Socialtjänsten har placerat min 8 åriga son i ett jourhem

Jag förstår inte varför ni bio "föräldrar" kämpar för att få hem era "barn" så att ni kan förstöra dem ännu mer?

Låt dem ha det bra och tryggt där de är, och ge dem chansen till att få ett BRA liv. Det är den enda gåvan ni kan ge ert barn.

Det har konstant varit problem med både samtal och umgänge ända sedan vi separerade för 4 år sedan. När jag träffade min nya kvinna hotade min dåvarande fru mej att hon skulle se till att jag tappar kontakten med vår son om jag inte slutade träffa min nya kvinna.
Det är sällan det går att få tag i min son via telefon på de telefontider som vi kom överens om i familjerätten. Dagen för överlämning via skolan brukar han vara hemma. Går jag hem till min ex fru ock knackar på dörren är det oftast ingen som öppnar. Har jag tur så hör hon av sig ett par timmar senare och säger att jag kan hämta vår son. Ibland lyckas jag hämta min son i skolan dagen efter, ibland blir hela vårt umgängestillfälle förstört.
När jag berättar för socialtjänsten hur mamman skapar problem vid överlämning och inte följer tingsrättens beslut, tolkar socialtjänsten det som att jag bråkar med min ex fru och att det är skadligt för vårt barn. De har inte gjort ett dugg för att försöka få bukt med de mycket vanligt förekommande umgängessabotagen som pågått i 4 år nu.

Jag har påtalat för socialtjänsten att jag vill att min son och jag ska kunna kommunicera med varandra när han är hos sin kontaktfamilj utan att socialtjänsten lyft ett finger för att hjälpa till med detta.

Så är det när systemet inom soc/familjerätt består av 95% kvinnor, och dessa har inte läst många rader i vår lagbok.

Socialsekreterare bygger sitt handlande på tyckande och åsikter, och där är det lätt att man som pappa blir riktigt lurad och ner tryckt i skiten.

Var försiktig i kontakten med soc då det helt saknas rättssäkerhet, allt du säger kommer att vridas emot dig.

Begär att få ut handlingar som rör dig, det har du rätt till även om du inte är vårdnadshavare.  

Fast i ditt fall tror jag könsdiskriminering spelat mindre roll. Rätten kan ju inte ge vårdnaden till en förälder som är utomlands stora delar av året.

Om barnet har det bättre där, så varför inte?

Vi har ett liv värdigt att leva där, till skillnad från i Sverige.

Från början stod valet mellan dig och mamman. Rätten föredrar stabilitet och att man inte flyttar på barnet. Kanske därför mamman fick vårdnaden.

Nu är det en ny situation. Mamman kan inte längre agera som vårdnadshavare och rätten ska då flytta den till dig om det är möjligt. Det finns ju inga alternativ. Men då tror jag att du måste övertyga domstolen om att du kommer att ha möjlighet att agera som vårdnadshavare. Bland annat att barnet och du alltid kommer att bo i samma land. Tror inte det behöver vara Sverige.

Jag är dock inte någon expert utan spekulerar. Det bästa du kan göra är att skaffa dig ett juridiskt ombud.

Från början stod valet mellan dig och mamman. Rätten föredrar stabilitet och att man inte flyttar på barnet. Kanske därför mamman fick vårdnaden.

Nu är det en ny situation. Mamman kan inte längre agera som vårdnadshavare och rätten ska då flytta den till dig om det är möjligt. Det finns ju inga alternativ. Men då tror jag att du måste övertyga domstolen om att du kommer att ha möjlighet att agera som vårdnadshavare. Bland annat att barnet och du alltid kommer att bo i samma land. Tror inte det behöver vara Sverige.

Jag är dock inte någon expert utan spekulerar. Det bästa du kan göra är att skaffa dig ett juridiskt ombud.

Jaså, det fungerade alldeles utmärkt för Attunda Tingsrätt, men då var det förstås en mamma och inte en pappa ...

Barnets bästa tolkas allt för ofta som det som är bäst för mamman alternativ vad som är bra för kvinnorörelsens kamp mot patriarkatet.

Jag är medveten om att jag sticker ut hakan, men jag har mycket som jag grundar detta på då jag forskat i ämnet