Barnen känner sig oönskade!

Har funderat på rättsliga alternativ, men är rädd för den kostnad som det kan innebära och att pga det hamna i underläge då min ekonomi är ganska stram medan hans familj har väldigt gott om pengar.

Jag vet faktiskt inte vad jag ska ta mig till längre!

Jag sa precis det flera av er påpekat;

Hade det varit okej om jag som mamma skrikit åt barnen att hålla käften och att de bara förstör allt? De medgav att mammor döms hårdare, att det är så samhället ser ut.

För två dagar sedan vaknade jag klockan 01:30 av att någon bankar frenetiskt på ytterdörren. Blir livrädd och skyndar att öppna - där står min yngsta och skakar av gråt och kyla.

Jag får en chock, frågar var pappa är och vad som hänt?

Han har avvisat hennes försök till närhet och tröst och därför har hon gått hem till mig. Mitt i natten, i mörker och snö.

Jag ringer pappan. Flera gånger men han svarar inte. Klär på mig och följer henne tillbaka. Han öppnar, skäller på henne för att hon gått ut, men släpper in henne.

Jag är tom på ord och går hem helt skakig. Nu efteråt får jag panik över allt som kunde hänt henne. Konstant ont i magen över hur barnen har det. (Pappan vägrar kontakt med mig). Men ingen annan verkar se att det här är ett problem.

VAD SKA JAG TA MIG TILL??

Jag har fått infon nu att jag borde agerat som du skrev och inte gått tillbaka med barnet. Men sent att göra något åt nu. Däremot kontaktade jag soc dagen efter när barnens pappa inte hört av sig och förklarat sig. De kallade oss till möte och pappan är nu arg på mig och menar att jag förstör för barnen genom mitt agerande och är självisk. Vet varken ut eller in längre :(