Socialtjänsten har placerat min 8 åriga son i ett jourhem

Jo, men han känner sig tryggast med mej. Han behöver mer tid med mej. Det har ingenting med att jag skulle vara egoistisk eller inte.

Vad menar du med att "han behöver landa" och att jag ska "backa lite nu"?

Min sons mamma, tillsammans med socialtjänsten och föräldrarna i kontaktfamiljen har gjort allt i deras makt för att få bort mej ur min sons liv under flera års tid.

Hade jag "backat lite" tidigare och inte slitit som ett djur så hade jag varit borta från min sons liv för länge sedan.

Det är konstigt att det ses som att "bråka" och "ställa till det" när jag kämpat för är att tingsrättens beslut för umgänge ska respekteras så att min son och jag kan träffa varandra.

Min son har tagit skada av att växa upp ensam tillsammans med sin mamma som troligen har någon allvarligare form av kluster b störning och vuxna runt omkring honom som hjälpt hans mamma att stöta bort hans pappa ur hans liv.

Av alla de städer jag besökt världen över så är Stockholm den absolut svåraste att hitta rimligt boende i. Och det underlättar ju inte situationen direkt.

Men vänta nu, brukar inte socialtjänsten hjälpa utsatta familjer att hitta boende?

Min son sa precis följande till mej, "de försöker sudda ut mina riktiga föräldrar ur bilden". Han tycker att jag ska skriva en bok om det vi varit med om, så att andra vet vad socialtjänsten har gjort mot oss.

Det du har hamnat i är fruktansvärt och vad jag kan läsa så här du genomskådat åtminstone en del av deras plan.

Du kommer inte att vinna något på att ta ett steg bakåt, det gör det bara lättare för soc att genomdriva sin plan.

Kämpar inte du för din son så gör ingen det, all heder till dig. dokumentera allt inklusive vilka som varit ansvariga för att din son blivit behandlad på det sätt han blivit behandlad och ge honom sedan detta när han blivit tillräckligt stor.

Det som Anonym (Y) skrev ovan osar av socionomtänk, det har inte gett speciellt mycket fakta men ändå så är det solklart för Anonym (Y) att du ensam står ansvarig för situationen. Det skulle inte förvåna mig om det är Anonym (Soc.) som döljer sig bakom även denna signatur. 

Jag har inte skrivit att han ensam är ansvarig. Alla vuxna runt barnet bär ett ansvar men mamman och pappan är såklart ytterst ansvariga.

Jag har inte tidigare använt mig av nicket Soc.

Jag arbetar inte som socionom men arbetar nära organisationen. Jag har varit involverad och hjälpt en person tidigare i en lite liknande situation. Jag har inte sagt att han ska ge upp. Bara att backa lite nu och ge barnet tid att landa för att sedan ta det lugnt och sakligt.

Men det är ett problem i detta fall att inte ha en fast bostad och att han spenderar så mycket tid utomlands som han gör.

Hade jag "backat lite" när skolpersonal tidigare i veckan sa till mej att de fått direktiv från socialtjänsten om att jag inte får vistas i skolans lokaler, och att föräldrarna I min sons jourfamilj skulle hämta honom istället för mej, ja då hade jag fått ytterligare ett umgängestillfälle med min son förstört. Jag har inte obegränsat med umgängestillfällen innan jag åker hem till min familj i utlandet igen.

Handläggare på socialtjänsten ringde aldrig upp mej som hon lovat efter hon slängde luren i örat på mej i torsdags eftermiddag.

Skolans jurist har inte heller âterkommit med någon förklaring som hon lovat, till varför skolan skulle ha portat mej från deras lokaler. Men strunt samma, min son mår bra av att få vara med mej över helgen, helt enligt tidigare tingsrättsbeslut, och jag mår bra av att vara med min son.