molly50

Äldre 18 Aug 17:04

115 svar

Min man tror att jag fått barn med någon annan.

Roreza skrev 2019-08-18 10:17:02 följande:

Går med på ett faderskapstest, men som sagt känns kränkande. Men imorse sa han att han inte ville göra ett eftersom att han förstår hur sjukt det är. Vi får se om han ändrar sig under dagen.

Men, ja, det är väl som du säger. Om faderskapstest hade varit obligatoriska så kanske man hade sluppit detta huvudvärk.

Du tycker det känns kränkande med ett faderskapstest,men inte att han är så svartsjuk och har sådan kontroll över dig? Eller att han ens kan misstänka att hans ena barn inte är hans?
Jag skulle tycka att det sistnämnda vore betydligt mer kränkande än att låta honom göra ett faderskapstest för att han ska bli av ,ed sina misstankar.
Om ni gör testet och får svart på vitt att barnet är hans så tycker jag,som någon redan har skrivit,att du ska kräva att han söker hjälp för sin svartsjuka som motprestation.

molly50

Äldre 19 Aug 08:25

#41

Eldiablo1991 skrev 2019-08-19 06:35:17 följande:

Tycker att kvinnor ofta kan bete sig jävligt orättvist i frågan angående faderskapsprov. Jag kan förstå att det kan kännas kränkande när ens man ber om ett sådant men som sagt, ni kan vara helt säkra på att det är ert barn. Det räcker med en liten kommentar angående ens barn för att börja ifrågasätta sitt faderskap och den tanken försvinner inte av sig själv. Tänk er att gå varenda dag och undra över en sån sak.

Sen kan ni jämföra er "kränkningskänsla" med känslan att flera år senare få reda på att ett barn som man har älskat, tagit hand om och försörjt som sitt eget, inte är ens eget. Att personen som man litat på gick bakom ens rygg och svek en och inte nog med det, utan även ljög om det i flera år.

Som sagt, tänk er in i situationen om den var sån att det var mannen som födde barnet och ni bara kunde stå bredvid och lita på att han sa sanningen, skulle ni inte själva vilja veta till 100%?

Jag kan förstå din tankegång och jag tycker du har en poäng.
Men,i detta fallet så är det inte bara det här med barnet som TS man försöker kontrollera.
Han har TS lösenord till dator och mobil,försöker bestämma vilka kläder hon ska ha på sig osv.
Detta med att han misstänker att det yngsta barnet inte är hans är bara toppen på ett isberg.
Han kan väl göra ett faderskapstest som får bevisa att han är fadern och sen söka hjälp för sin sjukliga svartsjuka.
För likaväl som att det kan kännas jobbigt för en man att vara osäker på om ett barn verkligen är hans,likaväl kan det vara jobbigt att som kvinna inte bli trodd om en sådan sak. Att bli anklagad för att ha varit otrogen.

molly50

Äldre 19 Aug 10:32

#44

Eldiablo1991 skrev 2019-08-19 10:00:44 följande:

Självklart!

Hans svartsjuka är ett problem, jag pratade mer om faderskapsprov i allmänhet. Det behöver inte innebära att man tror att ens fru varit otrogen, det är svårt att förklara och någonting som kvinnor aldrig kommer att förstå då dom aldrig kommer befinna sig i den situationen. Det är för ens egen skull som man vill ha ett test, för att få svart på vitt att "jag är pappa" för innan ett sånt test så är det bara att lita på någon annans ord. För alla dom män som fått reda på att dom inte var pappan har ju garanterat trott på sin fru tidigare när hon sagt "aldrig, jag skulle aldrig vara otrogen, hur kan du tro något sånt"

Jag kan absolut förstå hur det kan kännas för en man. Men i det här fallet så verkar det vara obefogat.

Eldiablo1991 skrev 2019-08-19 10:04:13 följande:

Sen är det ju väldigt enkelt att stilla bådas oro, ta ett test, då får pappan reda på om det är hans barn eller inte och mamman kan bevisa att hon inte varit otrogen (den gången iallafall) och då måste man ju som man släppa tanken på otrohet när det är bevisat. Om inte så behöver man söka hjälp, men jag anser inte att man har sjuklig svartsjuka och behöver hjälp enbart om man vill göra ett faderskapsprov.

Men återigen så handlar det inte enbart om faderskapstest här. Utan TS man är svartsjuk även i andra avseenden.
Så han borde söka hjälp för det oavsett vad testet visar.
Annars finns det risk för att han förstör hela deras förhållande.

molly50

Äldre 19 Aug 10:51

#45

Eldiablo1991 skrev 2019-08-19 10:00:44 följande:

Självklart!

Hans svartsjuka är ett problem, jag pratade mer om faderskapsprov i allmänhet. Det behöver inte innebära att man tror att ens fru varit otrogen,

Fast om man misstänker att ens barn inte är ens eget så är väl det samma sak som att misstänka att ens partner har varit otrogen. Framförallt om kvinnan blivit gravid under deras förhållande.

molly50

Äldre 19 Aug 14:19

#49

Roreza skrev 2019-08-19 13:56:36 följande:

Jo, jag tycker det är extremt kränkande. Jag känner mig som ett litet barn när han säger att jag ska gå och byta om, dra upp min tröja för att 1 mm av min klyfta syns om man kollar ner i min tröja, byta nummer, avsluta kontakten med mina (fd) killkompisar osv. Det är därför jag aldrig pratat om detta med någon, för att jag skäms att jag ger efter.

Du ska inte skämmas. Jag vet hur det är. Jag har själv varit i din situation. Vi hade dock inga barn (tack och lov!) men han var sjukligt svartsjuk och anklagade mig ständigt för att vara otrogen och jag fick inte ens så mycket som prata med andra killar.
Var han själv inte med mig så hade han andra ute som spionerade på mig åt honom.
Det hela eskalerade en kväll då han fått för sig att jag varit otrogen och både slog mig och tog stryptag.
Det var fruktansvärt jobbigt och till slut så fick jag nog och gjorde slut.

Jag tycker du ska sätta ner foten och kräva att han söker hjälp för sin svartsjuka,om ni ska kunna fortsätta tillsammans.
Ett faderskapstest kan kanske också vara på sin plats för att lugna ner honom.
Även om ni inte bråkar framför barnen så lär de märka att du/ni mår dåligt.
Barn är inte dumma utan kan märka sådant.
Så sätt ner foten och börja ställa krav på honom nu. Varken du eller barnen ska behöva ha det så här.

molly50

Äldre 19 Aug 14:29

#50

Eldiablo1991 skrev 2019-08-19 13:59:31 följande:

Ja dom hänger såklart ihop, men det är inte riktigt så enkelt. Som jag sa så är detta en sak som är väldigt svår att förklara och om här finns fler män här så kan dom säkert säga samma sak. Ibland handlar det inte om att man tror ATT frun varit otrogen, utan mer en bekräftelse på att hon INTE varit det utan att egentligen tro motsatsen, och att man vill ha svart på vitt att "detta är MITT barn, JAG är pappan". Och det pappret väger tyngre än någon annans ord. Då kan ingen komma senare om man börjar bråka eller vid en eventuell skilsmässa eller liknande och säga "bara så du vet så är xx inte din" enbart för att såra.

Hoppas du förstår hur jag menar, jag är fullt medveten om att det låter motsägelsefullt att "jag vill ha test fast jag tror inte att frun varit otrogen."

Men det är lite så det är.

Jo,jag förstår vad du menar. Och jag har full förståelse för att det känns jobbigt för en man att vara osäker på om hans barn verkligen är hans. Eller om han får reda på att barnet inte är hans. Ett barn han kanske har levt med och tagit hand om som sitt eget under flera år.
Men samtidigt,vem ska betala för det om faderskapstest skulle bli obligatoriska? Det är ju inte gratis.

molly50

Äldre 19 Aug 14:42

#52

Eldiablo1991 skrev 2019-08-19 14:39:30 följande:

Det lär väl våra höga skatter få stå för antar jag.

Precis som barnlösa får betala för skolor

Friska betalar för sjukvård

Icke bilägare betalar för vägar osvosv.

Det handlar ju inte enbart om mannens rätt att veta vem som är hans barn utan framförallt om barnets rätt att få veta vem som är pappa.

Precis.
Men när det gäller faderskapstest så är väl det något som de som vill göra testen borde få betala för själva?

molly50

Äldre 19 Aug 17:50

#57

Eldiablo1991 skrev 2019-08-19 14:50:38 följande:

Ja det kan man tycka.

Och jag vill kanske inte betala för folk som inte har något jobb, är sjuka ofta eller vad det nu kan vara.

Grejen är ju att om det inte är obligatoriskt så kommer det ju vara som det är nu:

En man vill göra testet - hans fru blir arg och känner sig kränkt - mannen avstår testet

Är det obligatoriskt så blir det inget snack, oavsett kränkt eller inte.

Om man tänker efter så finns det otroligt många saker på vår skattesedel som man som enskild individ inte utnyttjar, ett faderskapstest gör nog inte så stor skillnad i det stora hela ekonomiskt sett.

Jag förstår hur du menar. Och du har en poäng.
Men ska man återknyta till ts så har ju TS blivit gravid 2 ggr under sitt förhållande med sin nuvarande man.
Om han inte tidigare ha reagerat på att det yngsta barnet inte är likt honom,varför plötsligt börja med det nu?
Han är dessutom svartsjuk i andra avseenden med.
TS har sagt att hon går med på at göra ett faderskapstest. Men då bör han också söka hjälp för sin svartsjuka som motprestation. Annars riskerar deras förhållande att spricka pga hans svartsjuka.

molly50

Äldre 19 Aug 17:54

#59

EnAnonumius skrev 2019-08-19 15:08:29 följande:

De är inte så dyra heller. De kostar i dagstläget c:a 6-700kr.

Vad man skall ta pengarna ifrån?
Jag har alltid varit för obligatoriskt fadersakptest sjäv (det har jag även skrivit i andra trådar). Jag även lade ett förslag i några andra trådar om att man kan subentionerade insemationer, både för par (både hetero- och homopar) och signlar. Då kan man få loss en hel del kapital den vägen för at finasiera obligatoriskt faderskaps test. Varför jag är emot subventionerad inseminationer för totalt OT för denna tråd.

Ja,jag vet inte vad de kostar. Bara att de inte är gratis.

Jag förstår hur du menar. Och jag tycker att även du har en poäng.
Vill man göra et faderskapstest så borde man ju få göra det gratis.
Men i TS fall så verkar det röra sig mer om sjuklig svartsjuka än något annat.
och då bör man kanske börja jobba i den änden först.

molly50

Äldre 19 Aug 22:13

#72

EnAnonumius skrev 2019-08-19 21:44:41 följande:

Jag frågade inte heller om du visste vad det kostar...

Jag skrev och talade om vad ett dna-test kostar. Liten, men ack så viktig detaljskillnad.

(Läs igen och undvik att slarva när du läser

)

molly50 skrev 2019-08-19 17:54:07 följande:

Jag förstår hur du menar. Och jag tycker att även du har en poäng.
Vill man göra et faderskapstest så borde man ju få göra det gratis.
Men i TS fall så verkar det röra sig mer om sjuklig svartsjuka än något annat.
och då bör man kanske börja jobba i den änden först.

Läser väldigt slarvigt..
Du har missat hela min poäng med mitt inögg.

Jag skrev och sa att ett faderskapstest skall vara _obligatoriskt_.
(Jag lade ett förslag med på hur det skulle finansieras med ett obligatoriskt).

Jag har aldrig skirivit, som sagt, att det skall vara "frivilligt" och isåfall gratis.

Jag förstår hur du menar. Och visst kan jag förstå att män kan vilja ha obligatoriskt faderskapstest.
Men samtidigt så måste ju män förstå att man som kvinna kan bli sårad om ens man sen många år plötsligt börjar tvivla på att ett eller flera av hans barn är hans.
Min man och jag har varit ett par i 17 år. Vårt yngsta barn är mer likt mig än honom. Precis som för TS.
Om han då plötsligt skulle börja tvivla på att han är pappan så skulle jag inte bara bli sårad utan även mäkta förvånad.
Förvånad över att han ens kan tänka så och sårad över att han måste misstänka att jag varit otrogen.
Jag förstår att det måste kännas fruktansvärt att få reda på att det barn man tagit hand om som om det vore ens eget inte är ens biologiska barn. Det är helt oförlåtligt att ljuga om en sådan sak.
Men bara för att några kvinnor gör så ska väl inte alla kvinnor behöva bli misstrodda?

molly50

Äldre 20 Aug 08:19

#75

Eldiablo1991 skrev 2019-08-19 22:28:58 följande:

Nu gick jag tillbaka igen ändå :)

Fast det är lite så världen fungerar, vissa individer sätter ribban för andra.

Tjejer som ljuger om våldtäkter

- tjejer som blivit våldtagna blir inte betrodda

Jag själv mötte en tjej en sen kväll när jag var ute med hunden, hon börjar springa och se sig över axeln

- jag kan vara en potentiell våldtäktsman pga andra män

En afghan mördar en person

- alla afghaner är mördare

Hur tror du USA ser på muslimer efter 9/11?

Obligatoriskt faderskap - ingen kan bli kränkt, ingen man får veta senare att han inte är pappa, inget barn får reda på att hela dens liv varit en lögn. Finns det några negativa sidor?

Säger det igen - det handlar mer om bekräftelse för en själv än om misstro för sin partner.

Ja,absolut. Och jag försvarar på intet sätt de tjejer som ljuger. Det är totalt oacceptabelt. Man skäms för att vara tjej i de avseendena.

Jag tycker det är en sak att göra ett faderskapstest vid födseln. Men tråden handlar ju om att TS och hennes man varit tillsammans i flera år när han plötsligt får för sig att deras yngsta barn inte är hans.
Han är dessutom svartsjuk i övrigt också.
Så i deras fall så verkar det inte handla om att han vill ha en bekräftelse för sig själv.
Och i ett sådant fall så kan det ju kännas sårande för kvinnan också.

molly50

Äldre 20 Aug 08:23

#76

Roreza skrev 2019-08-19 23:06:38 följande:

Tack till alla som har tagit sig tid och kommit med råd. Det värmer verkligen. Ni är underbara som svarar.

Personerna som skrivit i tråden att dom lämnat en relation som varit ohållbar pga sin partners svartsjuka: wow, ni är verkligen starka och grymma! ????

Har du pratat något mer med din man om det här,om ni ska göra ett faderskapstest och om han tänker söka hjälp?

Jag vet att det inte är lätt att lämna. Framförallt inte om det finns barn inblandade.
Men förr eller senare så kommer man till en gräns för vad man accepterar.
Så var det i alla fall för mig.

molly50

Äldre 20 Aug 19:29

#88

Roreza skrev 2019-08-20 17:56:18 följande:

Han har faktiskt inte dragit upp det något mer sen 2 dagar tillbaka. Han sa att han förstod att det han tänkte var sjukt och att han innerst inne vet att vår yngsta är hans, men att han inte kan kontrollera sina tankar. Men om han drar upp det igen kommer jag att kräva att han går i terapi, annars blir det inget faderskapstest. Om han kan sätta "krav" på mig som är kränkande så måste han ta tag i sina problem i retur genom att träffa en psykolog.

Det är bra att han i alla fall inser det. men han måste,som sagt,ta tag i det här och söka hjälp innan det spårar ur.
Annars finns risken att även barnen lär sig att det är så en kvinna ska behandlas. Så stå på dig!

molly50

Äldre 20 Aug 19:38

#89

Anonym (Dna) skrev 2019-08-20 19:07:37 följande:

Tyvärr är ju otrohet väldigt vanligt i dagens samhälle, så det är inte precis en helt irrationell oro många män har.

Det händer, alltför ofta, att män - som inte hade en aning- får veta att de inte är biologisk pappa.

Om män behöver ett faderskapstest för att gå all in i relationen med sina barn, ge dem en trygg och säker uppväxt utan tvivel på om barnen är deras- varför inte göra ett faderskapstest? Det finns ju liksom ingen anledning att inte göra det.

Jämför med om man var lite osäker, som mamma, om barnet kanske blivit förväxlat på BB (om du visste att 10% av alla barn blir förväxlade på bb). Skulle du då inte vilja göra dna-test för att vara säker på att få med dig rätt barn hem?

Eller spelar det ingen roll om barnet råkat förväxlats o du får en okänd människas barn hem att uppfostra som ditt?

Vi måste sluta låtsas som att dna inte spelar någon roll. Det gör det. Sjukdomshistoria mm, det är viktigt att veta.

Jag har inget emot faderskapstest. Det är inte det. Jag har bara lite svårt att förstå varför man plötsligt,efter många år,ska börja tvivla på att ett eller flera av ens barn är ens biologiska.
Om det finns anledning att misstänka otrohet så har jag full förståelse.
Men när det handlar om en man som TS man,,som är sjukligt svartsjuk även i andra avseenden. Då har jag lite svårare att förstå det.
Det kan faktiskt vara kränkande även för kvinnan.

molly50

Äldre 21 Aug 08:28

#92

Anonym (Mm) skrev 2019-08-20 19:44:18 följande:

Fast det finns det ju grund för. Tror jag läste nån gång att 10% av alla födslar är det inte den pappan som tror att han är pappa som egentligen är det. Ganska hög siffra. Och eftersom man inte på förhand vet vilka de är skulle man behöva testa alla

I TS fall verkar det inte finnas någon grund för det.
De har varit tillsammans i många år och TS har visat honom att hon inte har något att dölja.
Ändå så börjar han plötsligt,från ingenstans,tvivla på att ett av deras barn verkligen är hans.
Att göra faderskapstest vid födseln är en sak.
Men vill man göra det efter så många år,för att man själv börjar tveka, så kan man betala för det själv.
Och sen borde TS man söka hjälp för sin svartsjuka innan den förstör deras förhållande.

molly50

Äldre 21 Aug 19:58

#101

Anonym (Mm) skrev 2019-08-21 19:51:32 följande:

Men i vilka fall har man anledning att misstänka otrohet då? Finns nog väldigt många som är det utan att lämna spår efter sig. Är liksom ofta det som är grejen med otrohet. Att man inte berättar det. Och många är bra på att sopa igen spåren.

Finns alla sorter och kombinationer där ute. De som är otrogna hela tiden fast dess partner litar blint på dem och aldrig skulle kunna drömma om att tro något sådan om sin man/kvinna och så finns det de som är svartsjuka hela tiden utan grund och så finns allt däremellan.

Ja,otrogna berättar ju sällan själva att de är otrogna. Där håller jag med dig.
Men,som i TS fall,där det enligt TS är totalt obefogad svartsjuka så verkar det ju mer handla om att han inbillar sig saker än att det faktiskt är så som han tror.
Jag tycker absolut att han kan göra ett faderskapstest då,för att lugna ner sig själv,men han borde även söka hjälp för sin svartsjuka.
Det är ju inte bara barnet det handlar om utan han är svartsjuk och kontrollerande även i andra avseenden.
Så för att barnen inte ska lära sig att det är så en kvinna ska behandlas så borde han ta sitt ansvar och söka hjälp.
Vägrar han så borde TS fundera på separation.

molly50

Äldre 27 Aug 13:59

#106

Anonym (Mm) skrev 2019-08-26 18:37:04 följande:

Jo visst håller jag med om att sjukligt svartsjuka behöver hjälp. Men du skriver att "i ts fall är det helt obefogad svarsjuka" och det är ju just det att det är det ju bara ts som vet säkert. Hur oskyldig ts än är är det det ju bara hon som vet hur det ligger till. Hennes sambo har ingen aning huruvida hans svartsjuka är befogad eller ej. Hade ju varit skönt för alla oss svartsjuka om man bara så där på förhand kunde veta vilka man kan lita på till 100 %.

TS man säger själv att hans tankar är helt sjuka. Då låter det ju inte som att hans svartsjuka är befogad.
Dessutom uppvisar han ett kontrollbehov där han försöker bestämma hur TS ska klä sig,har hennes lösenord till datorn och mobilen osv.
Det tycker jag är ett sjukligt beteende. Oavsett om det är befogat eller ej.

molly50

Äldre 30 Aug 08:47

#114

Roreza skrev 2019-08-29 16:01:16 följande:

Nu har han hållit tyst om faderskapstestet i ca 1-1,5 vecka. Så det har ändå varit bra.

Däremot kommer hans kontrollbehov och svartsjuka fram då och då. Idag när jag skulle springa några ärenden skulle barnen vara hos honom och jag skulle alltså vara helt själv. Han frågar han mig varför jag har sminkat mig och klätt upp mig. Jag svarar då med att jag alltid brukar sminka mig och "klä upp mig" när jag ska gå ut. Han frågar då om jag verkligen ska springa ärenden eller göra något annat. Jag undrar vad han menar med någon annat och han säger att han inte vet, det vet bara jag. Frågar honom om han tror att jag ska träffa någon och han svarar "ja, inte vet jag. Ska du träffa någon? Har du skaffat nån ny vän som jag inte vet om?". Fattar direkt vad han menar och bara känner att jag inte PALLAR med hans indirekta anklagelser. Jag säger att om han tror att jag ska träffa en annan man, så ska jag inte göra det. Jag ska springa mina jävla ärenden och komma hem efter det. Han tvingar mig att svära på barnen att jag inte ska träffa en annan man. Jag säger att jag inte tänker göra det, för att det är sjukt. Ser hur hans blick blir mer och mer "allvarlig" och svär på barnen till slut(SÅ JÄVLA SJUKT!!). Jag flippar och säger att han har problem och att han MÅSTE träffa en psykolog för hans sjuka beteende. Han gäspar och säger: "Ok, i och med att du blir skogstokig så bevisar det att du döljer något. En person som ljuger blir irriterad när han/hon blir påkommen. Det är ju du som har problem" Jag ignorerar hans svar, men vill gärna ge honom en fet jävla örfil.

Alltså seriöst, jag orkar inte mer. Jag blir indirekt anklagad för att gå bakom hans rygg heeeela tiden. Det tar på mina krafter och jag känner mer och mer att jag blir mer och mer irriterad på honom, och min stubin blir kortare för varje gång. NÄR ska han lita på mig? Jag sitter på ett café just nu och jag gråter för att jag känner mig så frustrerad, arg, sårad, kränkt och ledsen. Jag vet att jag låter som en "drama queen" men det är så utmattande att bli anklagad för nånting jag inte gör/är. Jag är en person med principer och moral. Har han inte fattat det än?!

Jag vet att detta inte har något med faderskapstestet att göra, men jag måste bara få skriva av mig. Jag är så trött. Jag vill bara skrika rakt ut.

Jag vet hur det är då jag själv har varit i din situation. Det är nästan som psykisk misshandel att ständigt bli anklagad för att vara otrogen.
Om han hade anklagat dig en gång så hade du kanske reagerat annorlunda.
Men när det sker som ett upprepat mönster så tröttnar man till slut och blir arg,irriterad och ledsen.
Som jag ser det så har du två val. Antingen så ställer du ett ultimatum och kräver att han söker hjälp eller så går ni skilda vägar. Eller så går du direkt och bara talar om att du har fått nog av hans ständiga anklagelser utan grund.
Du ska oavsett vilket inte stanna kvar och bara fortsätta ta all skit från honom.
Jag förstår att det inte är lätt när det finns barn inblandade.
Men om de inte ska påverkas för mycket av det här så måste du göra något,och det nu. Både för din egen och för deras skull.
Du mår inte bra och det kommer barnen att märka till slut.

Kram och lycka till och berätta gärna hur det går.

Min man tror att jag fått barn med någon annan.

INNEHÅLL