Socialtjänsten har placerat min 8 åriga son i ett jourhem

Hur tänker du själv att du ska kunna ha sonen boende på dig när du också har en familj utomlands?

Jag tycker inte att sov handlat fel alls i detta fallet. Nu tycker jag att du ska låta din son få landa lite, ett par veckor. Under den tiden har du kontinuerlig kontakt med soc, ber de om hjälp att hitta en bostad, söker massa jobb. Sen börjar du processen med att få uppehållstillstånd till din fru, om ni nu va gifta. Sök å en kontakt med ev bup och be om hjälp för din son, om du får ensam vårdnad kommer sonen säkert slussas sakta tillbaks till dig och behl er då hjälp att bearbeta allt som hänt och sedan bygga upp en trygghet igen. Det kommer säkert bli umgänge med mamman, se till sen så gott du kan att umgänget funkar. Jag tror detta är det bästa. Som förutsättningarna är nu funkar det inte. Du måste inse att din son behöver tid att läka. Och den processen kommer inte börja förrän allt blir stabilt.

Om du tänker fortsätta som nu med att vara borta som du är så tycker jag det vore bäst att bära träffa sonen dagtid och att han inte sover hos dig.

Jag tror du kan ha goda chanser att få vårdnaden om din son om du stabiliserar ditt liv. Prata med en barnpsykolog och be om hjälp, var öppen för vad de säger. Jag tror du behöver prioritera din son nu 100%, om det ska lösa sig.

Nu har du ju valt att skaffa barn med en kvinna långt borta och inte tänkt på vilka konsekvenser det kan medföra för ditt redan existerande barn, men du kan lösa detta nu. Hur ser din nya på att bli bonusmamma till en pojke som inte mår bra och behöver extra uppmärksamhet och stöd?

Tror du hon fixar det?

Ta sak för sak nu och bygg en trygg tillvaro för din son.

Verkar inte alls vara ett tunt underlag, domstolen har verkligen vägt fördelar och nackdelar i sitt beslut. Framgår ju tydligt att båda föräldrarna har stora brister, och att det inte är någon självklarhet att mamman får ensam vårdnad.

Pappan hade sannolikt fått ensam vårdnad om han bott i Sverige!

Var bor ni när pojken är hos dig?!

Ja det ligger något i det också, kanske en kombination av båda. Jag tror dock att man måste ha växt upp själv med en narcissistisk förälder för att riktigt förstå vad jag menar.

Du har missförstått mig, det jag menar är att det inte är överdrivet tungt i någon av vågskålarna och att TS tillkortakommanden är ganska lätta att få ordning på.

Skulle barnet vara som ett frimärke på mamman så läser man ofta att barnet känner stark anknytning och trygghet hos mamman.

Vad som är grunden kan vi inte veta

Ja ok, då är vi nästan överens. Pappan skulle troligen fått vårdnaden om han bott i Sverige, står det ju mer eller mindre.

Frågan är om det är lätt eller svårt att få ordning på. Utifrån det TS uppger verkar det inte vara ett lättlöst problem, tvärtom.

I en lägenhet med gångavstånd till skolan.

Jag tycket det är märkligt att det är så fokuserat på boende och jobb när det känslomässiga våldet min son får ta emot från sin mamma kan vara så brutalt emellanåt. Han är 8 år och pratar fortfarande bäbisspråk många gånger när överämning sker direkt från hans mamma. 

Ja, men ts verkar inte vara intresserad av det som sannolikt krävs - skaffa fast jobb och boende i Sverige. Jag har svårt att se att de skulle släppa iväg pojken till nya familjen utomlands.

TS, jag vet inte vad du jobbar med, men kan eget företagande vara något som du kan sköta på flera håll i världen? En förutsättning för uppehållstillstånd är att du har bostad och jobb i Sverige. Kan du sköta jobbet på distans så kan du skaffa bostad i Sverige, och bo utomlands i väntan på uppehållstillstånd. Måste givetvis kollas med migrationsverket.