Jag jobbar som socialsekreterare för barn och unga - Fråga mig vad du vill

Att socialtjänsten är i kris blir extra tydligt när man inte skyr några medel utan till och med bryter mot grundlagen för att tysta kritiken.

Detta har gjorts extra påtaglig när man med hot försöker stoppa  familjehemsbloggen.se

Detta visar ett totalt förakt för våra lagar och mänskliga rättigheter.

Hej

Är kvinna och har en sambo som är utsatt för psykisk press.

Jag undrar hur det kommer sig att familjerätten och barn och unga inte bryr sig om umgängessabotage och det som kallas för föräldraalienation?

Det finns tydlig påverkan av könsstereotyper och syn på mamma vs pappa ofta och den kritiken ignoreras

Jag arbetar inte med familjerätt. Men umgängessabotage är ett brott som man kan anmäla och således dömer rätten i dessa mål.

Familjerätten är en del av socialtjänsten, de har ingen makt juridiskt sätt att erbjuda annat än samtal mellan vårdnadshavare samt att på uppdrag av tingsrätten genomföra utredningar gällande vårdnad, boende och umgänge.

Är man pappa så är risken 90% för en ofördelaktig utredning om den genomförs av kvinnodominerade familjerätten och då är det bättre att begära att utredningen sker av annan opartisk person.

Umgängessabotage är något som domstolarna ser allvarligt på och det finns många fall där vårdnaden har flyttats över till den andra föräldern pga detta.

Du får lämna in en stämning i tingsrätten om du har problem med att få umgänget att fungera. 

Ja. Familjerätten är en del av socialtjänsten. Men socialtjänsten är ju ocksp uppdelad i de som arbetar med vuxna t ex missbruk, äldre, LSS och de som arbetar med barn t ex utredningar, familjerätt, öppenvårdsinsatser. Jag jobbar specifikt med utredningar efter orosanmälningar utifrån BBIC och Signs of saftey. Familjerätten befinner sig i ett helt annat hus och arbetar med samarbetssamtal och vårdnadsutredningar, faderskap etc. Jag jobbar inte med detta och kan därför inte uttala mig i frågan.

Jag vet detta och det var inte frågan om hur det fungerar. Är själv socionom nämligen så känner till gången.

Vad jag reagerar på är synen som familjerätten har och undrar över

Samt hur ni tänker när Det kommer ex orosanmälan eller framkommer i utredning.

Hur mycket ni sas lägger vikt på detta och ser på det för bedömning av omsorgsförmåga. Jag är medveten om att utredning unga och familjerätten har lite kontakt i de flesta kommuner vilket är mycket konstigt få ni har många beröringspunkter

Jag är inte riktigt säker på om du med ditt inlägg vill påvisa något fel i det jag skrivit, i så fall får du gärna klar göra vad det är.

Din första mening "Familjerätten är en del av socialtjänsten" löste jag som en pekpinne åt mig då jag i mitt förra inlägg skrev att jag inte arbetade med familjerätt. Jag läste det som en pekpinne att familjerätten tillhör socialtjänsten och jag således borde ha kunskap om detta ämne då jag arbetar inom socialtjänsten.

Din första mening "Familjerätten är en del av socialtjänsten" löste jag som en pekpinne åt mig då jag i mitt förra inlägg skrev att jag inte arbetade med familjerätt. Jag läste det som en pekpinne att familjerätten tillhör socialtjänsten och jag således borde ha kunskap om detta ämne då jag arbetar inom socialtjänsten.

Hur långt ska det behöva gå att jag kan bestämma barnets pappa är borta ur bilden?

Han har en orosanmälan från bvc- det viftade socialen bort.
Vi har utredningar som soc tant tyckt han är lite burdus, hen har fått dra ut tänder pga karies, har nagelproblem för pappan hjälper inte till med hygienen- men han har tyckts bra som flrälder ändå.
Han var borta ur barnets liv i några år pga han blev misstänkt för barnpornografi, hans lägenhet var långt ifrån en bra miljö för ett barn- soc tanterna tyckte han blev inte dömd- det är inget att bry sig om, han har bara mått dåligt.
Nu har barnet haft umgänge i ett halvår, de flesta problemen är tillbaka, hen snor, vägrar göra skoljobb, slåss, skriker, ljuger.
Ändå får jag inte ha hen hemma, för hen blir glad åka dit, så klart när man får se filmer för tonåringar, äta godis 24/7, sova hur man vill osv.
Pappan kan vara borta i flera veckor utan att höra av sig o plötsligt dyka upp.
Jag har vårdnaden men det kan jag lika bränna upp.
Så när får man egentligen hjälp från socialen när det gäller umgänge?
Finns det någon lag som ger mig mer rätt när jag har vårdnad, oavsett vad socialen tycker?