Jag jobbar som socialsekreterare för barn och unga - Fråga mig vad du vill
Kanske denna tråd kan vara till hjälp för någon som har frågor kring socialtjänsten och hur vi resonerar kring olika saker rörande barn och unga.
-
-
Svar på tråden Jag jobbar som socialsekreterare för barn och unga - Fråga mig vad du vill
-
Blir en förälder inlagd för psykisk ohälsa ska det göras en orosanmälan oavsett personalens oro eller inte. Precis som det ska göras en orosanmälan om en förälder blir LOBaf dvs får sova i fyllecell. Orosanmälan ska göras cis kännedom om missbruk också.Anonym (Soc.) skrev 2020-02-02 08:14:15 följande:
Anmälningsplikten gäller alla, alltid som arbetar inom sjukvården och får kännedom om nåt som skapar oro för ett barn inte bara vid inläggning. Därmed inte sagt att det med automatik uppkommer en sådan oro med automatik för att någon söker stöd för exempelvis psykisk ohälsa.
Anmälningsplikten är bra. Men order anmälan är dåligt eftersom det ger associationer till brott och straff och skrämmer människor.
Däremot finns en skyldighet att göra orosanmälan om man upplever oro även vid besök hos BVC eller psykiatrin i stort. Men då görs orosanmälan baserad på oro och inte pga rutin. -
Vet inte riktigt vad du vill säga?Prickigt block skrev 2020-02-02 11:24:08 följande:
Va? Nej, nu har du fel. Är du verkligen soctant, jag börjar ärligt talat tvivla på det.
Jag känner en psykolog, vi har pratat en del om just detta. Hon berättade för mig att hon anmäler till soc flera gånger varje månad. Och då handlar det inte om inliggande patienter utan om människor som besöker vårdcentralens psykolog!
Och sen när det kommer till missbruk så är inte alla missbrukare som du verkar tro. Det finns missbrukare som ingen har en aning om att de missbrukar, de sköter jobb och familj och är sällan, om aldrig, totaldäckade eller stupfulla.
Menar du alltså att om en person med det missbruk jag tar upp här ovan ska bli a med sina barn?
Nej du, nu gjorde du allt bort dig. Du kan omöjligt jobba på soc. Inte en chans.
Jag syftade på de där det per automatik görs en orosanmälan dvs inliggande patienter eller vid kännedom om missbruk. Där görs det anmälan oavsett personals oro eller inte. Sen har all vårdpersonal anmälningsplikt. Dvs de har en skyldighet att göra anmälan om de känner oro. Med det sagt så är det ingen självklarhet att en orosanmälan görs för att man söker hjälp för psykisk ohälsa utan det handlar om personalens oro. Gör din vän som psykisk orosanmälningar varje vecka så upplever denne oro för de patienter anmäler hen gör det inte på rutin. Det är skillnad.
Det finns missbrukare av alla slag. De som sköter jobb, hem och hus och barn blir ju sällan anmälda, eller hur? Men ja. Jag anser inte att man bör ta hand om sina barn när man är i missbruk. Även om man sköter hem och hus så är man påverkad av ett narkotiskt preparat som gör att hjärnan kanske inte funkar helt optimalt i t ex en nödsituation. Man försätter sina barn i fara genom att göra med dem drogpåverkade i bilen etc. Det talar för en bristande föräldraförmågan.
Om du vill tro att jag jobbar på soc eller inte är upp till dig. Huvudsaken är att jag vet sanningen :) -
Jag sover bra på natten. Hur tänker du att jag river upp familjer och förstör liv?Bananböjaren skrev 2020-02-02 11:29:42 följande:
Hur sover du om nätterna? Mår du bra av att riva upp familjer och förstöra liv?
Jag ser det som att jag hjälper de barn som är utsatta och inte har någon som kan föra deras talan i situationer där de är väldigt utsatta. De bor ofta tillsammans med dem som brister i omsorgen för dem och sviker dem på det sättet. Ofta saknas insikt i sin egna problematik också.
Föräldrar gör allt för sina barn. Utifrån sin förmåga. Ingen vill att ens barn ska fara illa, men ibland räcker inte det till. Det kanske finns missbruk som gör att föräldern är väldigt svajig i mående och föräldraskap. Det kanske finns en funktionsnedsättning som gör att de inte förstår eller kan ta till sig utbildningar etc och inte kan tillgodose barnets behov. Det kanske finns psykisk ohälsa som gör att kylen jämt är tom, föräldern ligger under täcket och orkar inte göra någonting. Eller en förälder som utsätter sitt barn för våld eller stannar kvar i en våldsam relation där barnet bevittnat våld dagligen. Nu vet jag inte din historia. Men det är ju alltid socialnämnden/rätten som bedömer om ett omhändertagande ska ske eller inte. -
Svårt att säga vart gränsen går. Föräldern måste ju ändå kunna tillgodose barnets behov trots sin psykiska ohälsa. Sjukdomen i sig är inget skäl för omhändertagande t ex utan endast en faktor. Det kan vara en förälder med svår psykisk ohälsa men som medicinerar och kan tillgodose barnets behov. Eller en föräldern med mild depression som inte vill medicinera men sover hela dagarna och därför inte kan tillgodose barnets behov. Eller en förälder med bipolär sjukdom som i depressiva skov har föräldrar som kan tillgodose barnets behov under de sämre perioderna t ex. Det beror helt och hållet på hur föräldern hanterar sin situation och ser till att barnets behov är tillgodosedda.Anonym (PA) skrev 2020-02-02 11:46:25 följande:
Hur ser ni på orosanmälan för föräldrar med psykisk ohälsa ?
Var drar ni gränsen? Dvs lägger ner eller går vidare?
Har själv jobbat länge inom socialpsykiatrin och vi brukade inte orosanmäla på de grunderna medan det är rutin i andra kommuner.
-
Hur tänker du här? Varför tror du att det är TS fel? Föräldrarna det ligger på.Bananböjaren skrev 2020-02-02 11:29:42 följande:
Hur sover du om nätterna? Mår du bra av att riva upp familjer och förstöra liv?
-
Nej, många gånger inte.Anonym (Hmmm) skrev 2020-02-02 18:16:37 följande:Hur tänker du här? Varför tror du att det är TS fel? Föräldrarna det ligger på.
-
Det finns inget juridiskt tvång att anmäla föräldrar som blir inlagda för psykisk ohälsa. Om det är rutin är en sak men det finns inget tvång.Anonym (Soctanten) skrev 2020-02-02 17:54:24 följande:
Blir en förälder inlagd för psykisk ohälsa ska det göras en orosanmälan oavsett personalens oro eller inte. Precis som det ska göras en orosanmälan om en förälder blir LOBaf dvs får sova i fyllecell. Orosanmälan ska göras cis kännedom om missbruk också.
Däremot finns en skyldighet att göra orosanmälan om man upplever oro även vid besök hos BVC eller psykiatrin i stort. Men då görs orosanmälan baserad på oro och inte pga rutin.
-
Nej, du anser inte det nej.Anonym (Soctanten) skrev 2020-02-02 18:01:46 följande:Vet inte riktigt vad du vill säga?
Det finns missbrukare av alla slag. De som sköter jobb, hem och hus och barn blir ju sällan anmälda, eller hur? Men ja. Jag anser inte att man bör ta hand om sina barn när man är i missbruk. Även om man sköter hem och hus så är man påverkad av ett narkotiskt preparat som gör att hjärnan kanske inte funkar helt optimalt i t ex en nödsituation. Man försätter sina barn i fara genom att göra med dem drogpåverkade i bilen etc. Det talar för en bristande föräldraförmågan.
Om du vill tro att jag jobbar på soc eller inte är upp till dig. Huvudsaken är att jag vet sanningen :)
Ett missbruk behöver inte vara narkotika heller, alkohol går ur kroppen efter några timmar så att sitta drogpåverkad i bilen är inte aktuellt om man kan "hantera" bruket/missbruket.
Att vara salongsberusad är inte synonymt med att vara knallfull eller hög på andra droger.
Anser du att även dem som självmedicinerar med alkohol ska fråntas sina barn? -
Ja barnets behov kanske oxå är svårbedömt? Om den personen inte tar barnet till skolan, inte kan sätta gränser tex?Anonym (Soctanten) skrev 2020-02-02 18:09:19 följande:
Svårt att säga vart gränsen går. Föräldern måste ju ändå kunna tillgodose barnets behov trots sin psykiska ohälsa. Sjukdomen i sig är inget skäl för omhändertagande t ex utan endast en faktor. Det kan vara en förälder med svår psykisk ohälsa men som medicinerar och kan tillgodose barnets behov. Eller en föräldern med mild depression som inte vill medicinera men sover hela dagarna och därför inte kan tillgodose barnets behov. Eller en förälder med bipolär sjukdom som i depressiva skov har föräldrar som kan tillgodose barnets behov under de sämre perioderna t ex. Det beror helt och hållet på hur föräldern hanterar sin situation och ser till att barnets behov är tillgodosedda.
-
Man får inte glömma bort att allt som dessa myndighetspersoner gör ska vara baserat på vetenskap och beprövad erfarenhet (inte det som man kommit fram till när man rökt på vid kaffeautomaten) vidare så har man som i all myndighetsutövning att förhålla sig sakligt och opartiskt. Det är även på det sättet att det ställs krav på utbildning, kunskap och erfarenhet inom det område som personen verkar men inte heller här fungerar det tillfredsställande då det är mer regel än undantag att man saknar basal kunskap om barn och barns behov och utveckling och juridik kan de flesta inte ens stava till. (den som önskar kan läsa på respektive socionomprogram hur kursplanen ser ut)
Med andra ord det som görs får under inga omständigheter vara baserat på en åsikt eller ett tyckande, tyvärr så efterlevs inte detta hos speciellt många inom socialtjänsten där man skapat ett pseudo-samhälle där de har en egen lagbok, om nu inte Olof Palme såg till att tjänstemannaansvaret togs bort på mitten av 70:talet så skulle det inte finnas den nivå på problemet som vi ser idag.