan - vilket han sagt tidigare att han alltid kommer ställa upp och hjälpa till med. Detta då jag lämnade familj och vänner och flyttade 30 mil för hans skull (det var redan innan vi skaffade barnen) och inte har någon annan att vända mig till. Ber aldrig om hjälp med något annat än barnen och när jag gör det så rör det sig om enstaka gånger/vecka.

Detta?
Stod han och lovade dig att ställa upp och fixa hämtning och lämning av kommande barn vid en ev separation, redan innan ni flyttat ihop och överhuvudtaget fått några barn...

Är det praktiskt möjligt för honom att ta barnen till skolan de dagar du inte kommer ur sängen, så tycker jag att han ska göra det. Däremot så får de hoppa över sina aktiviteter.

Anonym (H)

Sat 19 Sep 2020 21:48

#25

[quote=80655184][quote-nick]Anonym (ace) skrev 2020-09-19 19:31:17 följande:[/quote-nick]Herregud vad du vimsar till dig för dig själv. Inget av vad du skriver har något att göra med vad jag skriver; att den förälder vars vecka det inte är, är SKYLDIG att vara behjälplig för den andre föräldern. Att vara 100% förälder är inte samma sak som att vara 100% tillgänglig att avlasta sitt ex.[/qq

Även om du inte begriper att man inte ställer upp för sitt ex utan för sina barn förstår barnen detta.

Och förstår att du bryr dig mer om att jävlas med dig och ex än om dina barn.

Anonym (A)

Sat 19 Sep 2020 22:28

#26

Det finns alltså människor som tycker att man inte alls har något ansvar för sina barn för att det är den "andra förälderns vecka"....det är fan synd om (många) barn. Att de har föräldrar som inte fattar att ansvaret för barnen går före deras egna önskningar och intressen.

Swarls

Sat 19 Sep 2020 22:33

#27

Kvittning skrev 2020-09-18 08:15:05 följande:

Det kanske är så att du ska ta barnen och flytta tillbaka de där 30 milen till där din familj bor. Under förutsättning att de har möjlighet att hjälpa dig istället. Om de ändå inte känner sig välkomna hos pappan så kan det ju vara så att det är positivt för dem att flytta. Att det är de som åker iväg någon annanstans och inte pappan som väljer bort dem.

I normala fall brukar jag förorda att man får stå sitt kast och inte ska slita upp barnen.

Vilken sjuk inställning, pappan har ju inte uttryckt att han inte vill ha barnen. Om TS försöker med denna manöver hoppas jag hon förlorar hela vårdnaden.

Rycka barnen från sin pappa, det var det dummaste jag hört..

Swarls

Sat 19 Sep 2020 22:35

#28

Anonym (A) skrev 2020-09-19 22:28:53 följande:

Det finns alltså människor som tycker att man inte alls har något ansvar för sina barn för att det är den "andra förälderns vecka"....det är fan synd om (många) barn. Att de har föräldrar som inte fattar att ansvaret för barnen går före deras egna önskningar och intressen.

Fast nu är det ju TS som inte tycker att hon ansvarar för sina barn genom att inte ta dom till skolan när dom ska, om pappan ställer upp och gör det så är det en snäll gest emot mamman, barnen ska kunna ta för givet att mamman kan ta dom till skolan.

Anonym (ace)

Sat 19 Sep 2020 22:46

#29

Anonym (H) skrev 2020-09-19 21:48:21 följande:

Även om du inte begriper att man inte ställer upp för sitt ex utan för sina barn förstår barnen detta.

Och förstår att du bryr dig mer om att jävlas med dig och ex än om dina barn.

Ååååh, vad du är gullig. Inte bara kan du nedvärdera och förringa folk för att de inte har samma åsikt som du, du hittar dessutom på en massa lögner som du därefter baserar dina åsikter på.

Nu slutar jag argumentera med dig, jag får inget ut av att diskutera men individer som beter sig på det sättet. Härskartekniker och översitteri är under min värdighet.

jeanette02

Sun 20 Sep 2020 06:52

#30

Anonym (ace) skrev 2020-09-19 19:31:17 följande:

Herregud vad du vimsar till dig för dig själv. Inget av vad du skriver har något att göra med vad jag skriver; att den förälder vars vecka det inte är, är SKYLDIG att vara behjälplig för den andre föräldern. Att vara 100% förälder är inte samma sak som att vara 100% tillgänglig att avlasta sitt ex.

Fast det är väl för BARNENS skull i hela friden?

Pappan hade ju tidigare t o m lovat att köra sina egna barn.

Något som kan vara helt normalt om den ena föräldern har en kronisk sjukdom som gör att man ibland inte fungerar fullt ut som fallet verkar här. För sina barn skull gör man det. Men pappan bryr sig ju helt tydligt inte. Och barnen kommer strunta i honom mest sannolikt ganska snart. Helt o hållet hans egna fel.

Barnen känner sig oönskade!

INNEHÅLL