Anonym (Pappa)

Äldre 3 Mar 20:21

311 svar

Socialtjänsten har placerat min 8 åriga son i ett jourhem

Socialtjänsten har placerat min 8 åriga son i ett "jourhem" och förstör på så vis umgänget mellan mej och min son. Mamman i jourhemmet har förbjudit min son att ringa mej då han är hemma hos dem. Jag kan inte ringa honom heller därför att hans mobil är avstängd.

Tingsrättens beslut för umgänge och bedömning säger bla. följande:

"Pappan är en viktig person i sonens liv och det är mycket angeläget att sonen har god relation till pappan.... Det bäst för sonen att ha ett omfattande umgänge med sin pappa, när mamman blir ensam vårdnadshavare."

Min son har sagt att han inte trivs alls hemma hos jourfamiljen och att han mycket hellre vill vara hos sina riktiga föräldrar.

Vad kan jag göra? Jag vill träffa min son när han har umgängesrätt med mej och jag vill kunna ha kontakt med honom när han är hemma hos jourfamiljen.

Anonym (PappaBarn)

Äldre 7 Mar 08:59

#91

Anonym (Pappa) skrev 2020-03-07 08:40:39 följande:

På andra sidan jorden ja, i Sverige är det bara temporärt boende fn.
Jag försöker dock bo på samma ställe så mycket som möjligt under våra umgängestillfällen.

Det är inte intressant vilken typ av boende en förälder har, det är bara intressant om det har en allvarlig negativ påverkan på barnet.

Socialtjänsten hittar ofta på orsaker till varför de agerar som de gör men man får inte glömma bort att allt ska vara vetenskapligt grundat det räcker inte med socialsekreterarens subjektiva åsikt.

Personer likt soc. här hatar när någon synar dem i sömmarna, generellt så arbetar tyvärr förhållandevis få socialsekreterare utifrån gällande lagar, förordningar och direktiv. Om du ifrågasätter socialsekreteraren på den rättsliga planet kommer du snabbt att se att de inte har en aning om vad som gäller.

Ett av de starkaste kortet som socialsekreteraren använder när någon inte fogar sig och slickar dem i baken är hot, "gör du inte som jag säger som kommer jag att bestraffa dig och ditt barn".

Lögnen är ett annat kort i deras kortlek som de använder konstant och de kan bli vansinniga när de blir tagna med byxorna nere.

Några goda råd,

- Ha så lite som möjligt med socialtjänsten att göra

- Ta med någon vid varje kontakt med socialtjänsten

- Dokumentera allt (det är fullt lagligt för dig att spela in något där du är en part)

- Begär att få ta kopior på anteckningar från möten

- Begär att få se de vetenskapliga underlag som ligger till grund för beslut och ställningstaganden

- Tro inte att de vill dig något gott, bli i stället glatt överraskad om så skulle vara fallet

- Om socialsekreteraren säger "det är bra för dig ..." ska du dra öronen åt dig

Anonym (Pappa) Trådstartaren

Äldre 7 Mar 09:37

#92

Anonym (a) skrev 2020-03-07 08:56:18 följande:

Det socialtjänsten verkar opponera sig mot är i första hand att du inte har fast bostad i Sverige, och detta verkar även påverka sonen. Hur tänker du kring det? Vad jag förstår är du i Sverige 9 månader i taget, eller är du utomlands 3 månader i taget flera gånger per år? Har du försökt skaffa fast bostad här?

Jag är i Sverige totalt kanske 5 månader om året.
Lägenheten som min son bor i tillsammans med sin mamma har jag betalat insatsen för en gång i tiden.
Efter skiljsmässan antar jag att socialtjänsten tog över min roll som mammans plånbok och fortsatte betala hennes hyra, räkningar, impulsköp, inkasso, krav, indrivningar, skulder mm.

Jag får olika besked från olika juridiska ombud,
endel säger att fast boende + jobb i Sverige är ett måste för att de ska tänka sig att ta sig an en ny vårdnadstvist medan andra säger att de ser inget problem med att jag bor utomlands och saknar jobb och fast boende i Sverige.

Anonym (Lite salt)

Äldre 7 Mar 09:51

#93

Invändningen att du inte har en fast plats i Sverige, utan bor på tillfälliga boenden känns ganska allvarlig. Om pojken haft en trygg hamn hos mamman hade det kanske funkat att du gör som du gör, åka bort i ett par månader, komma tillbaka, bo på tillfällig adress, olika varje gång och förvänta sig att din pojke ska kunna/vilja vara med dig när DU kan och vill, och kräva att umgänget ska skötas fläckfritt då, för att sedan sticka utomlands igen.

Men eftersom han verkar ha det otryggt hos mamman funkar det inte att du gör som du gör. Soc. försöker skaffa en fast punkt i livet för pojken, och eftersom varken du eller mamman vill vara den trygga hamnen har de valt kontaktfamiljen.

Du kan inte komma inflygande, kräva att DINA rättigheter ska bli uppfyllda och sedan sticka igen. Nu handlar det om pojkens bästa.

Vill du vara pojkens klippa i tillvaron hade nog alla blivit glada, sonen OCH soc. Men då måste du ju såklart bo i Sverige.

Kjell2

Äldre 7 Mar 09:54

#94

Anonym (Pappa) skrev 2020-03-07 09:37:02 följande:

Jag är i Sverige totalt kanske 5 månader om året.

Lägenheten som min son bor i tillsammans med sin mamma har jag betalat insatsen för en gång i tiden.

Efter skiljsmässan antar jag att socialtjänsten tog över min roll som mammans plånbok och fortsatte betala hennes hyra, räkningar, impulsköp, inkasso, krav, indrivningar, skulder mm.

Jag får olika besked från olika juridiska ombud,

endel säger att fast boende + jobb i Sverige är ett måste för att de ska tänka sig att ta sig an en ny vårdnadstvist medan andra säger att de ser inget problem med att jag bor utomlands och saknar jobb och fast boende i Sverige.

Anlita ett ombud

Gör ett mål för kort sikt och ett för lång

Lägg upp en plan för detta tillsammans med ditt ombud. Låt ditt ombud sköta kontakter med myndigheter och mamman.

Anonym (Pappa) Trådstartaren

Äldre 7 Mar 09:55

#95

Anonym (a) skrev 2020-03-07 08:57:49 följande:

Vad är det för typ av boende du och sonen umgås på? Vandrarhem? Inneboende? Hos släktingar/vänner? Hur många fler bor ni ihop med? Har sonen tillgång till eget utrymme?

Inneboende, min son och jag delar rum de få dagar vi har umgänge tillsammans. Ibland dyker ägaren till lägenheten upp, men det är inget som stör. Tidigare har vi bott inneboende hos en familj med barn och periodvis även under motell liknande former, även om det är länge sedan så är väl det som socialtjänsten hänger upp sig på nu med sina planer på att kraftigt inskränka vårt umgänge.

Anonym (PappaBarn)

Äldre 7 Mar 10:01

#96

Anonym (Pappa) skrev 2020-03-07 09:37:02 följande:

Jag är i Sverige totalt kanske 5 månader om året.
Lägenheten som min son bor i tillsammans med sin mamma har jag betalat insatsen för en gång i tiden.
Efter skiljsmässan antar jag att socialtjänsten tog över min roll som mammans plånbok och fortsatte betala hennes hyra, räkningar, impulsköp, inkasso, krav, indrivningar, skulder mm.

Jag får olika besked från olika juridiska ombud,
endel säger att fast boende + jobb i Sverige är ett måste för att de ska tänka sig att ta sig an en ny vårdnadstvist medan andra säger att de ser inget problem med att jag bor utomlands och saknar jobb och fast boende i Sverige.

Det är inte lätt för en pappa i vårdnadstvist att hitta ett bra ombud, hör runt bland andra pappor, sök på nätet etc. i USA finns Cordell & Cordell (cordellcordell.com/) som fokuserar på pappor något motsvarande saknas i Sverige.

Nätverken Hilda, Ruben och Ida har gjort det svårt att veta om ombudet verkligen arbetar för dig som pappa eller om de har en större lojalitet till feministiska rörelser.

När det gäller vårdnad, boende och umgänge så gäller FB Kap 6, och då främst 2a §,

www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/foraldrabalk-1949381_sfs-1949-381

1 § Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.

Lag (1983:47).

2 § Ett barn står under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem, om inte rätten har anförtrott vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare. Vårdnaden om ett barn består till dess att barnet fyller 18 år.

Den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets personliga förhållanden och ska se till att barnets behov enligt 1 § blir tillgodosedda. Barnets vårdnadshavare svarar även för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till barnets ålder, utveckling och övriga omständigheter samt ska bevaka att barnet får tillfredsställande försörjning och utbildning. I syfte att hindra att barnet orsakar skada för någon annan ska vårdnadshavaren vidare svara för att barnet står under uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder vidtas.

Om ansvaret i frågor som gäller barnets ekonomiska förhållanden finns bestämmelser i 9-15 kap. Lag (2014:377).

2 a § Barnets bästa skall vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge.

Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet skall det fästas avseende särskilt vid

- risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa, och

- barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.

Hänsyn skall tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. Lag (2006:458).

I det fall du stämmer i vårdnadsfrågan se till att någon annan än kvinnodominerade familjerätten som är en del av socialtjänsten gör utredning om vårdnad, boende och umgänge. Familjerätten har inte monopol på att göra dessa utredningar utan det går att förorda en annan lämplig part. Om du tar del av redan gjorda familjerättsutredningar så kommer du att se att en pappa har mindre än 10% chans till en objektiv bedömning om utredningen görs av kvinnodominerade familjerätten/socialtjänsten.

Anonym (Pappa) Trådstartaren

Äldre 7 Mar 10:12

#97

Anonym (Lite salt) skrev 2020-03-07 09:51:18 följande:

Invändningen att du inte har en fast plats i Sverige, utan bor på tillfälliga boenden känns ganska allvarlig. Om pojken haft en trygg hamn hos mamman hade det kanske funkat att du gör som du gör, åka bort i ett par månader, komma tillbaka, bo på tillfällig adress, olika varje gång och förvänta sig att din pojke ska kunna/vilja vara med dig när DU kan och vill, och kräva att umgänget ska skötas fläckfritt då, för att sedan sticka utomlands igen.

Men eftersom han verkar ha det otryggt hos mamman funkar det inte att du gör som du gör. Soc. försöker skaffa en fast punkt i livet för pojken, och eftersom varken du eller mamman vill vara den trygga hamnen har de valt kontaktfamiljen.

Du kan inte komma inflygande, kräva att DINA rättigheter ska bli uppfyllda och sedan sticka igen. Nu handlar det om pojkens bästa.

Vill du vara pojkens klippa i tillvaron hade nog alla blivit glada, sonen OCH soc. Men då måste du ju såklart bo i Sverige.

Då missar jag ju min dotters uppväxt.
Att få visa för mamman för att komma till Sverige är en lång process. Vi har allt vi behöver, fast bostad, nära till skola, affärer, sjukvård etc. där vi bor på andra sidan jorden.

Pojkens bästa är jag intygad om att få vara med mej, hans egen pappa och få växa upp med hans halvsyster, omgiven av personer som bryr sig om honom på riktigt. Självklart också få ha kontakt med hans biologiska mamma, även om jag tror att hon kommer tappa intresse för vår son om hon märker att hon inte längre kan kontrollera mej via honom.

Att isolera ett barn från sin pappa så som mamman i kontaktfamiljen har gjort i över ett års tid, och dessutom visa skadeglädje över det, tycker jag är helt förkastligt.

Din inställing är alltså, fortsatt psykisk misshandel i Sverige är bättre än ett kärleksfullt liv utomlands.

Kjell2

Äldre 7 Mar 10:13

#98

Anonym (Pappa) skrev 2020-03-07 10:12:08 följande:

Då missar jag ju min dotters uppväxt.

Att få visa för mamman för att komma till Sverige är en lång process. Vi har allt vi behöver, fast bostad, nära till skola, affärer, sjukvård etc. där vi bor på andra sidan jorden.

Pojkens bästa är jag intygad om att få vara med mej, hans egen pappa och få växa upp med hans halvsyster, omgiven av personer som bryr sig om honom på riktigt. Självklart också få ha kontakt med hans biologiska mamma, även om jag tror att hon kommer tappa intresse för vår son om hon märker att hon inte längre kan kontrollera mej via honom.

Att isolera ett barn från sin pappa så som mamman i kontaktfamiljen har gjort i över ett års tid, och dessutom visa skadeglädje över det, tycker jag är helt förkastligt.

Din inställing är alltså, fortsatt psykisk misshandel i Sverige är bättre än ett kärleksfullt liv utomlands.

Hur tänker du uppnå målet att få vårdnad och boende?

Anonym (Y)

Äldre 7 Mar 12:37

#99

Anonym (Pappa) skrev 2020-03-07 10:12:08 följande:

Då missar jag ju min dotters uppväxt.

Att få visa för mamman för att komma till Sverige är en lång process. Vi har allt vi behöver, fast bostad, nära till skola, affärer, sjukvård etc. där vi bor på andra sidan jorden.

Pojkens bästa är jag intygad om att få vara med mej, hans egen pappa och få växa upp med hans halvsyster, omgiven av personer som bryr sig om honom på riktigt. Självklart också få ha kontakt med hans biologiska mamma, även om jag tror att hon kommer tappa intresse för vår son om hon märker att hon inte längre kan kontrollera mej via honom.

Att isolera ett barn från sin pappa så som mamman i kontaktfamiljen har gjort i över ett års tid, och dessutom visa skadeglädje över det, tycker jag är helt förkastligt.

Din inställing är alltså, fortsatt psykisk misshandel i Sverige är bättre än ett kärleksfullt liv utomlands.

Så det du vill är alltså att få vårdnaden och att ta med dig sonen för att bo i ett annat land långt borta? Efter att ha läst ditt långa inlägg så förstår jag mer. Jag tror och så att pojken behöver få landa lite nu. Nu handlar det varken om dig eller mamman längre utan om barnet. Det har varit för mycket och barnet har tagit skada.

Du måste försöka tänka utanför dina känslor nu. Du kommer vinna på att vara tillmötesgående och försöka förstå.

Att du inte har fast boende och jobb, att du vistas i Sverige endast 5 mån om året är såklart ett problem när du har en i grunden otrygg son.

Ser du inte att detta är ett stort problem.

Hur ser synen ut på din son?

Jag förstår ju att du älskar honom och då måste du kunna ge honom det han behöver och det kan eller vill du ju inte i dagsläget, så istället för att bara bråka och ställa till det allt mer behöver du backa lite nu. Jag tror att du vinner på det i längden.

Tow2Mater

Äldre 7 Mar 13:18

#100

Har du provat muta mamman att tillåta du flyttar sonen utomlands? det kanske inte funkar att prova just nu med sociala och allt inblandat....
Det är en process, som blivit svårare senare åren, att flytta tillbaka till Sverige med icke-svensk familj, det krävs att man har jobb och ett visst boende t ex. Det låter som du tagit reda på vad som krävs iallafall?

Socialtjänsten har placerat min 8 åriga son i ett jourhem

INNEHÅLL