BF Juni 2020

har ett utomkveds i tidigare kejsarsnittsärr i bagaget i mars i år, så jag har inte smält att jag är gravid igen :) ?

Försök å samla kraft att ligga på mvc för att få kontakt.. Ring varje morgon! Du kan även ringa till kvinnokliniken för att få kontakt med en kurator som hjälper dig att bena i dina tankar å känslor!

Avsaknaden av känslor behöver inte betyda att graviditeten bör avbrytas. En kurator kan hjälpa dig att reda ut vad det handlar om.

Kanske det skulle underlätta för dej att få göra ett vul så att du åtminstonde får klarhet i antal foster..?

Jag hoppas att det löser sig till det bästa för dej! Kram

Jo, det har dom, men det innebär hursom att jag måste jaga dom. :/ men skickade iväg ett meddelande via 1177, så får jag väl se.

Våran situation, eller min ,eller ja.. att jag är kroniskt sjuk, sjukskriven, vet inte vad som kommer att bli med mig. Att jag inte har några känslor överhuvudtaget över denna graviditet.. när jag blev oplanerat med sonen 2013 så fick jag panik över tanken att behålla, och panik över tanken att göra abort, så jag valde mellan pest eller kolera.. nu.. Jag känner mig inte glad över graviditeten, har gått tre veckor nu sen jag plussade, jag känner som ingenting. Tanken på abort ger mig inte heller några speciella känslor. Mådde illa hela förra graviditeten, enda anledningen varför jag klarade av det var nog mest för att jag inte visste att jag skulle göra det, medan nu vet jag annars. Jag var friskare i kroppen förra graviditeten, än vad jag är i dagsläget..

Har inte lika mycket känslan av att något är fel i kroppen som jag hade förra veckan, men det känns fortfarande inte bra. Rädslan över att mående beror på tvillingar ligger i bakhuvudet hela tiden, och största anledningen till att jag tar mig genom dagarna är att jag sover typ 16 timmar/dygn.

En anledning till att jag överväger abort är nog mycket det där bristen på känslor.. Jag är en v ä l d i g t känslomänniska i vanliga fall, så är nog därför avsaknaden av känslorna som gör att jag tvekar, för jag kan måla om ett rum 10000 gånger för att jag inte får rätt känsla, förra graviditeten kunde jag avgöra vad jag ville pga känslorna, och typ alla andra beslut och dyligt. Varför finns dom inte här nu? Varför känner jag mig så.. tom?

Min man vill behålla, har aldrig funnits någon annan tanke för han, lämnade för han att jag överväger, men han tog mig inte seriöst.

Här har du en till som också väntar 4:e. Våra barn är 9,6 och 2,5år. Har också haft svårt att ta till mig det hela då jag hade ett för mig otäckt mf i april å även hade två ma mellan tvåan å trean. Men nu har jag mått så dåligt i en vecka att det inte gått att blunda för att jag faktiskt är gravid. Men känns så tröstlöst om en ska må så dåligt nu å det kanske ändå inte går vägen. Så meningslöst liksom. Vill bara tiden ska susa iväg nu, men dagarna sniglar sig fram.

Ingen fler som har svårt för att spy? Jag vet inte vad det är med mig, men jag kan inte kräkas. Jag spottar spottar å sen när spyan kommer, liksom fastnar den i halsen å kommer inte ut. Såå jobbigt. Ursäkta detaljerna.

Så här har det varit för mig under många år så det är inget nytt.

har gjort 3 VUL redan ( pgr utomkvedsen) och alla VUL har dom knappt sett fostret och haft svårt att bedöma graviditeten. hade sista mens 26/8 så trodde jag var längre gången än V.6+0. väntan till V.12 är hemsk!!

Åh.. lider med dej!! Har gjort två vul. Fick också besked vid första att det ej såg normalt ut.. syntes ens ingen graviditet, men något annat obestämbart. Sista mens 6/9, men vet jag har långa cykler och kände mig rätt säker på äl pga tempning osv. Andra vul?et såg d bra ut å kunde i vart fall konstatera inget utomkveds.. + hjärta som slog. Men den där mystiska uppklarningen fanns dock där då med. Kanske ett myom?

Har du fler vul inplanerade eller nöjde dom sig med senaste?

ja det blir nytt VUL om 2 veckor pgr jag har 2 hinnsäckar i livmodern. dock bara en innehåller ett foster med hjärtaktivitet och gulesäck. men om 2 veckor vet vi säkert om tvillingen tillbakabildats.P

Var graviditeten oväntad? Tänker om det är chocken som gör att du inte riktigt kan acceptera att du är gravid?

Att vara gravid betyder inte per automatik en euforiskt lycka 24/7.

Jag kan erkänna att jag ångrat mig många gånger under dessa veckor, och precis som du, känner väldigt lite lycka över vad som komma skall. Men, jag tänker också att det inte gör någonting.

Ännu svårare blir det kanske när din man är så fastställd p att behålla, så du inte kan yttra dessa tankar till honom, och faktiskt diskutera det? Jag lider verkligen med dig. Men det är inte fel att du inte känner något nu. <3

Vad är det värsta, med denna graviditet? Vad exakt är du orolig eller rädd för?