• Roreza

    Min man tror att jag fått barn med någon annan.

    Jag vet inte hur jag ska börja. Har skrivit flera meningar, men raderat allt för att skriva igen. Men jag skäms över det jag ska skriva:

    Jag och min make har två barn tillsammans. En av våra barn är inte lik honom. Barnet är likt mig, det andra barnet(äldsta) är likt honom. Min man har varit tyst dom senaste dagarna och undvikande. Idag frågade jag vad det var, och han förklarade att det inte var något. Efter flera om och men sa han "Jag har tänkt på att alla som träffar" x"("x" =vårt yngsta barn) säger att han inte är lik mig öht. Han är bara lik dig". Jag sa då att vår äldsta dotter liknar honom, och att vår yngsta liknar mig. Än sen? Då säger han: "jo, men eftersom att vår äldsta liknar mig vet jag till 100%att hon är min. Men jag kan ju inte veta det om" x". Blir HELT ställd eftersom att jag fattar att han är seriös.

    Frågar honom om han tror att jag varit med någon annan. Alltså om det är någon annans barn och han säger "jag vet inte.

    Från början skrattade jag och skojade om det. Men ju mer jag förstår vad han anklagar mig för blir jag nästan äcklad. HUR kan man tro något sånt om sin fru? Jag kanske hade förstått det om jag hade varit en kvinna som hade varit otrogen innan eller gjort något annat bakom hans rygg, men jag har ALLTID varit trogen till 110%. Han har svårt med tillit och har svårt med att jag har haft relationer innan honom. En gång gick han ut för att träna och kom tillbaka 30 min senare. Han slängde upp dörren till vårt sovrum där jag låg och nattade vårt barn. Anledningen? Han trodde att jag var med en annan man i vårt sovrum.

    Jag vet inte vart jag vill komma med detta inlägg, men jag kanske bara vill skriva av mig. Hur ska jag hantera honom? Har oftast varit lugn, men ibland blir det för mycket och då skäller jag på honom, men han blir istället irriterad och nästan arg. Har någon varit i samma situation?

    Har aldrig någonsin pratat om hans sätt att vara med någon, därav av mitt inlägg tror jag. Känner mig ensam och det känns som att vårt band inte alls känns starkt när han håller på såhär.

  • Svar på tråden Min man tror att jag fått barn med någon annan.
  • Anonym (Ebba)

    Det här låter som något som inte kommer gå över av sig självt vare sig ni gör testet eller inte. Kanske vore det en bra överenskommelse att ni gör testet men med kravet att han sedan går i terapi. 

    Han skadar eran relation med sina ogrundade anklagelser, det är upp till honom att se till så att hans avundsjuka inte förstör relationen. 

  • molly50
    Anonym (Mm) skrev 2019-08-20 19:44:18 följande:
    Fast det finns det ju grund för. Tror jag läste nån gång att 10% av alla födslar är det inte den pappan som tror att han är pappa som egentligen är det. Ganska hög siffra. Och eftersom man inte på förhand vet vilka de är skulle man behöva testa alla
    I TS fall verkar det inte finnas någon grund för det.
    De har varit tillsammans i många år och TS har visat honom att hon inte har något att dölja.
    Ändå så börjar han plötsligt,från ingenstans,tvivla på att ett av deras barn verkligen är hans.
    Att göra faderskapstest vid födseln är en sak.
    Men vill man göra det efter så många år,för att man själv börjar tveka, så kan man betala för det själv.
    Och sen borde TS man söka hjälp för sin svartsjuka innan den förstör deras förhållande.
  • IceKitten
    Anonym (Dna) skrev 2019-08-20 19:07:37 följande:

    Tyvärr är ju otrohet väldigt vanligt i dagens samhälle, så det är inte precis en helt irrationell oro många män har.

    Det händer, alltför ofta, att män - som inte hade en aning- får veta att de inte är biologisk pappa.

    Om män behöver ett faderskapstest för att gå all in i relationen med sina barn, ge dem en trygg och säker uppväxt utan tvivel på om barnen är deras- varför inte göra ett faderskapstest? Det finns ju liksom ingen anledning att inte göra det.

    Jämför med om man var lite osäker, som mamma, om barnet kanske blivit förväxlat på BB (om du visste att 10% av alla barn blir förväxlade på bb). Skulle du då inte vilja göra dna-test för att vara säker på att få med dig rätt barn hem?

    Eller spelar det ingen roll om barnet råkat förväxlats o du får en okänd människas barn hem att uppfostra som ditt?

    Vi måste sluta låtsas som att dna inte spelar någon roll. Det gör det. Sjukdomshistoria mm, det är viktigt att veta.


    Nej. Jag älskar min lille pojke och har gjort sedan sekunden jag såg honom på BB. Om han skulle vara någon annans så vill jag inte veta. Det skulle inte på något sätt förändra mina känslor för honom men däremot kanske leda till att jag måste dela med mig av honom...
  • Tomelilla15
    Roreza skrev 2019-08-20 18:32:54 följande:

    Herregud. Den där kvinnan låter iskall. Hon har ju lurat honom totalt. Om hon hade haft lite hjärta så hade hon låtit barnet och "pappan" ha lite kontakt iaf. Stackars barn dessutom :(


    Men det är ju uppenbart att denna historia inte stämmer. Socialtjänsten skulle aldrig gå med på att kontakten bryts på det sättet med anknytningspersonen.
  • Anonym (Tea)
    IceKitten skrev 2019-08-21 08:32:40 följande:

    Nej. Jag älskar min lille pojke och har gjort sedan sekunden jag såg honom på BB. Om han skulle vara någon annans så vill jag inte veta. Det skulle inte på något sätt förändra mina känslor för honom men däremot kanske leda till att jag måste dela med mig av honom...


    Så du vill ta ifrån ditt barn sin rätt att ta reda på sin genetiska bakgrund (Tex sjukdomshistoria mm, som kan vara viktigt i framtiden)?

    Så oerhört elakt och egoistiskt isåfall.

    Barn har rätt att veta sanningen, sitt biologiska och genetiska ursprung, det vet alla som jobbar för barns bästa.

    Om alla lever i en lögn och den lögnen sedan spricker när barnet är vuxet så kan det vara väldigt traumatiskt för barnet.

    Så, sluta var egoistisk och tänk istället på barnen, som faktiskt har rätt att veta sin bakgrund.
  • Anonym (Vad)
    Roreza skrev 2019-08-20 19:01:14 följande:

    Jag har inte heller något att dölja. Jag har sagt till min man att jag går med på det. Jag tänker mer att han borde lita på mig, för jag har aldrig gjort något som resulterat i att jag svikit hans förtroende. Tvärtom, jag har gått med på saker bara för att lugna ned hans konstiga tankar och föreställningar. För mig, som kvinna, är det kränkande när min man inte litar på mig. Att mer eller mindre, utan några som helst belägg eller berättigad misstanke, anklaga mig för att jag legat med en annan man är sjukt. Om jag hade varit otrogen, ABSOLUT, hade förstått honom till 110%. Men det finns inte en enda logisk förklaring till hans misstankar om att vår yngsta inte är hans.


    Om kvinnor är otrogna erkänner de inte det såvida de inte tas på bar gärning eller avslöjas i ett DNA test som i detta fall. Därför är det direkt enfaldigt att tro att mannen skulle köpa rakt av att du inte varit otrogen bara för att du säger det. En klar majoritet av de som är otrogna skulle hävda att de inte var det om de gick frågan.
  • IceKitten
    Anonym (Tea) skrev 2019-08-21 13:39:05 följande:

    Så du vill ta ifrån ditt barn sin rätt att ta reda på sin genetiska bakgrund (Tex sjukdomshistoria mm, som kan vara viktigt i framtiden)?

    Så oerhört elakt och egoistiskt isåfall.

    Barn har rätt att veta sanningen, sitt biologiska och genetiska ursprung, det vet alla som jobbar för barns bästa.

    Om alla lever i en lögn och den lögnen sedan spricker när barnet är vuxet så kan det vara väldigt traumatiskt för barnet.

    Så, sluta var egoistisk och tänk istället på barnen, som faktiskt har rätt att veta sin bakgrund.


    Ähh, när gjorde du sist ett dna-test på dina barn för att ta reda på vilka sjukdomar som kan ligga och lura?

    Det finns massvis med barn som lever utan att känna till en eller två av sina föräldrar (adopterade, pappan stuckit osv) och fallen när dessa barnen dessutom får en genetisk sjukdom där de biologiska föräldrarnas historia skulle hjälpa försvinnande få.

    En DNA är otroligt oviktigt jämfört med kärlek och omvårdnad.

    Debatten om faderskapstest vid födseln handlar dessutom till största delen av att "pappor" inte vill bli lurade att ta hand om fel unge. Inte att de är oroliga för att barnet ska drabbas av någon ovanlig sjukdom framöver...
  • Bagar Bengtsson
    Tomelilla15 skrev 2019-08-21 11:50:20 följande:
    Men det är ju uppenbart att denna historia inte stämmer. Socialtjänsten skulle aldrig gå med på att kontakten bryts på det sättet med anknytningspersonen.
    Jag brukar ganska ofta tro mig veta vilka som är troll. Denna historia känns inte som det. Tråden heter "Inte biologisk pappa till barnet"- så kan du dra dina egna slutsatser.
  • Anonym (Evalena)
    IceKitten skrev 2019-08-21 14:31:40 följande:

    Ähh, när gjorde du sist ett dna-test på dina barn för att ta reda på vilka sjukdomar som kan ligga och lura?

    Det finns massvis med barn som lever utan att känna till en eller två av sina föräldrar (adopterade, pappan stuckit osv) och fallen när dessa barnen dessutom får en genetisk sjukdom där de biologiska föräldrarnas historia skulle hjälpa försvinnande få.

    En DNA är otroligt oviktigt jämfört med kärlek och omvårdnad.

    Debatten om faderskapstest vid födseln handlar dessutom till största delen av att "pappor" inte vill bli lurade att ta hand om fel unge. Inte att de är oroliga för att barnet ska drabbas av någon ovanlig sjukdom framöver...


    Så du har inget svar till frågan om du är så elak att du vill förvägra barn vetskapen om sin bakgrund?

    Vad gäller tex spermadonation är det ju tex i Sverige lag på att dessa barn ska få reda på sitt genetiska ursprung pga att utredningar (där kunniga personer som är insatta i, och sätter barnens bästa främst) kommit fram till att barnen har rätt att veta sitt ursprung. Även de som jobbar inom adoption anser detta.

    Samt att de lagar vi har i Sverige, där kvinnor tvingas uppge fader (ska mycket till gör att "fader okänd" ska gå igenom) - allt för barnets bästa. Men du vet alltså bättre än alla dessa experter? Hmmmmm.... tillåt mig tvivla....

    Sätt dig in i barnets situation istället för att vara så egoistisk! Att man vet sitt genetiska ursprung står på intet sätt i kontrast till att ha kärleksfulla vårdnadshavare.
  • Anonym (Mm)
    molly50 skrev 2019-08-20 19:38:19 följande:

    Jag har inget emot faderskapstest. Det är inte det. Jag har bara lite svårt att förstå varför man plötsligt,efter många år,ska börja tvivla på att ett eller flera av ens barn är ens biologiska.

    Om det finns anledning att misstänka otrohet så har jag full förståelse.

    Men när det handlar om en man som TS man,,som är sjukligt svartsjuk även i andra avseenden. Då har jag lite svårare att förstå det.

    Det kan faktiskt vara kränkande även för kvinnan.


    Men i vilka fall har man anledning att misstänka otrohet då? Finns nog väldigt många som är det utan att lämna spår efter sig. Är liksom ofta det som är grejen med otrohet. Att man inte berättar det. Och många är bra på att sopa igen spåren.

    Finns alla sorter och kombinationer där ute. De som är otrogna hela tiden fast dess partner litar blint på dem och aldrig skulle kunna drömma om att tro något sådan om sin man/kvinna och så finns det de som är svartsjuka hela tiden utan grund och så finns allt däremellan.
Svar på tråden Min man tror att jag fått barn med någon annan.