Hej på er!
Om socialtjänsten ansöker om LVU till politikerna och dom väljer LVU, som i sin tur leder till rättegång, vad händer då om rätten väljer LVU? Kommer barnet/barnen omhändertas på plats? Måste t ex föräldrarna vara närvarande under rättegången eller räcker det med advokat som för din talan om du t ex inte mår bra psykiskt pga det som händer?
Brister gör vi alla vid enstaka tillfällen eller perioder i livet, men när det går så långt som till att man hamnar på utredningshem och det ansöks om lvu så är bristerna allvarliga. Det är bekymmersamt att det låter som om du förminskar problemen.
Vad är det för brister som socialen menar att ni har egentligen?
Det var vi själva som tackade ja till att åka dit då socialen.hade det som förslag, för att det då var lättare för dom att göra en helhets bedömning och även en chans för oss att vi komma ner och få hjälp och stöd i det som både är våra brister men även starka oss i det som man gör rätt eller hur man ska förklara det hela. Dom frågade oss om vi var villiga att åka till ett utredningshem och vi tackade ja till det.
Varför skriver du jämt att allting är så allvarligt? Hade läget varit allvarligt så hade vi redan tappat barnen för länge sen? Vi har ju redan fått reda på att inget är AKUT eller ALlVARLIGT, så jag får som inte fram varför du jämt skriver så?
Det var vi själva som tackade ja till att åka dit då socialen.hade det som förslag, för att det då var lättare för dom att göra en helhets bedömning och även en chans för oss att vi komma ner och få hjälp och stöd i det som både är våra brister men även starka oss i det som man gör rätt eller hur man ska förklara det hela. Dom frågade oss om vi var villiga att åka till ett utredningshem och vi tackade ja till det.
Varför skriver du jämt att allting är så allvarligt? Hade läget varit allvarligt så hade vi redan tappat barnen för länge sen? Vi har ju redan fått reda på att inget är AKUT eller ALlVARLIGT, så jag får som inte fram varför du jämt skriver så?
Socialen anser uppenbarligen att det är allvarligt, annars hade de ju inte velat omhänderta barnen enligt LVU.
Det kan vara allvarligt men inte akut - det har du flera gånger fått förklarat i tråden.
Att din advokat säger att hen inte anser att det är allvarliga brister spelar ingen större roll. Det är inte advokaten som beslutar om det blir LVU eller inte. Det är bara hens åsikt, baserat på sin erfarenhet. Det betyder inte att rätten kommer att hålla med.
Vad exakt är det socialen anser att ni brister i egentligen?
Har jag skrivit tidigare i tråden flera gånger :/ vi har några brister i omsorgen men en del av det har vi redan blivit bättre på och ändrat oss på när vi var på utredningshemmet, men även fullföljt det hemma och det som är kvar jobbar vi på just nu. Vi har även problem med det känslomässiga emellan mig och barnen samt andra människor och för mig är det pga att jag har varit med om saker i mitt liv som jag inte ens skulle önska att min värsta fiendé var med om och det har påverkat mig så jag stänger in mina känslor och öppnar inte upp mig osv. Jag jobbar på det och har sökt hjälp för det också. Vi gör allt och mer därtill som vi behöver kämpa och ändra oss på <3
Jo, du har skrivit att ni har några brister i omsorgen men jag undrar ju vilka det är. Har du några exempel?
Du har haft en hemsk uppväxt och det är verkligen sorgligt!
Visste du om att du hade problem med det känslomässiga redan innan du fick barn? Eller när insåg du det?
Jag vill inte gå in närmare på vilka brister det är då jag inte vill fortsätta att få elaka kommentarer där det står vilken dålig mamma eller föräldrar vi är osv. Det var en del som vi hade brister i men mycket av det ändrades under utredningshemmets tid men även en del när vi kom hem och resten jobbar vi med för fullt.
Ja jag vet att jag hade svårt att öppna mig för nya människor och kunna lita på dom osv. Och det är ju inte så att jag inte kan mysa eller trösta mina barn, utan det har varit ibland att dom t ex hellre går till deras pappa för att bli tröstade eller hellre till mig istället för deras pappa osv. Men jag har iaf tagit hjälp för det!
Att barn går till båda föräldrarna för att få tröst är ju inget konstigt i sig. Hur visar sig dina känslomässiga brister i förhållande till barnen? Enligt socialen alltså
Det var vi själva som tackade ja till att åka dit då socialen.hade det som förslag, för att det då var lättare för dom att göra en helhets bedömning och även en chans för oss att vi komma ner och få hjälp och stöd i det som både är våra brister men även starka oss i det som man gör rätt eller hur man ska förklara det hela. Dom frågade oss om vi var villiga att åka till ett utredningshem och vi tackade ja till det.
Varför skriver du jämt att allting är så allvarligt? Hade läget varit allvarligt så hade vi redan tappat barnen för länge sen? Vi har ju redan fått reda på att inget är AKUT eller ALlVARLIGT, så jag får som inte fram varför du jämt skriver så?