Jag jobbar som socialsekreterare för barn och unga - Fråga mig vad du vill

Vad är den mminsta/lindrigaste(?) orsaken socialtjänsten omhändertagit barn för - av egen erfarenhet?

Det är dem inte. Inte vad jag märkt av i alla fall.

På min avdelning hanterar vi denna typ av ärenden såsom att när det kommit en anmälan som det gjorts utredning på och som inte visar något och man tydligt märker att det är konflikter mellan föräldrarna så hänvisar vi föräldrarna till familjerätten.

Men. Rör det våld är socialtjänsten enligt lag skyldiga att inleda utredning utan dröjsmål och då måste utredning göras. Denna ska innehålla vissa steg t ex hembesök.

Men det är svårt. Jag skulle dels ifrågasätta mamman i detta skede. Om hon misstänker att barnen far illa har hon en skyldighet att skydda dem. Finns det inget konkret skulle nog jag (om jag var du) fundera på att dels prata med familjerätten men om inte det funkar ansöka om enskild vårdnad. Det mamman gör, om det inte finns någon sanning i det, är att inte kunna samarbeta och kanske även påverkar barnen när de är hos henne.

Jag hade tagit mig en ordentlig funderare på hur jag skulle gå vidare om jag vore du.

Varför tillåter mamman att barnen är där?

Vad säger socialtjänsten?

Varför har inte du agerat genom kontakt med familjerätt t ex? För att få ett slut på detta alltså...

Typiskt socialen att förutsätta att mamman har rätt, att hon inte ska tillåta barnet att bo hos pappan. Alltid mammor som har rätt. Barnet bor hos pappan heltid pga tingsrättsbeslut. Familjerätten är ett skämt, samma sak där möte efter möte där mamman ska höras och få förståelse medans pappa alltid bara har skyldigheter. Helt okej enligt familjerätten att mamman hämtar och lämnar när det passar men fadern måste hålla tiderna annars börjar mamman skrika. Helt okej enligt familjerätten. Olika regler för mammor och pappor. Barnet mår bra hos pappan, skolan har inga anmärkningar men ändå så ska det utredas varenda gång mamman surnar till. Inget barnperpektiv alls bara mammaperpektiv på socialen.

Vad heter din mormor?

Hur tänker du nu?

Jag har inte förutsatt att mamman har rätt. Utan det var mer ett ifrågasättande. Om mamman nu har denna oro, varför agerar hon inte på riktigt och skyddar barnen? Min tanke med denna fråga var att man borde kunna ställa mamman mot väggen med denna fråga. Att göra orosanmälningar till soc men inte agera i praktiken är ju ett tecken på att det egentligen inte finns någon oro från hennes sida. Förmodligen vet hon att om hon skulle "skydda" barnen skulle hon kunna anklagas för umgängessabotage, vilket är rätt allvarligt och kan leda till att hon förlorar vårdnaden.

Hur både soc och familjerätt resonerar är nog helt olika. Har en manlig vän som har enskild vårdnad om sina barn. Där anser nog mamman att både soc och familjerätt endast tror på pappan. Har haft många klienter i mitt arbete där barnen bor heltid hos pappan pga mammans brister. Har även fall där både mamman och pappan anses ha fullgod föräldraförmåga men där rätten dömt ut boendet till pappan då han ansetts vara mer trygg och samarbetssvårigheterna är för stora för att de ska kunna bo varannan vecka. Mamman har då fått umgänge varannan helg.

Men. Rent statistiskt är det oftast mammor som driver vårdnadstvister, som tar kontakt med familjerätten osv pga en icke fungerande kommunikation med pappan eller att han brister i sitt föräldraskap. Därför hör man mer om mammor som "får rätt". Har märkt att det finns en allmän tro att både soc och familjerätt på något vis tar parti, men så är det inte. Inte i de fall jag varit med om i alla fall. Ofta finns det en anledning till att man går mer på den enas spår än den andras t ex att man ser en större vilja till samarbete hos den ena eller att den ena är rättshaverist. Säger nej till urinprover för att denne kan det. Det skapar såklart en misstanke, istället för att lämna ett prov och bevisa att man inte är påverkad, om det finns misstanke om det. Alla människor är så fruktansvärt olika. Kan komma en orosanmälan om misstanke kring missbruk t ex och en förälder kommer till möte och säger "Jag kan lämna drogprover. Hur ofta ni vill för att bevisa att jag har inte något missbruk" och en annan kan säga "Jag kommer inte lämna ett enda prov för soc ska ge fan i att kontrollera mig". Vem framstår som mest trovärdig där? Båda kan inte har något problem med missbruk, den ena är beredd att göra vad som helst för sina barn medan den andra är rättahaverist främst..

Familjerätten har jag inte så myclet att säga om eftersom jag inte arbetar med det. Men den situationen som du beskriver med att mamman blir hysterisk så tänker jag att detta är ett tecken på samarbetssvårigheter, från hennes sida.

Tyvärr så finns det många människor som främst ser till sig själv än sina barn. Att kunna samarbeta skulle gynna både föräldrarna och barnen men ofta grundar sig samarbetssvårigheter på personliga problem. Man har blivit sviker i förhållandet och "tänker minsann inte ställa upp en sekund för den där idioten" tänker man om sina barns andra förälder. Eller en förälder som varit frånvarande många år och nu skärpt till sig och vill träffa sina barn så anser den andra föräldern att rätten till barnen är förbrukad istället för att se barnens rätt till föräldern. Svartsjuka, besvikelse etc skapar negativa känslor gentemot den andra och jag önskar att alla människor förstod att detta inte gynnar barnen.

Värt att veta är också att alla historier har två sidor. Ofta utelämnar man negativa saker som sig själv och framhäver negativa om den andra. Har varit med om föräldrar som missbrukar diverse läkemedel och varit helt olämpliga föräldrar, men som anklagar den andra föräldern för att missbruka. Som själva vägrar lämna urinprover, men kräver att den andra ska göra det. Föräldern som lämnar prover får barnen boendes hos sig tills den andra förälderns missbruk är utrett. Sedan ringer släktingar till soc och är upprörda över detta. Medberoende i missbruket. Skriker om att den föräldern är en bra förälder och klankar ner på den andra.. Och då har man sekretess och kan inte säga så som det är, att deras barn/syster/bror/dotter/son vägrar lämna urinprover och det finns bevis för missbruk. Dessa går runt och talar om hur inkompetenta soc är och hur soc missbrukar sin makt t ex.

Hon hette Ingrid.

Är det vanligt att föräldrar okynnesanmäler varandra för att jäklas? I förhoppning att få vårdnaden om barnen?

Vilken är världens bästa pianist?

Vanligt och vanligt vet jag inte. Men ja, det händer ganska ofta. Många gånger är det samma förälder som anmäler flera gånger.

Är inte så insatt i pianister så kan inte svara på det tyvärr.