• Anonym (Förtvivlad mamma)

    Barnen känner sig oönskade!

    Bakgrund: Jag och barnens pappa separerade som vänner och har båda träffat någon ny. Min förhoppning var att vi skulle kunna umgås allihopa och ses t ex när barnen fyller år. Min nya (som inte bor i samma stad) är helt öppen för detta, förstår att barnens bästa alltid går först och tycker bra om barnens pappa.


    Dessvärre är barnens pappa och hans nya av en annan uppfattning. Det började med att barnen påtalade att de kände att hon inte tyckte om dem, att de inte kände sig välkomna och helst inte ville träffa henne och hennes barn mer. Jag pratade såklart med deras pappa som menade att så inte alls var fallet. Men han var också väldigt tydlig med att det inte fanns någon anledning att jag fick träffa den nya och att det inte fanns någon anledning att göra saker ihop. 


    (Vid det enda tillfälle jag träffat henne gjorde hon klart att jag inte var önskvärd genom ett mycket kort sätt och sura blickar. Ungefär detsamma som barnen beskrivit att de upplever).


    Han började också dra sig undan från all kontakt med mig och avsäga sig all information om barnen när de är hos mig. Till saken hör att jag pga sjukdom vissa dagar är i behov av viss praktisk hjälp - som att ta barnen till skolan - vilket han sagt tidigare att han alltid kommer ställa upp och hjälpa till med. Detta då jag lämnade familj och vänner och flyttade 30 mil för hans skull (det var redan innan vi skaffade barnen) och inte har någon annan att vända mig till. Ber aldrig om hjälp med något annat än barnen och när jag gör det så rör det sig om enstaka gånger/vecka. 


    Jag har sagt till honom nu att jag helt enkelt får försöka klara det så bra som möjligt själv och alltid kommer göra mitt yttersta, men att det kommer innebära att barnen vissa dagar inte kommer iväg till skolan eller aktiviteter för att min kropp strejkar. 


    Jag är så ledsen över att han verkar sumpar relationen till sina barn genom att ignorera deras känslor. Barnen vet och ser att jag kämpar för att klara av vardagen och påpekar (utöver att de ogillar hans nya), att deras pappa har blivit "elak" mot mig.


    Vet inte vad jag ska göra. Har fram tills nu försökt vara positiv gentemot barnen och påtala hur mycket deras pappa älskar dem och att han alltid kommer lyssna om de påtalar vad de känner. Men jag orkar inte mer. Det är som en kniv i hjärtat varje gång de uttrycker att de inte längre tycker om sin pappa och att de känner att hans nya önskar att de inte fanns. Vill inte att de ska behöva vara hos honom om de känner så, men vill samtidigt att de ska ha en relation med sin pappa och jag skulle dessutom omöjligt klara av att ta hand om dem på heltid. 


    Vad ska jag göra? 


     


     

  • Svar på tråden Barnen känner sig oönskade!
  • Anonym (R)
    Anonym (H) skrev 2021-01-30 08:53:31 följande:

    .... som pappa är det ofta en större utmaning att ta hand om barn och att stress tex på jobbet kan göra att man inte har det tålamod man borde med sina barn, men rätten att ha dem kvarstår.

    Vilken idiot! Varifrån kommer hen? 50 - talet?

    Gör en JO-anmälan.

    Man ska inte behandla föräldrar olika baserat på kön.


    Håller med. Så det är inte okej för TS att balla ur och skrika på barnen eller? Helt sjukt. Orkar man inte att vara sjysst mot sina egna barn bör man sjukskriva sig lite och stressa ner.
  • Anonym (Förtvivlad mamma)

    Jag vet faktiskt inte vad jag ska ta mig till längre!


    Anonym (Förtvivlad mamma) skrev 2021-01-29 16:52:47 följande:

    Uppdatering från mig:

    Efter att ha försökt lösa situationen bad jag soc om hjälp. Barnens pappa var på dessa möten väldigt tillmötesgående.

    Tyvärr var det inget som sedan hände.

    Barnen började signalera om ännu större vantrivsel hos sin pappa. Men Familjerätten gick på hans linje och försvarade beteendet mot barnen med att som pappa är det ofta en större utmaning att ta hand om barn och att stress tex på jobbet kan göra att man inte har det tålamod man borde med sina barn, men rätten att ha dem kvarstår.


    Jag sa precis det flera av er påpekat;

    Hade det varit okej om jag som mamma skrikit åt barnen att hålla käften och att de bara förstör allt? De medgav att mammor döms hårdare, att det är så samhället ser ut.

    För två dagar sedan vaknade jag klockan 01:30 av att någon bankar frenetiskt på ytterdörren. Blir livrädd och skyndar att öppna - där står min yngsta och skakar av gråt och kyla.

    Jag får en chock, frågar var pappa är och vad som hänt?

    Han har avvisat hennes försök till närhet och tröst och därför har hon gått hem till mig. Mitt i natten, i mörker och snö.

    Jag ringer pappan. Flera gånger men han svarar inte. Klär på mig och följer henne tillbaka. Han öppnar, skäller på henne för att hon gått ut, men släpper in henne.

    Jag är tom på ord och går hem helt skakig. Nu efteråt får jag panik över allt som kunde hänt henne. Konstant ont i magen över hur barnen har det. (Pappan vägrar kontakt med mig). Men ingen annan verkar se att det här är ett problem.

    VAD SKA JAG TA MIG TILL??
  • Mrs Moneybags
    Anonym (Förtvivlad mamma) skrev 2021-02-04 13:10:46 följande:

    Jag vet faktiskt inte vad jag ska ta mig till längre!


    Jag sa precis det flera av er påpekat;

    Hade det varit okej om jag som mamma skrikit åt barnen att hålla käften och att de bara förstör allt? De medgav att mammor döms hårdare, att det är så samhället ser ut.

    För två dagar sedan vaknade jag klockan 01:30 av att någon bankar frenetiskt på ytterdörren. Blir livrädd och skyndar att öppna - där står min yngsta och skakar av gråt och kyla.

    Jag får en chock, frågar var pappa är och vad som hänt?

    Han har avvisat hennes försök till närhet och tröst och därför har hon gått hem till mig. Mitt i natten, i mörker och snö.

    Jag ringer pappan. Flera gånger men han svarar inte. Klär på mig och följer henne tillbaka. Han öppnar, skäller på henne för att hon gått ut, men släpper in henne.

    Jag är tom på ord och går hem helt skakig. Nu efteråt får jag panik över allt som kunde hänt henne. Konstant ont i magen över hur barnen har det. (Pappan vägrar kontakt med mig). Men ingen annan verkar se att det här är ett problem.

    VAD SKA JAG TA MIG TILL??
    Du måste absolut orosanmäla detta. Det är inte normalt. Skriv ner alla incidenter och var noga med att dokumentera allt som sker - telefonsamtal med mera.

    Något stämmer inte hemma hos din exman och dina barn får lida för det. Nu är det du som tar kommandot här och står upp för dina barn. 
  • Anonym (mmm)
    Anonym (Förtvivlad mamma) skrev 2021-01-30 15:26:18 följande:

    Har funderat på rättsliga alternativ, men är rädd för den kostnad som det kan innebära och att pga det hamna i underläge då min ekonomi är ganska stram medan hans familj har väldigt gott om pengar.


    Så pengar går före dina barns mående? 
    Att hans familj går pengar spelar väl ingen som helst roll? 

    Kolla vad du har för hemförsäkring - det brukar ingå en timmes gratis juridisk rådgivning. Om det inte gör det så är en timmes rådgivning ändå värt  vad det nu kan kosta (ca 1000 kr eller , gissar jag) 
    Googla på vilka advokatfirmor som finns i din närhet, läs omdömen och kontakta en. 

    SEN kan du fundera på hur du ska gå vidare, efter att du fått rådgivning.
  • Anonym (mmm)
    Anonym (Förtvivlad mamma) skrev 2021-02-04 13:10:46 följande:

    Jag vet faktiskt inte vad jag ska ta mig till längre!


    Jag sa precis det flera av er påpekat;

    Hade det varit okej om jag som mamma skrikit åt barnen att hålla käften och att de bara förstör allt? De medgav att mammor döms hårdare, att det är så samhället ser ut.

    För två dagar sedan vaknade jag klockan 01:30 av att någon bankar frenetiskt på ytterdörren. Blir livrädd och skyndar att öppna - där står min yngsta och skakar av gråt och kyla.

    Jag får en chock, frågar var pappa är och vad som hänt?

    Han har avvisat hennes försök till närhet och tröst och därför har hon gått hem till mig. Mitt i natten, i mörker och snö.

    Jag ringer pappan. Flera gånger men han svarar inte. Klär på mig och följer henne tillbaka. Han öppnar, skäller på henne för att hon gått ut, men släpper in henne.

    Jag är tom på ord och går hem helt skakig. Nu efteråt får jag panik över allt som kunde hänt henne. Konstant ont i magen över hur barnen har det. (Pappan vägrar kontakt med mig). Men ingen annan verkar se att det här är ett problem.

    VAD SKA JAG TA MIG TILL??
    VARFÖR gick du tillbaka med barnet? Du är skyldig att ge barnet omsorg även om det är emot vad pappan menar. Du gjorde faktisk fel här. 

    Du skulle haft barnet hos dig och du skulle ringt Soc! 
  • Anonym (R)
    Anonym (Förtvivlad mamma) skrev 2021-02-04 13:10:46 följande:

    Jag vet faktiskt inte vad jag ska ta mig till längre!

    Jag sa precis det flera av er påpekat;

    Hade det varit okej om jag som mamma skrikit åt barnen att hålla käften och att de bara förstör allt? De medgav att mammor döms hårdare, att det är så samhället ser ut.

    För två dagar sedan vaknade jag klockan 01:30 av att någon bankar frenetiskt på ytterdörren. Blir livrädd och skyndar att öppna - där står min yngsta och skakar av gråt och kyla.

    Jag får en chock, frågar var pappa är och vad som hänt?

    Han har avvisat hennes försök till närhet och tröst och därför har hon gått hem till mig. Mitt i natten, i mörker och snö.

    Jag ringer pappan. Flera gånger men han svarar inte. Klär på mig och följer henne tillbaka. Han öppnar, skäller på henne för att hon gått ut, men släpper in henne.

    Jag är tom på ord och går hem helt skakig. Nu efteråt får jag panik över allt som kunde hänt henne. Konstant ont i magen över hur barnen har det. (Pappan vägrar kontakt med mig). Men ingen annan verkar se att det här är ett problem.

    VAD SKA JAG TA MIG TILL??


    Men hjälp så sjukt!! Hade han inte märkt att barnet var borta?!

    Om det händer igen så håll barnet hemma och ring soc.

    Ring dem idag, de måste få veta detta.
  • Anonym (R)
    Anonym (mmm) skrev 2021-02-04 13:33:19 följande:

    VARFÖR gick du tillbaka med barnet? Du är skyldig att ge barnet omsorg även om det är emot vad pappan menar. Du gjorde faktisk fel här. 

    Du skulle haft barnet hos dig och du skulle ringt Soc! 


    Jag håller med dig men jag tror TS vill ge exet så lite som möjligt att använda emot henne. Så jag kan förstå varför hon handlade som hon gjorde.
  • Anonym (Förtvivlad mamma)

    Jag var mest chockad tror jag. Blev väckt och skrämd. När pappan inte svarade på telefon tänkte jag nog att han skulle bli orolig när han vaknade om hon inte var där och sedan arg på mig.

    Pengar är absolut inte viktigare än barnen! Men jag är orolig att hamna i underläge när ord står mot ord och förlora dem helt. Jag har ingen möjlighet att betala för juridisk hjälp vilket han har. Så även om jag kan få visst stöd genom hemförsäkringen eller betala för det så har jag inte utrymmet att betala 10-tals tusen för att få den bästa advokaten eller kunna betala för en rättegång om han bedöms ha rätt och jag får stå för bådas kostnader vilket kan bli utfallet.

  • Anonym (R)
    Anonym (Förtvivlad mamma) skrev 2021-02-04 16:12:45 följande:

    Jag var mest chockad tror jag. Blev väckt och skrämd. När pappan inte svarade på telefon tänkte jag nog att han skulle bli orolig när han vaknade om hon inte var där och sedan arg på mig.

    Pengar är absolut inte viktigare än barnen! Men jag är orolig att hamna i underläge när ord står mot ord och förlora dem helt. Jag har ingen möjlighet att betala för juridisk hjälp vilket han har. Så även om jag kan få visst stöd genom hemförsäkringen eller betala för det så har jag inte utrymmet att betala 10-tals tusen för att få den bästa advokaten eller kunna betala för en rättegång om han bedöms ha rätt och jag får stå för bådas kostnader vilket kan bli utfallet.


    Behöver man verkligen betala den andres juristkostnader i ett sånt här mål?? Det är ju inget brottsmål direkt.
  • Limeblad
    Anonym (Förtvivlad mamma) skrev 2021-02-04 16:12:45 följande:

    Jag var mest chockad tror jag. Blev väckt och skrämd. När pappan inte svarade på telefon tänkte jag nog att han skulle bli orolig när han vaknade om hon inte var där och sedan arg på mig.

    Pengar är absolut inte viktigare än barnen! Men jag är orolig att hamna i underläge när ord står mot ord och förlora dem helt. Jag har ingen möjlighet att betala för juridisk hjälp vilket han har. Så även om jag kan få visst stöd genom hemförsäkringen eller betala för det så har jag inte utrymmet att betala 10-tals tusen för att få den bästa advokaten eller kunna betala för en rättegång om han bedöms ha rätt och jag får stå för bådas kostnader vilket kan bli utfallet.


    Tar du mycket beslut på vad du tror utan att kolla upp? Första träff på rättegång vårdnadstvist och det framgår att var och en står sina kostnader oavsett vem som vinner målet (så länge inte en per saboterat men varför skulle du göra det?).

    För dina barns skull måste du ta dig samman. Det är helt sjukt vad de behöver utstå.
Svar på tråden Barnen känner sig oönskade!