BF Juni 2020

För att iallafall underlätta illamåendet, äter du postafen eller lergigan? För att om du redan är tveksam, så gör ju inte de dåliga måendet saken bättre säkert. Det ÄR ju skitjobbigt att må apa såhär i början och man undrar konstant va tusan man gett sig in på.

Har du tvillingar i släkten? Kan du inte be om ett vul nu i veckan, eller nästa vecka? Jag tänker att det kanske lugnar?

Hjälper tyvärr inte. Och jag fick ju som inte bara en, eller två gravidsymtom och i så där snäll och måttlig skala. :/ plus så blev jag rejält förkyld för några dagar sen, och bl.a. reumatisk sjukdom och sensitisering sen tidigare.

Ja, jag har ju det.

Fick just jag ä n t l i g e n återkoppling av MVC och JAG BLEV BEVILJAD ett VUL på torsdag 7/11. :D nu mår jag istället dåligt över att kvinnan jag pratade med lät otrevlig.-_-

ja enligt gyn så kommer den ev. tomma hinnsäcken att absorberas i takt med att det kvarvarande fostret växer. Japp både på min och på pappans sida finns flera tvillingar ;)

Usch. Allt på en och samma gång.

Va bra! Men det verkar som om varannan gravid har oturen att få en suring på telefonen. Helt utan anledning. Jag hoppas iallafall att ditt besök där blir positivt. <3

Aaaaaahhhh, kan inte tiden bara gå fortare?!? Jag väntar på att få gå till MVC och tjata till mig ett VUL. Har tid nu på måndag men det känns som om jag väntat JÄTTE länge :-/ Är så sönder stressad eftersom jag förväntar mig att få blödningar när som helst. Som med MAt jag fick förra gången Måste få se att allt är OK....

Min superkraft är att träffa av stolpskott, i alla typer av sammanhang.. -_- XD själv tycker man som att "jahaja, byt jobb!" Är ju inte som att man ringer för att bara vara jobbig och jävligt.. men det blir nog bra, vad än det visar, så kommer det lösa sig i slutändan.

Är i v.6 5+6, och inatt vaknade jag och mådde illa ?? Vart vaken i 1h och kräktes lite :(

Någon mer som mått illa på nätterna? Det har inte hänt mig innan.

Vecka 6+2. Nu börjar illamåendet kännas lite mer, även om det går upp och ner. Idag har morgonen/förmiddagen varit värst. Både idag och igår morse har det varit svårt att komma upp ur sängen öht, har nästan känt mig sjuk. Men ännu så länge är det ju hanterligt iaf.

På tisdag (vecka 7+0) ska jag på mitt första möte med barnmorskan, vilket känns kul men inatt drömde jag mardrömmar om det. Jag kommer troligen inte göra ett tidigt VUL men i drömmen gjorde jag det och barnmorskan konstaterade kallt att jag skulle vara tvungen att avbryta graviditeten. Anledningen var att fostret satt 1 mm fel eller något sådant?? Fy vad ledsen jag blev. Drömmen speglar väl all den oro jag har, antar jag.

För övrigt kan ju jag också erkänna att jag efter att jag plussat också känt en hel del tveksamma och ångerfulla känslor, särskilt de första dagarna. När jag såg plusset på stickan blev jag glad, men kände inte alls lika starkt som jag trott att jag skulle göra. Kände faktiskt mer med när jag plussade med de två graviditeter som jag valde att göra abort med.

Sedan kom lite av en rädsla, dels för att jag inte känt så starkt som jag trott att jag skulle göra och dels en tvekan på om det verkligen var rätt tillfälle nu. De första två dagarna grät jag till och med stundtals och känslorna åkte mycket upp och ner. Men efter hand har det mer och mer lagt sig. Nu är det mest min oro för MF/MA som plågar mig, men det är ju tyvärr inget jag kan göra så mycket åt.

Känner igen det där. ;D Puckon finns det tyvärr gott om. Lycka till när det är dags. Och här kan du ju alltid ösa ur dig.

Jag är också ganska känslig av mig. Mitt råd är att du tar med dig någon du litar på när du går till MVC. Jag brukar må ganska dåligt efter kontakt med vården. Jag kan få en känsla av att dom har fördomar eller bara en dålig attityd. På BB fick jag panik på många barnmorskor. Dom var präktiga och kom med råd man inte ville ha eller hetsade om amning vid fel tillfälle.

Jag tänkte även på det du sa om känslor över graviditet. Jag tänker att precis alla känslor är tillåtna och precis lika ?normala? som alla andra. Att inte känna känslor alls är ju en reaktion det med. Jag tror att det är viktigt att vara ödmjuk mot sig själv och ge sig själv tid. Sedan tror jag ju även att många ser det som tabu att inte uppleva en total kärlekschock i samma sekund som man plussar. Att känna mindre eller inget alls skrivs det inte så mycket om..