Jag jobbar som socialsekreterare för barn och unga - Fråga mig vad du vill
Kanske denna tråd kan vara till hjälp för någon som har frågor kring socialtjänsten och hur vi resonerar kring olika saker rörande barn och unga.
-
-
Svar på tråden Jag jobbar som socialsekreterare för barn och unga - Fråga mig vad du vill
-
Absolut inte. Vi har ingen uttalad klädkod men den latenta klädkoder är vårdad klädsel dvs in en kjol kortare än knälägd, inte trasiga jeans och ingen stor urringning.Anonym (Noel) skrev 2020-01-08 20:16:51 följande:
Ok, inte så att du har kort kjol och urringat på jobbet?
Har hört att många på socialen har det.
-
Den här frågan väckte funderingar hos mig. Tänkte på våld i nära relationer. Ställer socialtjänsten och domstolar krav på brottsoffer (oftast mamman) att samarbeta och kanske till och med övervaka umgänge med förövaren (oftast pappan)? Vad händer om mamman inte vill eller klarar av det? Tänker mig att mamman kan vara rädd och ha ptsd. Och i värsta fall riskerar bli utsatt för ännu mer våld.Anonym (Soctanten) skrev 2020-01-08 19:59:57 följande:
Att du inte lämnar barnet till den föräldern som utsätter den för våld. Umgänge kan t ex ske tillsammans med umgängesstöd. Umgängesstöd kan ni få via familjerätten om ni båda är med på det. Det är då en utomstående person. Annars kan umgänge ske tillsammans med andra anhöriga ni har eller att du är med vid umgänge. Detta för att säkerställa att barnet inte blir utsatt för våld under umgänget. Går den andra föräldern inte med på detta så kan denne inte få träffa barnet. Han kan då gå till rätten och stämma dig på umgänge och anmäla dig för umgängessabotage så det är viktigt att du faktiskt har på fötterna att barnet blir utsatt för våld och inget du tror eller känner på dig. Du borde också polisanmäla själv annars kan även detta ifrågasättas. Varför du inte gjort detta om du vet att barnet blir utsatt för våld.
Det är viktigt att du erbjuder den andra föräldern umgänge även om du skyddar batnet. Men då med att någon annan är med. Och det måste vara någon som vågar agera om det sker våld. Inte en farmor som kanske skulle skydda pappan t ex utan du måste vara säker på att farmor isf säger ifrån och berättar till dig.
-
undrar jag med? Då social tjänsten oftäa tvingar fram samtal, och att sitta i samma rum.Anonym (asdf) skrev 2020-01-08 21:31:19 följande:
Den här frågan väckte funderingar hos mig. Tänkte på våld i nära relationer. Ställer socialtjänsten och domstolar krav på brottsoffer (oftast mamman) att samarbeta och kanske till och med övervaka umgänge med förövaren (oftast pappan)? Vad händer om mamman inte vill eller klarar av det? Tänker mig att mamman kan vara rädd och ha ptsd. Och i värsta fall riskerar bli utsatt för ännu mer våld.
-
Nej. Om ni själva kommer överens om att ha umgängesstöd kan ni få en oberoende person från familjerätten. Dömer domstol ut umgängesstöd blir det per automatik en oberoende person som familjerätten utser. Men om det t ex handlar om missbruk och ett behov att se till att den andra föräldern inte är påverkad av droger under umgänget så kan denne lämna urinprov innan och sen (om den andra föräldern vill och känner sig trygg med det) kan denne själv vara med under umgänget. Det kan man komma överens om UTAN soc inblandning. Finns det en rädsla eller oro hos föräldern så ska denne självklart inte vara med under umgänget.Anonym (asdf) skrev 2020-01-08 21:31:19 följande:
Den här frågan väckte funderingar hos mig. Tänkte på våld i nära relationer. Ställer socialtjänsten och domstolar krav på brottsoffer (oftast mamman) att samarbeta och kanske till och med övervaka umgänge med förövaren (oftast pappan)? Vad händer om mamman inte vill eller klarar av det? Tänker mig att mamman kan vara rädd och ha ptsd. Och i värsta fall riskerar bli utsatt för ännu mer våld.
Det jag säger är att du ändå måste erbjuda umgänge. Erbjudandet kan ju såklart vara att umgänge ska ske med umgängesstöd och att ditt krav då blir att pappan går med på att familjerätten utser ett umgängesstöd annars blir det inget umgänge. Eller att du erbjuder umgänge men att du ska vara med om du känner dig trygg med det. Går pappan inte med på upplägget av umgänget så blir det inget umgänge.
Det ser däremot dåligt ut om du tar barnen och vägrar ge honom umgänge alls. Han har umgängesrätt. Är det så att han fortsätter utsätta barnet får våld trots umgängesstöd går det såklart inte att fortsätta ha umgänge och du kan då ansöka om att han ska få umgängesförbud via tingsrätten. -
Vad har du för relation till personen?Anonym (As) skrev 2020-01-08 20:26:10 följande:
Hur kan man gå tillväga för att få en omhändertagning pga av psykiskohälsa? Föräldern i detta är helt slut och får ingen hjälp. Personen vägrar gå till soc eller bup för der är givetvis inget fel på henne utan alla andra är ju dumma i huvudet. Enligt mobila temat på bup är det dags för en omhändertagning som soc ska fixa.. men enligt soc anser dem att mamman faktiskt är förälder och att hon får bestämma att hon ska med.. Inte så lätt när hon rymmer eller slås och sparkas så fort man säger nått.
Kan jag göra något för att hjälpa? Vi går under. ????
Tänker att du kanske bara har en sida av historien. Det kan vara så att mamman nekar till insatser från soc men det finns inte tillräckligt stora brister för att omhändertagande enligt LVU ska ske. Kraven är ganska höga för att man ska kunna tvångsomhänderta ett barn. BUPs mobila team har sällan tillräcklig kunskap om LVU och grunderna för detta men vill ofta tro att det vet bäst och eldar snarare på anhörigas oro än att lugna dem. Jag har kollegor inom BUP etc som kan sitta och beklaga sig åt föräldrar över att soc inte omhänderta istället för att motivera föräldrarna till hjälp. Sen är lagen ganska snäv. Många barn lever idag i en tveksam hemmiljö men där det inte är tillräckligt illa för att LVU ska kunna tillämpas. De har frånvaro, men inte för hög. De har bristfälligt hemma med stökig tillvaro och lite bristfällig och ensidig kost. Lite för småa kläder. Men de får kärlek och föräldrarna gör så gott de kan och kanske förbättrar sig lite i taget. Då finns det inte skäl för LVU.
Man ska ha i åtanke att LVU är väldigt traumatiskt för ett barn och dina standarder kring barnomvårdnad behöver inte vara det som kallas tillräckligt bra utan man måste utgå ifrån varje enskild familj när man gör bedömning. Att ha skrotigt på gården, ostädat och halvtrasiga möbler, barnen får helfabrikat till mat och ser alldeles för mycket på TV är inget skäl för LVU. Tipsar dig att se på BBIC tringsgeln och på rubrikerna för barnets behov och fundera på om dessa behov uppfylls. Det behöver inte vara perfekt, men måttligt. Der som kallad Föräldrarnas förmåga i triangeln är endast "symptom" som försvårar men som man kan få hjälp för. -
Hur ser man i sådana här fall på psykisk misshandel mot barnet? Antag att det inte förekommer något våld mot barnet, men att umgängesföräldern uttrycker sig hånfullt och nedvärderande mot barnet (t.ex. säger till barnet att hen är värdelös). Kan föräldern få umgängesförbud då också?Anonym (Soctanten) skrev 2020-01-09 10:27:05 följande:Nej. Om ni själva kommer överens om att ha umgängesstöd kan ni få en oberoende person från familjerätten. Dömer domstol ut umgängesstöd blir det per automatik en oberoende person som familjerätten utser. Men om det t ex handlar om missbruk och ett behov att se till att den andra föräldern inte är påverkad av droger under umgänget så kan denne lämna urinprov innan och sen (om den andra föräldern vill och känner sig trygg med det) kan denne själv vara med under umgänget. Det kan man komma överens om UTAN soc inblandning. Finns det en rädsla eller oro hos föräldern så ska denne självklart inte vara med under umgänget.
Det jag säger är att du ändå måste erbjuda umgänge. Erbjudandet kan ju såklart vara att umgänge ska ske med umgängesstöd och att ditt krav då blir att pappan går med på att familjerätten utser ett umgängesstöd annars blir det inget umgänge. Eller att du erbjuder umgänge men att du ska vara med om du känner dig trygg med det. Går pappan inte med på upplägget av umgänget så blir det inget umgänge.
Det ser däremot dåligt ut om du tar barnen och vägrar ge honom umgänge alls. Han har umgängesrätt. Är det så att han fortsätter utsätta barnet får våld trots umgängesstöd går det såklart inte att fortsätta ha umgänge och du kan då ansöka om att han ska få umgängesförbud via tingsrätten.
En annan fråga, kan man tvinga barnet att träffa umgängesföräldern? Om föräldern har fått sin umgängesrätt fastställd av domstol, men barnet uttrycker oro och rädsla varje gång det är dags att träffa föräldern, ska man låta barnet slippa då eller ska man tvinga barnet att gå dit?
Ytterligare en fråga. Varför anses det så oerhört viktigt att ett barn har kontakt med båda sina föräldrar, även i de fall där den ena föräldern bevisligen har skadat barnet (fysiskt och/eller psykiskt)? -
Psykisk misshandel är ju ofta svår att bevisa. Det är ju viktigt att det finns bevis för vad som sker också. Speciellt i domstol. Det gäller samma för dig om du ska skydda barnen. Att du har på fötterna att göra det.Anonym (F) skrev 2020-01-09 10:40:07 följande:
Hur ser man i sådana här fall på psykisk misshandel mot barnet? Antag att det inte förekommer något våld mot barnet, men att umgängesföräldern uttrycker sig hånfullt och nedvärderande mot barnet (t.ex. säger till barnet att hen är värdelös). Kan föräldern få umgängesförbud då också?
En annan fråga, kan man tvinga barnet att träffa umgängesföräldern? Om föräldern har fått sin umgängesrätt fastställd av domstol, men barnet uttrycker oro och rädsla varje gång det är dags att träffa föräldern, ska man låta barnet slippa då eller ska man tvinga barnet att gå dit?
Ytterligare en fråga. Varför anses det så oerhört viktigt att ett barn har kontakt med båda sina föräldrar, även i de fall där den ena föräldern bevisligen har skadat barnet (fysiskt och/eller psykiskt)?
Ja. Tyvärr är det så. Det beror helt på hur stort barnet är också. Man ska alltid väga in barnets vilja, men. Det finns många föräldrar som försöker påverka barnen genom att baktala den andra föräldern. Förekommer ofta om föräldern själv blivit utsatt för våld eller blviit bedragen på något sätt. Bara för att en mamma blivit utsatt av en pappa betyder det inte att pappan utsätter barnet t ex. Därför är det viktigt att man som förälder, trots sin ovilja, pratar positivt om den andra föräldern och motiverar barnet till en kontakt. Barnet har rätt att få träffa båda sina föräldrar.
Är det så att barnet blir utsatt för psykiskt våld och därför inte vill dit är det viktigt att barnet får prata med någon utomstående. Finns ofta samtalskontakt via BUP som är specialister på våldsutsatta. BUP kan då också bekräfta uppgifterna och ser lätt igenom om barnets uppgifter är påverkade av den ena föräldern.
Barnets rätt till båda sina föräldrar är oerhört stark. Föräldern kanske har fått hjälp för sina problem och utsätter inte längre barnet. Att hålla barnet borta från den ena föräldern kan förstöra relationen livet ut och man vill inte riskera det. Oavsett om man tycker föräldern förbrukat sin rätt då denne utsatt barnet för våld kan annat ligga bakom orsaken t ex psykisk ohälsa som man kan få hjälp för. Det är viktigt att veta att ett barn sällan vill bli av med sin förälder oavsett om denne slår eller är elak. Att barnet uttrycker att pappa slog mig eller pappa sa att jag är värdelös handlar sällan om att barnet säger "Ta mig härifrån" utan snarare ett rop på hjälp där barnet säger "Fixa min pappa så han blir snäll". Barn älskar sina föräldrar villkorslöst och vill inte förlora dem. -
Om den psykiska misshandeln sker i närvaro av umgängesstöd och alltså bevittnas, anses det som tillräckliga bevis och kan det i så fall leda till umgängesförbud? Om BUP kan bekräfta att anklagelserna om psykisk misshandel är korrekta och inte är påverkade av den andra föräldern, anses det som bevis och kan det leda till umgängesförbud?Anonym (Soctanten) skrev 2020-01-09 10:58:48 följande:Psykisk misshandel är ju ofta svår att bevisa. Det är ju viktigt att det finns bevis för vad som sker också. Speciellt i domstol. Det gäller samma för dig om du ska skydda barnen. Att du har på fötterna att göra det.
Ja. Tyvärr är det så. Det beror helt på hur stort barnet är också. Man ska alltid väga in barnets vilja, men. Det finns många föräldrar som försöker påverka barnen genom att baktala den andra föräldern. Förekommer ofta om föräldern själv blivit utsatt för våld eller blviit bedragen på något sätt. Bara för att en mamma blivit utsatt av en pappa betyder det inte att pappan utsätter barnet t ex. Därför är det viktigt att man som förälder, trots sin ovilja, pratar positivt om den andra föräldern och motiverar barnet till en kontakt. Barnet har rätt att få träffa båda sina föräldrar.
Är det så att barnet blir utsatt för psykiskt våld och därför inte vill dit är det viktigt att barnet får prata med någon utomstående. Finns ofta samtalskontakt via BUP som är specialister på våldsutsatta. BUP kan då också bekräfta uppgifterna och ser lätt igenom om barnets uppgifter är påverkade av den ena föräldern.
Barnets rätt till båda sina föräldrar är oerhört stark. Föräldern kanske har fått hjälp för sina problem och utsätter inte längre barnet. Att hålla barnet borta från den ena föräldern kan förstöra relationen livet ut och man vill inte riskera det. Oavsett om man tycker föräldern förbrukat sin rätt då denne utsatt barnet för våld kan annat ligga bakom orsaken t ex psykisk ohälsa som man kan få hjälp för. Det är viktigt att veta att ett barn sällan vill bli av med sin förälder oavsett om denne slår eller är elak. Att barnet uttrycker att pappa slog mig eller pappa sa att jag är värdelös handlar sällan om att barnet säger "Ta mig härifrån" utan snarare ett rop på hjälp där barnet säger "Fixa min pappa så han blir snäll". Barn älskar sina föräldrar villkorslöst och vill inte förlora dem.
Man kan tvinga ett litet barn att träffa sin förälder, men inte ett större barn, är det så du menar? Var går åldersgränsen i så fall? 12 år? Hur ska man uttrycka sig när man talar positivt om den andra föräldern? Får man inte visa för barnet att man tar avstånd från det våld den andra föräldern tidigare har utövat och att man tycker att det var fel mot barnet?
Hur ser ni på fall där den psykiska ohälsan hos den förälder som misshandlar inte går att bota? Om föräldern är exempelvis psykopat eller har narcissistisk personlighetsstörning? Om det helt enkelt inte går att ?fixa pappa så att han blir snäll?? Eller om föräldern vägrar söka hjälp för sin psykiska ohälsa? -
Tack snälla för svar ja jag håller med de använder det som nåt äss i rockärmen tror deAnonym (Soctanten) skrev 2020-01-08 19:49:12 följande:
Skolan är skyldig att göra anmälan om frånvaron är för hög. Soc kommer kontakta er då. Men... Detta är väldigt att skolan vill att soc ska lösa. Men barn går ofta inte till skolan när skolan saknar mening. Det är skolans uppgift enligt lag att se till att barnet når målen och kan ofta kräva att föräldrarna ska de till att barnet kommer till skolan. Barnet kommer gå till skolan om skolan har mening.
Dvs skolan måste skapa en meningsfullhet i skolan. Hur? Ja. Vad är anledningen till att barnet inte går till skolan egentligen. Det för svåra ämnen? Tryter koncentrationen? Har barnet svårt att förstå uppgifterna? DÄR måste skolan ge insatser och särskilt stöd. Kanske kortare lektioner? Kanske man måste göra om målen? Skolan kan enligt lagen justera målen i skolan och exempelvis bortse från vissa ämnen. Hellre att barnet klarar 5 ämnen än misslyckas med 10.
Något gör att barnet saknar motivation och tillsammans med skola och socialtjänst (om de är inblandade) måste ni ta reda på vad det är och ordna så barnet tycker skolan är rolig och meningsfull igen.
Inget barn vill egentligen gå hemma. Alla barn vill vara som alla andra och det blir ett utanförskap om man inte går till skolan. Det är det viktigaste att komma ihåg.
Hoppas du blev hjälpt!
Men vi har bra kontakt med skolan och bup så... funderar på att byta skola ibland största sjräcken är att bli av med barnen men vet att skräcken är obefogad har läst glr mycket skräckhistorier och vet att soc vill hjälpa inte stjälpa... <3 -
Allt annat känns väl rimligt, men blir fundersam då du inte kommenterade det felaktiga i påståendet att ni kör bil med barn i knät. Det är olagligt, och livsfarligt. Om det stämmer tycker jag att det är rätt att anmäla. Har själv gjort en sådan anmälan till polisen, som tyckte att jag även skulle ringa soc. Det är verkligen inte ok att utsätta ett barn för livsfara på det sättet.Anonym (Anmäld) skrev 2020-01-08 20:02:46 följande:
Hej ts, jag undrar hur du ser på denna anmälan jag fått. Är det rimligt att anmäla en familj på dessa grunder? Anser ni på soc att det är allvarligt som skrivs, och vad kan påföljderna bli efter ett möte?
"Jag fick vi brev från soc att dom vill träffa oss pga en inkommen anmälan. Jag var väldigt förvånad och ringde dit. Tydligen ska någon anmält anonymt att mina barn (5 och 8 år gammla) leker utomhus utan bevakning på tomten samt påstår att dom ska ha cyklat utanför tomten uppe på stora vägen. Lika så att dom ska ha sett något av barnen sitta i knät på en vuxen och köra bil på vägen. Jag känner mig väldigt ledsen att någon tycker detta är så hemskt att hen hade behov av att anmäla oss. Att barnen leker i vår trädgård själva händer, men då ser jag dom från köksfönstret. Dom är aldrig ute på vägen (en 70 väg) och vi har både staket och häck. Vad tror ni påföljden blir av detta? Har aldrig tidigare blivit anmäld? Vill dom träffa oss för att dom måste utreda varje anmälan eller anser dom att detta är en allvarlig anmälan så dom vill följa upp?"