Barnen känner sig oönskade!

Tänker också att pappan har ju ett ansvar att ta barnen till skolan vid sådana tillfällen, han vet ju läget. Det är ju ingen nyhet för honom. Vet hans nya om situationen? Eller har han inte ens vågat berätta läget ärligt tror du?

Även hon har alltså barn sedan tidigare, då borde man ju kunna tänka sig en större förståelse. Vad trist. Jag tror att det är svårt att få hjälp från samhället när det finns en förälder i samma stad alltså pappan.

Lyssna på dina barn, de vill ju inte vara hos pappan, även om han säger att det inte är dåligt, så känner ju barnen precis av stämningen. Man känner sådant väl som barn. Då är det hemskt att tvingas bo med sådana människor. Att inte känna sig välkommen i sitt hem hos din fd. Deras pappa. Sjukt.

Du behöver inte säga till barnen att han visst bryr sig, för det gör han ju inte nu när han har sin nya som tyvärr är viktigare. Bättre att bara lyssna på vad de säger.

Skulle du ha dem på heltid är det kanske lättare att få stöd från samhället kanske? Även barnens önskemål borde ju vara värt något, men jag vet inte hur reglerna är i verkligheten.

Jag finner inte riktigt ord för att man struntar i sina tidigare barn bara för att man har en ny "familj". Ser det ofta runt mig och har egen erfarenhet av det som barn/ungdom. Det sitter kvar. Men din fd. kanske kan bättra sig igen.

Kan din nya hjälpa dig? Flytta ihop? Har han bra kontakt med dina barn?

Ett svårare alternativ är ju att flytta tillbaka där du kanske då har familj, vänner kvar? Men det är ju inte så lätt när ni har delad vårdnad som det är nu.

Det kanske är så att du ska ta barnen och flytta tillbaka de där 30 milen till där din familj bor. Under förutsättning att de har möjlighet att hjälpa dig istället. Om de ändå inte känner sig välkomna hos pappan så kan det ju vara så att det är positivt för dem att flytta. Att det är de som åker iväg någon annanstans och inte pappan som väljer bort dem. 

I normala fall brukar jag förorda att man får stå sitt kast och inte ska slita upp barnen. 

Fast att flytta med barnen kan bli svårt om ts och pappan har gemensam vårdnad. Å andra sidan sidan är det mycket möjligt att pappan godkänner en flytt för nya kvinnans skull.

Alternativet är att barnen bor mer hos dig ts, kanske helt och hållet tills pappan har kastat ut tanten. För man får ju hoppas att hon inte blir långvarig. Stackars barn

När det gäller hämtning och lämning behöver du hitta en hållbar lösning, för du kan inte hålla barnen hemma pga skolplikten. Har barnen någon klasskamrat som bor nära som barnen kan gå med?

Hur gamla är barnen? Är det gångavstånd till skolan?

Fel. När man har barn har man 100% ansvar för dem, oavsett var de bor just då.
Är mina barn hos pappan och han blir sjuk när han i vanliga fall kör dem till skolan så är det helt och hållet mitt ansvar att lösa problemet.

Skolplikten gäller och som vårdnadshavare är du skyldig att se till så att dina barn kommer till skolan, det går inte att förhandla bort det genom att hävda att just den och den dagen, veckan eller whatever bor barnen hos den andra vårdnadshavaren som då ska ha hela ansvaret. 

Man kanske har 50% boende, men man har alltid 100% ansvar.

Kan det vara så att pappan inte anser att TS sjukdom är så allvarlig eller att barnen är stora nog att gå till skolan själva? Vi vet ju inte vilken sjukdom det handlar om, eller om barnen är 9 och 11.

Man har alltid 100 % ansvar för sina egna barn.

Bli inte förvånad om du får tillbaka samma sak från dina barn när de växer upp.

Fel vecka -,du finns inte.

Förälder är man till 100% oavsett umgänges upplägg. Och barnens bästa ska alltid komma i första hand. Menar du på allvar att du skulle skita i att dina egna barn kom till skolan om ditt ex är sängliggande och inte har fysisk möjlighet att skjutsa??

Det är skillnad om personen skiter i sitt barn men om personen inte kan pga av fysiska eller psykiska hinder så ställer man väl upp för BARNEN?!

Seriöst..

TS:

Kontakta kommun för hjälp och assistans pga din sjukdom.

Ta hjälp av grannar och andra föräldrar. Våga be i hjälp!!

Börja se över ditt liv och försök skapa ett inhäng på platsen du bor. Så att du får vänner du kan luta sig emot.

Ta hjälp av familjerätten och styr upp ett möte med pappan där för att se över upplägget. Barnen vill inte till pappan och om du lyfter detta som ett problem och att du vill att det ska funka så kanske ni kan komma fram till en plan? Men som sagt vara lite smart här och lyfta problemet med att barnen inte vill till pappa men du vill att de ska till pappa (och undvik helt att dra in hans nya i detta, även om hon är en psyko bitch). Då måste pappan inför familjerätten agera, tänker jag.

@ alla

Alltså, visst är man 100% förälder, men nej, på den andre förälderns vecka så är det denna föräldern som har ansvaret. Precis som du inte går hem till denne och lagar mat, diskar, tvättar, läser läxor, packar skolväskan etc. VILL båda att detta (och andra grejer) ska ske  så är väl allt frid och fröjd, men det är verkligen inte något som man kan förvänta sig. Speciellt när man lägger fram önskan om hjälp som utpressning.

Det är inte fakta utan din åsikt.

Att ? man lägger fram önskan om hjälp som utpressning ?

är också din åsikt/tolkning.

Det enda som gäller i verkligheten vad barnen tycker.

Barnen bestämmer vad de vill ha för relation och hur ofta de vill umgås med sina föräldrar när de växer upp.