Hej på er!
Om socialtjänsten ansöker om LVU till politikerna och dom väljer LVU, som i sin tur leder till rättegång, vad händer då om rätten väljer LVU? Kommer barnet/barnen omhändertas på plats? Måste t ex föräldrarna vara närvarande under rättegången eller räcker det med advokat som för din talan om du t ex inte mår bra psykiskt pga det som händer?
Varsitt fullt underhåll, minns inte summan. Jag har inget underhåll längre heller då båda mina är vuxna idag.
Ja det förstår jag väl!
Okej :(
Målet ska ALLTID vara att barnen ska kunna återförenas med sina föräldrar oavsett om placeringen sker enl. soctjänstlagen eller LVU. Soc ska alltid jobba med det i siktet och stötta föräldrarna i att förändra och klara sitt liv och föräldraroll så hemtagning blir möjlig. Sen är det inte alltid det fungerar p.g.a omständigheter som t.e.x missbruk, dålig självinsikt hos föräldrar, våld i hemmet mm.
Du tycks ju ha förståelse för att förändringar behöver göras vilket är en bra förutsättning och om ni lyckas med stöd göra dessa så är era möjligheter stora att få barnen tillbaka. Det finns även möjlighet att få stöd i hemmet om behovet finns.
Har ni möjligen erbjudits det stödet tidigare?
Innan man tar till drastiska metoder som omhändertagande så ska andra frivilliga möjligheter till stöd vara uttömda.
Be att soc är tydliga med vad ni behöver förändra för att kunna få tillbaka barnen.
Har ni inkomster?
Har ni några tankar om varför ni behövde få berättat för er att ni brast som föräldrar? Varför ni inte själva gjort rätt från början? Anledningen till att jag frågar är att barns behov förändras över tid och även om ni lär er vad barnen behöver nu och kan ändra på det, hur tänker ni att samma situation inte ska uppkomma igen när barnens behov förändras? Det är sånt ni behöver fundera på för det gör socialtjänsten.
Alltså förmågan att själv förstå vad barn i olika åldrar och situationer behöver framöver utan att någon ska behöva uppmärksamma att det brister först.
Har ni några tankar om varför ni behövde få berättat för er att ni brast som föräldrar? Varför ni inte själva gjort rätt från början? Anledningen till att jag frågar är att barns behov förändras över tid och även om ni lär er vad barnen behöver nu och kan ändra på det, hur tänker ni att samma situation inte ska uppkomma igen när barnens behov förändras? Det är sånt ni behöver fundera på för det gör socialtjänsten.
Alltså förmågan att själv förstå vad barn i olika åldrar och situationer behöver framöver utan att någon ska behöva uppmärksamma att det brister först.
Att vi "brast" som föräldrar var nog att ta i, för ingen förälder är 100% perfekt. Vi vet vilka vara brister här, vi vet vad vi ändrat på redan och en del av det som behöver ändras för att få hem barnen. När vi var på utredningshemmet så fick vi en massa råd och stöd om både det negativa som det positiva och vi ändrade på en hel del och fixk massor av beröm också men att vi även vet vad vi måste jobba vidare på och sen får man ju även prata med socialen om vilka saker vi behöver ändra på, utöver dom vi vet redan eller tagit hjälp för!
Att vi "brast" som föräldrar var nog att ta i, för ingen förälder är 100% perfekt. Vi vet vilka vara brister här, vi vet vad vi ändrat på redan och en del av det som behöver ändras för att få hem barnen. När vi var på utredningshemmet så fick vi en massa råd och stöd om både det negativa som det positiva och vi ändrade på en hel del och fixk massor av beröm också men att vi även vet vad vi måste jobba vidare på och sen får man ju även prata med socialen om vilka saker vi behöver ändra på, utöver dom vi vet redan eller tagit hjälp för!