Fler över 40 som planerar barn?

Känner ett stråk av missmod, väldigt olikt mig och det har bara hänt en gång tidigare under det år som nu passerat. Åttonde dagen med äl-test vilka endast indikerar hög fertilitet och det känns verkligen, det spänner i äggstockarna mest hela tiden och ger känslan av att de verkligen jobbar med sitt uppdrag.

Mycket positivt på så sätt och det har dröjt flera dagar till innan äl skett i tidigare cykler så i bästa fall sker det snart. Brösten är stora, varma och tunga och i total kontrast till mina vanliga "skinnpåsar". Mannen ställer prognos utifrån dem och om vi inte visste motsatsen skulle de med lätthet indikerat graviditet.

Har aldrig någonsin känt av PMS eller brösten vid vare sig äl eller mens men kanske sådant förändrar sig med åldern? 

Det har genom oväntade tillfällen ordnat sig med barnvakt så vi har haft möjlighet till intimitet var dag och jag försöker även fortsätta hoppas på att någon spermierymmare är pigg och vill fram. :)

Min partner tycker att det känns som att det släpps iväg någon liten sats då och då så jag vill så gärna tro att det stämmer, utlösning i egentlig mening är ju i det närmaste chanslöst. Är så tacksam över att vi kan ha en dialog kring vår situation och att det, trots stundens missmod, känns som att lyckan ska komma oss till mötes. O:)

Önskar Er alla en riktigt fin sommardag! Njut alla Ni som är lyckliggjorda och fortsätt hoppas och tro Ni/vi som fortfarande har chansen till det samma! <3

Känns lite som lätt molande mensvärk, inga klumpar alls, klart rött blod, en fläck i storlek med en 5-krona varje toabesök, helt lugnt på natten. Kommer när jag rör mig men rinner inte, rött på pappret när jag torkat mig osv. Idag har jag mått illa och haft ont i brösten igen..vågar inte det inge något hopp men noterar det iaf.

Men, min känsla är trots allt att det avstannat. Men nu efter några dagar är jag konstigt lugn med det, accepterar det och är lycklig över vad vi har tillsammans <3 vi kommer försöka igen isf, men känner ingen panik som sist, njuter extra istället av att gosa med vår minsta (2,5 år) och göra saker som får mig mår bra. Det är konstigt ändå, att ledsenheten och paniken försvann...

Vi har ultraljud på torsdag, ska ju eg göra NIPT, men ska ringa och prata med dem och säga att vi ändå vill ha en koll men att det förmodligen inte blir ett NIPT så de vet.

Vore ju smartare göra det gratis på jobbet...men vill gärna ha sambon med och han får inte komma dit tyvärr nu...

Kommit lite koagel nu så väntar på att det ska tillta. Ber nog om en koll på jobbet istället ändå, ska prata med dem i morgon. Nu är jag mest rädd att allt inte ska komma ut, som vid vårt ma och att det blir operation igen :/

Tyvärr så hade hjärtat slutat slå strax efter förra VUL :( men känns skönt få det bekräftat och hjälp att starta igång det. Får även VUL på torsdag för att se om allt är ute, annars skrapar de tidigt så jag inte får samma problem som efter förra MA med 7 veckors blödning och 2 operationer...

Hoppas ni bara detta går smidigt och att jag får en lugn sommar att ta igen mig på...

9+2 Idag. Inskrivningssamtal imorgon. Idag kom blod. Jag har varit med om detta så många gånger nu att jag vet att det är kört. Varenda symptom är bortblåst tyvärr. Bara att vänta ut det. Blä.

Känns lite surt...just i morgon skulle vi gjort NIPT, nu ska man istället kolla så allt kommit ut :/

Nåja, ändå mått bra idag, energin kommer tillbaka och känt mig ganska glad och hoppfull om framtiden så det är skönt kunna le, och att nu slippa oro över hur det är ställt.

-Hjärtligt tack för Din omtänksamma fråga, det värmer! <3

Situationen har känts som en trång återvändsgränd där realisten i mig klivit fram och delgivit fakta i form av utebliven maximal ägglossning förra cykeln. Sedan kom mensen nästan en vecka tidigt vilket i sämsta fall kommer innebära äl innan vi träffas igen. Vi är ifrån varandra under långa perioder (veckor) och det främjar vare sig den fysiska eller mental närvaron vilket för mig genererar i frustration och missmod. Med våra redan extraordinärt små chanser att lyckas gäller det ju verkligen att ligga och att ligga i, för att någon liten simmare ska kunna fullfölja sitt uppdrag så det känns rejält motigt när vi inte ens träffas.

Men snart är vi "långtidsförenade" och möjligen vi får bättre chanser och förutsättningar framöver, längtan inom mig signalerar envetet det och jag fortsätter låta den gnistan skimra som ljusast.

-Önskar Dig ett riktigt fint inskrivningssamtal på torsdag och emotser några rader (om Du vill) därefter om hur Du/Ni upplevde besöket! Allt gott! <3

Vilken härlig milstolpe, så underbart att allt har gått bra :D Vilken vecka är du i nu?

Hoppas tiden skyndar på lite fram till ul! Jag tyckte konstigt nog veckorna gick fort denna gången, därför är jag inte lika rädd behöva göra om dem som jag vart innan. Hoppas nu bara innerligt man får en chans till att bli gravid. Boostar med vitaminer och nu är mitt TSH i bra nivå med så det känns bra iaf.