Jag jobbar som socialsekreterare för barn och unga - Fråga mig vad du vill

Jag syftar framför allt på fall där det är bevisat att den ena eller båda föräldrarna har utsatt barnet för misshandel/övergrepp och barnet tydligt uttrycker eller visar att det inte vill träffa föräldern. Placeringar på felaktiga grunder förekommer säkert, men det är inte det jag är intresserad av att diskutera. Jag vill veta vad TS svarar på min fråga.

Jag syftar framför allt på fall där det är bevisat att den ena eller båda föräldrarna har utsatt barnet för misshandel/övergrepp och barnet tydligt uttrycker eller visar att det inte vill träffa föräldern. Placeringar på felaktiga grunder förekommer säkert, men det är inte det jag är intresserad av att diskutera. Jag vill veta vad TS svarar på min fråga.

Ja och nej. Det finns väldigt lite långa studier kring hur barn upplever kontakten med en förälder som utsatt dem eller den andra föräldern för våld. Däremot finns det en del studier kring hur barn i nuet upplever kontakten med den föräldern som utsatt dem eller den andra föräldern för våld. Många barn är positiva till kontakt med föräldern trots våldet. Men det är ju set första vikt att barnet fortsatt blir skyddad mot våld.

Det är en ganska komplex fråga egentligen att svara generellt på. Man hade behövt ett exempelärende. Handlar det om en förälder som blir aggressiv när denne dricker alkohol t ex oavsett mängd så behöver man säkerställa nykterhet innan umgänge. Handlar det om en förälder som anser att barnaga är acceptabelt så måste föräldern få gå föräldrautbildning för att lära sig hur man gör istället. När de handlar om barnaga är det ofta andra kulturer i vilka länder detta är lagligt och de har inga andra verktyg i sin verktygslåda och behöver då få detta.

Inte sällan handlar det om att det är barn med NPF problematik som blir utsatta för våld pga att man inte kan hantera utbrott och liknande. Då behöver föräldern stöd och kunskap kring detta för att kunna bemöta barnet rätt. Ofta handlar det om enstaka händelser där barnet blivit utsatt också.

Vad som är värt att veta är att det är ytterst sällsynt att barn regelbundet blir utsatta för våld i betraffande syfte. Våldet som barnen utsatta för är väldigt ofta pga att föräldern saknar rätt verktyg för att hantera en situation. Jag har aldrig under min karriär varit med om en förälder som slagit sitt barn utan förklaring för att denne tyckt det varit roligt utan våldet har ofta alltid en förklaring från föräldrarnas sida och det är ytterst sällsynt att en förälder VILL skada sitt barn utan istället har mycket ångest och mår dåligt över det inträffade.

Dessa föräldrar behöver rätt stöd och hjälp för att kunna hantera konflikter med sina barn och i majoriteten av alla fall upphör våldet när de fått rätt kunskap.

Tycker du att en förälder som under ett barns utbrott slitit barnet i armen så pass att barnet fick och ont och sedan gav denne en örfil aldrig ska få träffa sitt barn igen? Eller borde föräldern istället få rätt kunskap för att kunna hantera en sådan situation nästa gång den uppstår?

När det handlar om rena psykopater som slår sina barn för sin egen njutnings skull så är det en annan sak. Har aldrig stött på en sådan människa under min karriär men finner det otroligt att denne skulle få ha ett umgänge med sitt barn efter det uppdagats. I alla fall inte utan övervakning, om barnet vill träffa föräldern.

Jag undrar, hur känns det att veta att människor verkligen hatar dig pga beslut du tagit?

Nu är det iof barnets upplevelse som är prio inte förälderns.

Barnets upplevelse är föräldrarnas är barnens är samhällets. Annars skulle man ju kunna adoptera bort alla fattiga barn till de mest lämpade. Det är naturligt att växa upp med sin familj och sin släkt. Att det naturliga är bäst bekräftas också av forskningen.

Säg att forskningen visade att det går bättre i livet för barn från underpriviligerade familjer som adopterades bort till privilegierade familjer. Skulle du då vara för att barn från slummen rövas bort och ges till medelklassen och överklassen?

Varför skulle jag tycka det var en bra ide? Det vi talade om nu var om barn som exponerats för våld skulle träffa förövaren. Det anser jag helt beror på omständighetena och vad barnet varit utsatt för.

Det jag reagerade på gällande ditt inlägg var att du la fokus på hur det känns för en förälder istället för fokus på hur det känns för ett barn att inte få träffa en förälder alternativt att vara tvungen att träffa en förövare.

Ärligt så struntar jag i det.

Det är sällan någon blir arg över de beslut jag fattat, men det händer och då är det oftast föräldrar som saknar förståelse för sina svårigheter. Jag VET att de beslut jag fattar är för barnets bästa där och då.

Du nämner "föräldrautbildning" i flera av dina poster, ts. Jag är nyfiken på en sådan utbildning, hur är den upplagd? Grupp eller individutbildning? KBT? Övningar, samtal? Praktiska övningar? Pedagogiskt drama? Gestaltterapi? Drömtydning? Yoga? (de sistnämnda nämner jag så klart mest på skämt)
Finns det fastställda kursplaner eller anpassas dessa utbildningar helt efter varje individ?

Kort sagt, vem leder en sådan utbildning, vilka deltar i den (gör man det enskilt eller i grupp?), vem betalar den? (är det kommunen själv som håller i den, eller antlitar man externa företag?)

Vad händer om en förälder skall gå en sådan utbildning för att ex. kunna få "hem sitt barn" från lvu, "slippa" lvu eller något annat, och sedan struntar i att helt enkelt dyka upp på utbildningen? Dvs kan soc. ställa krav på att utbildningen skall genomgås och fullföljas?