Barnen känner sig oönskade!

Tänker också att pappan har ju ett ansvar att ta barnen till skolan vid sådana tillfällen, han vet ju läget. Det är ju ingen nyhet för honom. Vet hans nya om situationen? Eller har han inte ens vågat berätta läget ärligt tror du?

Även hon har alltså barn sedan tidigare, då borde man ju kunna tänka sig en större förståelse. Vad trist. Jag tror att det är svårt att få hjälp från samhället när det finns en förälder i samma stad alltså pappan.

Lyssna på dina barn, de vill ju inte vara hos pappan, även om han säger att det inte är dåligt, så känner ju barnen precis av stämningen. Man känner sådant väl som barn. Då är det hemskt att tvingas bo med sådana människor. Att inte känna sig välkommen i sitt hem hos din fd. Deras pappa. Sjukt.

Du behöver inte säga till barnen att han visst bryr sig, för det gör han ju inte nu när han har sin nya som tyvärr är viktigare. Bättre att bara lyssna på vad de säger.

Skulle du ha dem på heltid är det kanske lättare att få stöd från samhället kanske? Även barnens önskemål borde ju vara värt något, men jag vet inte hur reglerna är i verkligheten.

Jag finner inte riktigt ord för att man struntar i sina tidigare barn bara för att man har en ny "familj". Ser det ofta runt mig och har egen erfarenhet av det som barn/ungdom. Det sitter kvar. Men din fd. kanske kan bättra sig igen.

Kan din nya hjälpa dig? Flytta ihop? Har han bra kontakt med dina barn?

Ett svårare alternativ är ju att flytta tillbaka där du kanske då har familj, vänner kvar? Men det är ju inte så lätt när ni har delad vårdnad som det är nu.

Fast det är väl för BARNENS skull i hela friden?

Pappan hade ju tidigare t o m lovat att köra sina egna barn.

Något som kan vara helt normalt om den ena föräldern har en kronisk sjukdom som gör att man ibland inte fungerar fullt ut som fallet verkar här. För sina barn skull gör man det. Men pappan bryr sig ju helt tydligt inte. Och barnen kommer strunta i honom mest sannolikt ganska snart. Helt o hållet hans egna fel.

Att flytta går ju inte kanske, det är väl lite överilat. Pappan uttrycker enligt TS att allt är bra. Men som barn känner man mycket väl av när man inte är välkommen. Så vad han säger spelar INGEN roll.

Utan det är hur han och hans obegåvade nya kvinna med också barn beter sig när barnen är där, negativt prat om mamman osv. Är det som TS beskriver är det inget kul kan jag säga.