Jag jobbar som socialsekreterare för barn och unga - Fråga mig vad du vill

Beror på hur du definierar familjen. Jag tror det viktigaste i samhället är att alla, oavsett barn eller vuxna har andra trygga personer i sin omgivning. Sen om det är föräldrar, andra släktingar eller vänner spelar mindre roll.

Jag tycker såklart att man borde lägga mer resurser på familjer så att antalet placeringar i familjehem kan minska och man kan ge mer stöd och hjälp till familjerna i hemmet.

Det som är gemensamt för många av de barn och ungdomar som kommer till oss pga oro från skola eller liknande är barn som har svårigheter som föräldrarna inte själva vill se eller ta tag i. Ofta handlar det om barn med neuropsykiatriska svårigheter där de inte fått utredning eller hjälp i tid vilket leder till svårigheter i skolan med frånvaro som följd. Detta i sin tur leder ofta till att man söker sig till liknande personer som också har ett utanförskap och egna svårigheter och på så vis har de flesta ungdomar som är hos oss hamnat i t ex missbruk.

Jag anser att det viktigaste är att föräldrarna och andra vuxna reagerar och tar tag i de problem som finns. MÅNGA föräldrar är för stolta, tycker det är skamligt och blundar därför för deras barn svårigheter. Till och med när barnen fått en diagnos kan föräldrarna vara förnekande. Vill man förhindra att ens barn hamnar i dåliga kretsar etc så måste man som förälder försöka strida för sitt barns rätt. Oavsett om det handlar om en utredning för misstänkt diagnos eller om det handlar om rätt stöd i skolan.

Hur ställer TS sig till påståenden enligt nedan, är det en rättvisande bild eller är det bara ett uttryck för förakt mot socialtjänsten i allmänhet och socialsekreteraren i synnerhet? 

I Sverige idag 2020 så är det inte ovanligt med nioåringar som uttrycker självmordstankar, tonårsflickor som hoppar eller blir utknuffade från fönster. Tonåringar som svälter sig till livshotande tillstånd. Hårt pressade ensamstående mammor som säger att de ska ta livet av sig när barnen har fyllt arton. Misshandlade kvinnor som tvingas flytta med barnen till sina barndomshem på grund av bostadsbrist. Etniskt skiktade grupperingar på skolgårdar där trakasserier är en integrerad del av vardagen. Barn klämda av vuxnas konflikter, och som ingenting hellre vill än att föräldrarna blir sams och få en normal familj. Detta visar på ett totalt förfall inom Svensk socialtjänst. 

Vart kommer texten ifrån?

Jag har inte hört talas om något av det som framgår av texten under mina år som socialsekreterare.

Däremot så kan jag hålla med om att den psykiska ohälsan kryper längre ner i åldrarna. Däremot skulle jag knappast påstå att detta beror på socialtjänsten eftersom vi inte arbetar med detta klientel. Det är barn- och ungdomspsykiatrin område. Bostadsbristen är knappast socialtjänstens område heller.

På vilket sätt men är textskribenten att socialtjänsten är anledningen till bostadsbrist, psykiskt ohälsa bland unga och barn och föräldrarnas konflikter?

Däremot kommer ju detta klientel till oss. De som står utan bostad. De som har konflikter mellan varandra. Det psykiska mående hamnar dock hos BUP.

Det största anledningen till psykisk ohälsa bland mindre och mindre barn tror jag (högst personlig åsikt) handlar om främst sociala mediciner. Barn får i lägre och lägre åldrar tillgång till Snapchat, Instagram och TikTok. De ser framgångar och andras lyckanden. Barn som får nyaste iPhone, resa överallt etc och tänker (precis som många vuxna) att de själva har det så dåligt. Det förekommer cybermobbing där barn blir retade för vilka telefoner de har. Att se saknar nyaste xBox etc. Det är knappast socialtjänstens fel, utan samhället i stort och de föräldrar som släpper ut sina barn alldeles för tidigt på sociala medier.

Texten är skriven av en socialsekreterare, och är ett utdrag ur dokument som beskriver hur det fungerar / inte fungerar inom socialtjänsten

Känner faktiskt inte alls igen mig i texten. Så det var intressant. Vilken kommun gäller detta?

Det gäller flera bl.a. då socialsekreteraren i fråga arbetat i flertalet kommuner där i bland Stockholm

Jag vill uppmana både politiker och journalister att uppdatera självbilden när det gäller Sverige som välfärdsland. Människor bör inte längre lita på att socialtjänsten fungerar när situationen blir svår. Detta skriver en socialsekreterare med god insikt i verksamheten.

Socialsekreteraren möter också problem på socialtjänstens insida. Stress. Trötthet. Dåligt mående. Dålig introduktion till nyanställda. Hot mot tjänstemän. Frånvarande chefer. Personalflykt ? förra året slutade i snitt nästan en person per månad i denna förvaltning. Vi var försenade med mer än hälften av alla barnavårdsutredningar som öppnades, vilket har lett till att barn i vissa fall har börjat må så dåligt att de varit nära att döda andra barn.