Hej på er!
Om socialtjänsten ansöker om LVU till politikerna och dom väljer LVU, som i sin tur leder till rättegång, vad händer då om rätten väljer LVU? Kommer barnet/barnen omhändertas på plats? Måste t ex föräldrarna vara närvarande under rättegången eller räcker det med advokat som för din talan om du t ex inte mår bra psykiskt pga det som händer?
Inte nu heller?
Du får förlåta men detta är jättesvårt att greppa...
Nej, det är vidrigt... jag tror jag grät ett badkar med tårar.
Även om jag, som du, inser att det är för det bästa.
Och sen undrar jag... tycker du verkligen innerst inne att det är för barnen bästa att flytta från er?
Självklart så vill ingen förälder lämna bort sitt/sina barn till någon annan, men när man måste göra det pga olika anledningar, så vill man ju barnens bästa och att dom ska få komma till en familj som kan ge dom allt dom behöver tills man själv ändrat på det som t ex socialen vill se ändring på och tar hjälp osv.
Om ni själv skulle vara med om en sån här sak så skulle ni nog själva förstå hur ont i hjärtat det gör när man snart vet att barnen kommer att flytta :'(
Självklart så vill ingen förälder lämna bort sitt/sina barn till någon annan, men när man måste göra det pga olika anledningar, så vill man ju barnens bästa och att dom ska få komma till en familj som kan ge dom allt dom behöver tills man själv ändrat på det som t ex socialen vill se ändring på och tar hjälp osv.
Om ni själv skulle vara med om en sån här sak så skulle ni nog själva förstå hur ont i hjärtat det gör när man snart vet att barnen kommer att flytta :'(
TS, det är nog detta som inte riktigt märks i det du skriver. Du verkar inte riktigt reflektera över att dina väldigt små barn blir separerade och placerade på oviss tid hos främlingar. Du verkar inte fatta att vad du än känner i detta så är det 100 ggr värre för dem. Du verkar inte riktigt kunna förklara vad det är du måste ändra på eller hur du ska göra det. Du verkar lite känslomässigt frånkopplad ja. Får du någon hjälp av socialtjänsten med detta? För om det är vad de anser vara det stora problemet så är det ju faktiskt rätt svårt att bli mer känslomässigt bunden till barnen när du inte kommer ha dem hos dig. Har ni kommit överens om något umgängesschema?
Självklart så vill ingen förälder lämna bort sitt/sina barn till någon annan, men när man måste göra det pga olika anledningar, så vill man ju barnens bästa och att dom ska få komma till en familj som kan ge dom allt dom behöver tills man själv ändrat på det som t ex socialen vill se ändring på och tar hjälp osv.
Om ni själv skulle vara med om en sån här sak så skulle ni nog själva förstå hur ont i hjärtat det gör när man snart vet att barnen kommer att flytta :'(
Jag tror att de flesta inte ens i sin vildaste fantasi kan förstå och sätta sig in i det som ni genomgår. Så lite eftertanke skulle vara på sin plats innan man kritiserar
Du har helt rätt gällande detta. Jag skulle inte ens vilja att min värsta fiendé fick genomlida det som vi nu går igenom och jag är så trött på folk som enbart kommenterar för att kritisera dåliga föräldrar. Om det vore ni själva som satt i denna position, så lovar jag att ni hade känt samma sak! Att inte få vakna upp med att era barn springer in i sovrummet och säger mamma, tomma sängar, totalt tyst osv och det lovar jag att INGEN vill uppleva!
Jag vill iaf säga att vi vill våra barn väl och att dom ska få allt dom är värda i livet <3 vi vill inget hellre än att se dom lyckliga. Vi mår väldigt dåligt just nu men vi håller oss starka och stöttar varandra :'( kändes konstigt att behöva avsluta barnens förskoleplatser idag också, för nu märker man mer och mer att dom snart kommer att flytta...
TS, det är nog detta som inte riktigt märks i det du skriver. Du verkar inte riktigt reflektera över att dina väldigt små barn blir separerade och placerade på oviss tid hos främlingar. Du verkar inte fatta att vad du än känner i detta så är det 100 ggr värre för dem. Du verkar inte riktigt kunna förklara vad det är du måste ändra på eller hur du ska göra det. Du verkar lite känslomässigt frånkopplad ja. Får du någon hjälp av socialtjänsten med detta? För om det är vad de anser vara det stora problemet så är det ju faktiskt rätt svårt att bli mer känslomässigt bunden till barnen när du inte kommer ha dem hos dig. Har ni kommit överens om något umgängesschema?
Tror att det som man kan reagera på är att det handlar väldigt mycket om dina känslor och du väldigt lite talar om hur barnen kommer att uppleva detta.