Hej på er!
Om socialtjänsten ansöker om LVU till politikerna och dom väljer LVU, som i sin tur leder till rättegång, vad händer då om rätten väljer LVU? Kommer barnet/barnen omhändertas på plats? Måste t ex föräldrarna vara närvarande under rättegången eller räcker det med advokat som för din talan om du t ex inte mår bra psykiskt pga det som händer?
Ni som själva har barn och läser denna tråden, tänk hur det skulle vara för er att gå igenom detta. Att först få 3 anmälningar på er med ordentliga falska anklagelser och lögner som i sin tur går till utredning. Ni får komma på möten på deras kontor, vara med om hembesök, att dom kontaktar nära och kära + dagis osv, att ni tackar ja till ett utredningshem, åker ner dit frivilligt och stannar där 8 veckor tillsammans och 1 vecka vardera där du är ensam med barnen själva medans den andre åker hem, att sedan få åka hem hela familjen och fortsätta med att ta emot hjälpen, ändringarna och allt som vi fått hjälp och tips om på utredningshemmet, att sedan få vara med på ett möte 3 dagar efter att ni kommit hem och få två val på ett papper, sen komma hem och behöva välja emellan familjehem eller fajtas i en rättegång, att sedan välja SoL för att det är det bästa för dina barn och invänta att socialen letar upp ett familjehem, börja små tjafsa då vi inte kommer överens med placering inom nätverket, vilket påverkar detta till att socialen istället ansöker om LVU, gå och vara orolig i flera dagar och sen få reda på att politikerna valt LVU och att ni måste genomgå en rättslig process, att bli nekad ifrån vänner och familj + dagis att barnen ej kan vara där och att du inte får närvara på rättegången, din partner åker ensam till rätten medans du blir uppringd på telefonen och få svara på så hårda frågor att du bryter ihop för att du vill barnens bästa men känner dig värdelös inombords och sedan förbereda sig för vad rätten ska välja då beslutet fattar och att ni även ska förbereda er för att barnen ska flytta till någon ni inte ens känner...
Läs igenom det så förstår ni vilket helvete vi fått gå igenom detta år och hur jobbigt det är för ALLA i familjen och inte bara oss! :'(
TS, det är nog ingen i den här tråden som inte kan tänka sig in hur det skulle kännas att få sitt barn placerat i fosterhem. Det flera i tråden vänder sig emot är att du skriver så mycket om hur dåligt DU mår i detta och det framstår som ditt största fokus.
Om det hade varit mitt barn hade jag mått oerhört dåligt. Det hade varit väldigt jobbigt att veta att jag utsätter mitt barn för en jobbig separation och att flytta till en okänd familj med allt det innebär. Hade tänkt dag och natt på hur min bristande förmåga som förälder hade skadat mitt barn och vad jag kan göra annorlunda för att försöka reparera skadan. Att jag själv hade ångest och var ledsen hade varit sekundärt.
Mmm... jo vi förstår att du måste må piss i allt detta, det har du ju berättat mycket om. Hur barnen mår i allt detta har du inte varit så fokuserad på.
Det har du helt och hållet rätt i! Hade vi inte velat deras bästa, så hade nog barnen redan tagits ifrån oss, utan nu vill vi att överflytten blir riktigt bra så barnen känner sig riktigt trygga där innan flytt sker!
TS, det är nog ingen i den här tråden som inte kan tänka sig in hur det skulle kännas att få sitt barn placerat i fosterhem. Det flera i tråden vänder sig emot är att du skriver så mycket om hur dåligt DU mår i detta och det framstår som ditt största fokus.
Om det hade varit mitt barn hade jag mått oerhört dåligt. Det hade varit väldigt jobbigt att veta att jag utsätter mitt barn för en jobbig separation och att flytta till en okänd familj med allt det innebär. Hade tänkt dag och natt på hur min bristande förmåga som förälder hade skadat mitt barn och vad jag kan göra annorlunda för att försöka reparera skadan. Att jag själv hade ångest och var ledsen hade varit sekundärt.
Snälla människa, kan du inte förstå nånting? Barnen är 4 år, 3 år och 1.5 år?! Självklart att vi har tänkt på exakt allting och också tillsammans med socialen, så att vi gör deras överflytt till en trygghet i barnens liv. Hade vi inte brytt oss så hade barnen direkt flyttat men nu tar vi det sakta men säkert framåt, så att våra barn får en trygg överflytt till familjehemmen och jag tänker inte bry mig i vad du eller Stina skriver, då ni endast vill utpeka föräldrar som svaga och värdelösa, som har med socialen att göra!
Jag har själv bott i fosterfamilj flera gånger under min uppväxt pga att min mamma misshandlade mig både psykiskt och fysiskt. Jag flyttades först direkt men andra gången valde jag själv att lämna familjen så jag slapp misshandeln och jag vet hur hemskt det är att dras ifrån sin familj och in i en ny värld och det är därför jag tycker det är 100% viktigt att dom får en trygg överflytt.
Jag tycker det blir orättvist att kritisera TS för att hon har svårt att sätta sig in i hur barnen känner, eller att det inte räcker med ett par träffar för att ge barnen trygghet i situationen. Det framgår att TS själv tycks anse att detta är det bästa för barnen. Detta är ju outsägligt sorgligt på alla sätt, men det visar också tydligt på vad problemet är.
Socialtjänsten verkar bemöta TS och sambon med medmänsklighet och så stor varsamhet som det nu går att åstadkomma i detta läge. Vi vet ju faktiskt inte vad det är som gör att myndigheten tar till den här extrema åtgärden.
Jag tycker det blir orättvist att kritisera TS för att hon har svårt att sätta sig in i hur barnen känner, eller att det inte räcker med ett par träffar för att ge barnen trygghet i situationen. Det framgår att TS själv tycks anse att detta är det bästa för barnen. Detta är ju outsägligt sorgligt på alla sätt, men det visar också tydligt på vad problemet är.
Socialtjänsten verkar bemöta TS och sambon med medmänsklighet och så stor varsamhet som det nu går att åstadkomma i detta läge. Vi vet ju faktiskt inte vad det är som gör att myndigheten tar till den här extrema åtgärden.
Du har rätt, du verkar vara en klok människa :)
Jag hoppas på det bästa möjliga för TS barn och för TS själv.