BF Juni 2020

Stort grattis till graviditeten :)

Vid första besöket brukar det enbart vara inskrivningssamtal (livsstil, kost, hälsa etc.). Även vägning och information om hur månaderna kommer se ut med besök fram till BF. Alltså inget ultraljud :) om man önskar ett så tidigt ultraljud får man nog bekosta det själv på en privat klinik. Har förstått att det inte är alla regioner/landsting som har ultraljud i v12-13 heller utan enbart ett RUL vid ca v. 18. Men på första besöket kommer du få information om hur det ser ut där du bor :)

Stort lycka till!

Har bokat besök hos MVC 4/11, känner just nu att jag bara vill att tiden snabbspolas fram. Hade som jag tidigare skrivit en MA i sommras, min första graviditet på 4år. Ska försöka tjata mig till ett tidigt VUL så att jag får se att /om hjärtat slår. Håller tummar och tår att det ska gå vägen denna gång. Vågar inte hoppas och tänker hela tiden efter, känner jag mig mer eller mindre gravid? Känns det som om mensen är på väg?

Som någon skrev tidigare, slår hjärtat i v 6 så minskar risken för missfall drastiskt. Vill bara kunna se framåt, kommer inte att gå med i Facebook gruppen innan jag känner mig säkrare...

Hej,

Hur mår ni?? Hur många är kvar i gruppen? Känns som att dom flesta försvunnit till facebook-gruppen? Jag är i vecka 7 nu och mår bra, känner av lite illamående på morgonen bara. Har fortfarande inte ringt till mvc men ska försöka ta tag i det under nästa vecka

Jag är kvar i gruppen och kommer ej att gå över till Facebook. Jag är i v.7 (6+2) nu. Fick se ett hjärta slå i veckan! Det såg fint ut so far. Men verkar som att jag ev har ett myom, vilket inte känns så lysande. Kunde undersökas närmre efter graviditeten... Å nu bara hålla koll så det inte växer snabbt.

Lulea123: jag förstår din oro... jag önskar också det fanns en snabbspolning...!!

Jag tror det lätt blir så att en känner mer oro när en haft mf och ffa MA tidigare.

Jag väntar ett tag med att kontakta mvc.. för mig känns det som en milstolpe att komma till 10+0 då moderkakan tar över mer. Jag har ju tyvärr erfarenhet av att ha sett hjärtan slå tidigare och sedan slutat slå. Så för mig känns inte det heller som en garanti. Antar jag tillhört d där få procenten då.

Har föresten haft ett illamående som hänger över hela dan, men ej spytt (har typ kräkfobi, kan knappt spy). Så illamåendet har ju påverkat en endel .Har nu fått Lergigan comp vilket underlättat en hel del.

Annali85: Får se hur jag gör med Facebook när det blir mer "verkligt". Nu sitter man bara av tiden och håller tummarna. Kommer nog kännas mer verkligt när jag träffar barnmorskan på MVC. Ficka samma som jag hade förra gången. Hon nämde också att risken sjunker när hjärtat börjat slå

Anonym: Alltid är det något, tänk, när jag slutade med p-piller för 4 år sedan trodde man att man skulle bli gravid automatiskt. Sedan gick 2 år och jag började med tester och insåg att jag hade kortare lutealfas än vanligt så de 2 åren var i princip bort kastade. Sedan tog det ändå 2 år till att bli gravid första gången och då tänker man att det liksom är "färdigt". Så kommer ett MA som ett brev på posten. Så nog får man vara "försiktigt optimistisk", men mitt del mål är att hjärtat skall slå Jag är 36år så, risken för att nåt ska gå fel har ju ökat...

Annali85: Får se hur jag gör med Facebook när det blir mer "verkligt". Nu sitter man bara av tiden och håller tummarna. Kommer nog kännas mer verkligt när jag träffar barnmorskan på MVC. Ficka samma som jag hade förra gången. Hon nämde också att risken sjunker när hjärtat börjat slå

Anonym: Alltid är det något, tänk, när jag slutade med p-piller för 4 år sedan trodde man att man skulle bli gravid automatiskt. Sedan gick 2 år och jag började med tester och insåg att jag hade kortare lutealfas än vanligt så de 2 åren var i princip bort kastade. Sedan tog det ändå 2 år till att bli gravid första gången och då tänker man att det liksom är "färdigt". Så kommer ett MA som ett brev på posten. Så nog får man vara "försiktigt optimistisk", men mitt del mål är att hjärtat skall slå Jag är 36år så, risken för att nåt ska gå fel har ju ökat...

Med tanke på ditt användarnamn... bor du i Luleå? Nyfiken pga att jag bor i närheten!

Lulea123: Ja, tänk alla de år en som ung skyddade sig å nästan var rätt för graviditet. Å så blir det som det blir sen. Er resa verkar också ha varit lång och krokig... Håller alla tummarna för er! Visst är det en stor milstolpe att hjärtat börjar slå! Jag har några nedräkningar till olika milstolpar!

Det jag lärt mig med mitt bagage är att jag inte kan påverka utgången oavsett om jag oroar mig och mår dåligt, begränsar mig på olika sett etc, eller försöker leva något så när som vanlgt och försöka att inte oro mig så mkt. Utgången styr jag ändå inte över. En får försöka ha tilltro till att det en dag går vägen!

Jag provar väl att hoppa in här, fast det inte riktigt känns som att jag passar in bland alla glada.

Jag plussade för ca 2 och en halv vecka sen. Är i vecka 7, 6+4, beräknad 17/6. Har en sen tidigare född juni 2014, denna graviditet var inte planerad. Blev gravid trots skydd.

Jag mår inge vidare, jag känner mig väldigt tom och fel. Har en hel del graviditetssymtom. Har v ä l d i g t svajigt humör, mår väldigt illa, ont i magen, bröstvårtorna står rakt ut och är ömma, brösten gjorde JÄTTEont i början men har lugnat ner sig lite nu, sover väldigt mycket. Utöver det så här jag fått väldigt ont i svank/korset och benen gör så ont och det känns som att benen är fylla med blåmärken, hård och tryck i mellangärdet, ingen aptit. Har reumatisk sjukdom och sensitisering utöver det.

Det känns inte rätt, det känns som att något är fel, ringde MVC i torsdags men fick som inget gensvar. Har läst om andra som nått liknande och dom har haft utomkvedes, men då jag inte blöder så finns det inget medicinskt som tyder på det. Är livrädd att det skulle vara tvillingar, och att det är därför jag mår så dåligt. Dom skulle skicka en förfrågan till läkare om ett eventuellt VUL, men hon trodde inte det. Går hos en barnochmödra-psykolog sen förra graviditeten, så det till henne i telefonen, och att jag hade tänkt ta det via henne men hon är just nu sjukskriven och vet inte riktigt hur länge hon blir borta.

Som sagt, känner inte att jag passar in här bland er andra, men jag måste få skriva av mig. Kan inte prata med maken, jag är ofta arg på han, helt utan anledning, in inte hjälpa det, känner bara att jag verkligen inte tycker om han.

Jag funderar starkt på att göra en abort då jag mår så dåligt och det känns så fel i kroppen. Min förra graviditet så måste jag illa hela, psyket höll inte riktigt ihop, kunde bl.a. inte knyta än till graviditeten (därav psykologen), brösten var lite ömma, lite molvärk, trött men inga humörproblem.

Vet inte om någon ides läsa hela mitt svammel, men ja..