LVU efter rättegång - vad händer?

Fast det eftesom det ansöks om LVU måste man tycka att även pappan brister. Annars hade man helt enkelt kunna låta pappan ta hvudansvar.

Först och främst beror det ju på om familjerna blir anmälda eller inte. Det finns hur många familjer som helst som aldrig blir anmälda, där det ser likadant eller värre ut. Barnen växer upp ändå, och  mår i de flesta fallen bättre än om de ska hotas av att bli bortsläpade från sina föräldrar, och placerad hos främmande som kanske är elaka mot dem, utnyttjar dem sexuellt o.s.v.. Barn förstår redan tidigt att sådant förekommer i fosterhem, och barn som hotats med att komma i fosterhem blir ofta otrygga resten av livet bara av det...

Vidare kan det "gå troll" i ärenden, d.v.s. att socialtanterna fattar agg till ett visst föräldrapar (eller en av föräldrarna) och allt blir en tävlan emot denna. Att vinna över dem blir målet - att det handlar om barn är vid det laget glömt. Jag kan även tänka mig att det är roligt att utöva makt emot människor. 

Så NEJ jag skulle inte säga, att det måste vara mer allvarligt - eller allvarligt alls - i en viss familj, bara för att familjen har skickats till ett utredningshem. Jag har själv varit med om en utredning på utredningshem - för länge sedan nu, mina barn är vuxna nu och det blev aldrig något LVU - och jag skulle inte ha trott att det kunde gå till så, innan jag själv råkade ut för det. Min dotter (och i mindre grad min son) var dock rädd i många år att hon skulle bli omhändertagen. Hon var vaken på nätterna och oroade sig, och jag lovade henne alltid att jag aldrig skulle tillåta det - men det var ju ett falskt löfte, och det förstod hon nog. Jag hade ju inget kunnat göra, för jag hade inte medel att fly utomlands med barnen och hålla mig undan. Ingen som skulle ha hjälpt mig, inga pengar...Det är HEMSKT!

När hon var 16  berättade hon för mig, att hon hade fått ett löfte av sin kurator, att hon nu inte längre skulle kunna tvångsomhändertas mot sin vilja. Inte förrän då slappnade hon av 

Jo tack, att det kan gå troll i soc-kärringarna är väl känt.
Men, det går att byta ut dem. Själv blev jag av med en fd knarkar- då sockärring, en kärring som satt och hummade hela tiden. Helt väck var hon.

Det var min advokat som berättade att hon var en gammal narkoman, fast det kunde man nästan se ändå.
Det är ju bra om missbrukare tar tag i sitt liv, men med en så sönderdrogad hjärna var hon en helt oduglig sockärring. Har fått veta nu att hon inte längre är kvar där.
Det är tur för framtida stackare som ska hamna i deras klor.

Barn vill i princip alltid stanna hos sina föräldrar. För oavsett hur illa de blir behandlade, så är föräldrarna deras "trygghet". Även vid misshandel vill de ofta stanna, så bara för att ett barn vill stanna, så betyder det inte att det bäst för barnet.

Får man fråga vad hon heter?

Nej, det vill jag inte skriva här.

För det första vill jag inte hänga ut någon, för det andra vill jag inte avslöja var jag bor. Alltså var hon arbetade.
Hon bor kvar på orten iallafall, det vet jag.

Kan kan säga att tredje bokstaven i för- och efternamn är NR. Det får räcka.

Ok. Då var det nån annan än hon jag tänkte på.

Förvisso så tänker jag att egna erfarenheter av utsatthet på olika sätt kan vara en tillgång i arbetet så länge man verkligen kommit helt bort från sin problematik och inte använder arbetet som nån slags egenterapi.

Barnbidrag etc förs över till familjehemmet, det görs en beräkning baserad på en beräkning baserad på senaste taxeringen (skatteverkets senaste uträkning) som ger hur mycket underhåll ni måste betala till socialtjänsten.

Umgängesresor etc betalar ni normalt med egna pengar, likväl andra kostnader som kan komma av en placering.

Okej ja vi får väl se vad socialen säger om det där

Mitt råd utifrån erfarenhet på området är att skulle ni få ett beslut om LVU från förvaltningsrätten överklaga till kammarrätten och ta hjälp av extern part för att påvisa att bristerna inte är sådana att de påkallar LVU.

Även om det är tufft så kommer det att bli ännu tuffare om ni får ett LVU som ni sedan ska leva med i er vardag i kanske många år innan detta tagit slut.