BF Juni 2020

Oj va häftigt, vilken vecka är du i? Hur långt gången måste man va för att kunna höra nått?

Hörde av mig MVC förra veckan, torsdag morgon, och har fortfarande inte fått någon återkoppling. >( Jag är så less på vården, är så less på att behöva ha SÅ mycket med dom att göra, att man ska behöva jaga dom för allt! :(

Måendet är fortfarande bara ett enda svart håll, men nu med en redig förkylning på det hela. Känner att det kanske är dags att försöka reda ut (dom icke befintliga) känslorna, och om jag vill behålla, då jag gått in i vecka 8 nu.. :/ hade varit enklare om jag hade någon att prata med om allt detta, helt klart.. :(

Tack så jättemycket !:D

Jag är i vecka 9 (8+4) enligt appen. Och det är nog det tidigaste jag själv hört hjärtljud. Det rekommenderas annars mellan vecka 13-16 om man köper en doppler för hemmabruk. Så det blev en trevlig överraskning. <3

Så länge ska man ändå inte behöva vänta. Har dom inga telefontider?

Vad är det som gör att du tvekar? Jag lyssnar gärna.

Jag är oxå i 8+4 :)

Åh, kul! Hur mår du?

Jo, det har dom, men det innebär hursom att jag måste jaga dom. :/ men skickade iväg ett meddelande via 1177, så får jag väl se.

Våran situation, eller min ,eller ja.. att jag är kroniskt sjuk, sjukskriven, vet inte vad som kommer att bli med mig. Att jag inte har några känslor överhuvudtaget över denna graviditet.. när jag blev oplanerat med sonen 2013 så fick jag panik över tanken att behålla, och panik över tanken att göra abort, så jag valde mellan pest eller kolera.. nu.. Jag känner mig inte glad över graviditeten, har gått tre veckor nu sen jag plussade, jag känner som ingenting. Tanken på abort ger mig inte heller några speciella känslor. Mådde illa hela förra graviditeten, enda anledningen varför jag klarade av det var nog mest för att jag inte visste att jag skulle göra det, medan nu vet jag annars. Jag var friskare i kroppen förra graviditeten, än vad jag är i dagsläget..

Har inte lika mycket känslan av att något är fel i kroppen som jag hade förra veckan, men det känns fortfarande inte bra. Rädslan över att mående beror på tvillingar ligger i bakhuvudet hela tiden, och största anledningen till att jag tar mig genom dagarna är att jag sover typ 16 timmar/dygn.

En anledning till att jag överväger abort är nog mycket det där bristen på känslor.. Jag är en v ä l d i g t känslomänniska i vanliga fall, så är nog därför avsaknaden av känslorna som gör att jag tvekar, för jag kan måla om ett rum 10000 gånger för att jag inte får rätt känsla, förra graviditeten kunde jag avgöra vad jag ville pga känslorna, och typ alla andra beslut och dyligt. Varför finns dom inte här nu? Varför känner jag mig så.. tom?

Min man vill behålla, har aldrig funnits någon annan tanke för han, lämnade för han att jag överväger, men han tog mig inte seriöst.

Jo jag mår bra, är dödstrött bara med ömma bröst som vuxit minst 2 storlekar :). Börjar få lite halsbränna nu också. Hur mår du?

Försök å samla kraft att ligga på mvc för att få kontakt.. Ring varje morgon! Du kan även ringa till kvinnokliniken för att få kontakt med en kurator som hjälper dig att bena i dina tankar å känslor!

Avsaknaden av känslor behöver inte betyda att graviditeten bör avbrytas. En kurator kan hjälpa dig att reda ut vad det handlar om.

Kanske det skulle underlätta för dej att få göra ett vul så att du åtminstonde får klarhet i antal foster..?

Jag hoppas att det löser sig till det bästa för dej! Kram