LVU efter rättegång - vad händer?

Tänker absolut inte tjafsa om vad någon tror att jag jobbar med.

Däremot tycket jag det känns viktigt att stötta TS i att hon fattat ett bra och kärleksfullt beslut genom att låta bli att överklaga då hon pressas av andra att göra en överklagan fast hon inte vill och anklagas för att inte vilja kämpa för sina barn.

Ts väljer en klok väg att kämpa för sina barn genom att inte överklaga och istället så fort som möjligt istället fokusera på det förändringsarbete som behöver ske. Det ska hon respekteras för.

Skulle någon försöka ta ifrån mig mina barn så skulle jag strida med näbb och klor! Det är en instinkt man som mor besitter när ens barn är hotade.

Att man ska behöva gå emot en naturlig instinkt för att soc ser det som bäst är ju riktigt illa från samhällets sida. Man ska få ta strid för sina barn utan att anklagas för det.

Det är ju pga av att soc tanter tänker som dig som resten av samhället inte gillar er. Lätt att sitta och peka finger när det inte gäller dig själv. Om soc skulle införa lite mer rättssäkerhet i sitt system så skulle saker se bättre ut. Men nuförtiden så agerar ju en 20 årig socinom, utan erfarenhet/egna barn, Gud mellan varven.

Jag tänker att en riktig modersinstinkt gör att man tar det val som man anser är bäst för barnet även om det innebär smärta för egen del. Det är något som kännetecknat moderskärlek i årtusenden. Läs betättelsen om kung salomo och barnet exempelvis.

Ts har beeättat att hon själv anser att hon brister som förälder just nu och att barnen behöver placeras.

Det TS gör nu är ett uttryck för äkta modersinstinkter och är något som är modigt och starkt och som kommer att gynna henne och barnen.

Men exakt alla föräldrar brister mellan varven i sin föräldraförmåga! Ingen är perfekt.

Om socialen endast gjorde ingripanden där det behövdes så skulle vi inte behöva den här diskutionen alls! Så det bör börjar med att rättsäkerhet införs inom socialtjänsten, och dom inte längre får agera GUD.

Problemet uppstår när barn omhändertas på vaga grunder. Då ska man som förälder tvingas gå emoet alla instinkter, och kuva sig för en socialtant. För anors mister man barnet för gott. Så även om man vet att soc har fel, man är en bra förälder, så tvingas man säga "jo ni har rätt, jag brister i min roll som förälder". Någonsin tänkt på det?

Dom som slåss mest för rätten till sitt barn ör dom som ni högst sannolikt bedömt fel. En knarkare, missbrukare kommer inte sätta mycket energi på att få tillbaka sitt barn, så länge dom missbrukar. Men en förälder som skriker sig hes, går till tidningen, sätter pengar på en advokat...det är högst sannolikt en bra förälder som ni hoppat på. Sedan har vi gruppen som är så rädda för er makt så dom gör vad som helst för att tillfredaställa er, i tron om att det är ända sättet att få tillbaka barnet.

Och att dra in bibliska händelser år 2019 som soc handläggare låter helt sanslöst.

Vi stenar inte folk längre, slänger inte dom i lejongropar, och dom förvandlad inte till sten. Och visst, om det för en mamma handlar om "ditt barn dör, eller så får någon annan ditt barn", då tror jag dom flesta backar. Men även i Salomon så var mamman inte villig att ge sitt barn till den andra kvinnan, INNAN valet blev mellan dött barn eller den andra får det.

Och vidare i Salomon då fick mamman barnet! Så du kan ju inte dra liknelsen bara halva vägen!

Men exakt alla föräldrar brister mellan varven i sin föräldraförmåga! Ingen är perfekt.

Om socialen endast gjorde ingripanden där det behövdes så skulle vi inte behöva den här diskutionen alls! Så det bör börjar med att rättsäkerhet införs inom socialtjänsten, och dom inte längre får agera GUD.

Problemet uppstår när barn omhändertas på vaga grunder. Då ska man som förälder tvingas gå emoet alla instinkter, och kuva sig för en socialtant. För anors mister man barnet för gott. Så även om man vet att soc har fel, man är en bra förälder, så tvingas man säga "jo ni har rätt, jag brister i min roll som förälder". Någonsin tänkt på det?

Dom som slåss mest för rätten till sitt barn ör dom som ni högst sannolikt bedömt fel. En knarkare, missbrukare kommer inte sätta mycket energi på att få tillbaka sitt barn, så länge dom missbrukar. Men en förälder som skriker sig hes, går till tidningen, sätter pengar på en advokat...det är högst sannolikt en bra förälder som ni hoppat på. Sedan har vi gruppen som är så rädda för er makt så dom gör vad som helst för att tillfredaställa er, i tron om att det är ända sättet att få tillbaka barnet.

Och att dra in bibliska händelser år 2019 som soc handläggare låter helt sanslöst.

Vi stenar inte folk längre, slänger inte dom i lejongropar, och dom förvandlad inte till sten. Och visst, om det för en mamma handlar om "ditt barn dör, eller så får någon annan ditt barn", då tror jag dom flesta backar. Men även i Salomon så var mamman inte villig att ge sitt barn till den andra kvinnan, INNAN valet blev mellan dött barn eller den andra får det.

Och vidare i Salomon då fick mamman barnet! Så du kan ju inte dra liknelsen bara halva vägen!

Exakt. Mamman fick tillbaks barnet för att hon för barnets bästa var beredd att ge upp barnet.