Roreza

Äldre 17 Aug 21:51

115 svar

Min man tror att jag fått barn med någon annan.

Jag vet inte hur jag ska börja. Har skrivit flera meningar, men raderat allt för att skriva igen. Men jag skäms över det jag ska skriva:

Jag och min make har två barn tillsammans. En av våra barn är inte lik honom. Barnet är likt mig, det andra barnet(äldsta) är likt honom. Min man har varit tyst dom senaste dagarna och undvikande. Idag frågade jag vad det var, och han förklarade att det inte var något. Efter flera om och men sa han "Jag har tänkt på att alla som träffar" x"("x" =vårt yngsta barn) säger att han inte är lik mig öht. Han är bara lik dig". Jag sa då att vår äldsta dotter liknar honom, och att vår yngsta liknar mig. Än sen? Då säger han: "jo, men eftersom att vår äldsta liknar mig vet jag till 100%att hon är min. Men jag kan ju inte veta det om" x". Blir HELT ställd eftersom att jag fattar att han är seriös.

Frågar honom om han tror att jag varit med någon annan. Alltså om det är någon annans barn och han säger "jag vet inte.

Från början skrattade jag och skojade om det. Men ju mer jag förstår vad han anklagar mig för blir jag nästan äcklad. HUR kan man tro något sånt om sin fru? Jag kanske hade förstått det om jag hade varit en kvinna som hade varit otrogen innan eller gjort något annat bakom hans rygg, men jag har ALLTID varit trogen till 110%. Han har svårt med tillit och har svårt med att jag har haft relationer innan honom. En gång gick han ut för att träna och kom tillbaka 30 min senare. Han slängde upp dörren till vårt sovrum där jag låg och nattade vårt barn. Anledningen? Han trodde att jag var med en annan man i vårt sovrum.

Jag vet inte vart jag vill komma med detta inlägg, men jag kanske bara vill skriva av mig. Hur ska jag hantera honom? Har oftast varit lugn, men ibland blir det för mycket och då skäller jag på honom, men han blir istället irriterad och nästan arg. Har någon varit i samma situation?

Har aldrig någonsin pratat om hans sätt att vara med någon, därav av mitt inlägg tror jag. Känner mig ensam och det känns som att vårt band inte alls känns starkt när han håller på såhär.

Bagar Bengtsson

Äldre 18 Aug 00:06

#11

Roreza skrev 2019-08-17 23:47:42 följande:

Men, om man bara är allmänt misstänksam mot sin partner utan anledning/anledningar, så är personen som är misstänksam problemet.

En man/kvinna som börjar misstänka sin partner för att vara otrogen har oftast en/flera anledningar. Partnern kanske börjar "jobba över" väldigt ofta, börjar bli frånvarande/ointresserad, smusslar med sin mobil osv. Jag är mammaledig, är 99% av tiden med våra barn, han har mina lösenord till mina sociala medier/telefon. Jag har gjort allt för att han ska lita på mig, men inget hjälper. Han har tom åsikt om min klädsel och säger åt mig att gå och byta om till andra kläder om jag har på mig något han tycker är "utmanande" fastän jag har helt vanliga kläder. Har aldrig varit otrogen mot honom, varit i närheten eller tänkt tanken. Som sagt har gjort ALLT för att han ska lita på mig. Så, den där "magkänslan" han har saknar grund.

Nu är det upp till betraktaren som har sin magkänsla- i detta fallet är ena ungen inte lik honom- vilket i sig inte är ovanligt men det kan skapa en viss osäkerhet.
Det som skiljer ditt fall från TS verkar ju vara att din man är konstant svartsjuk medans TS problem har smugit sig på efter några år som jag tolkar det.

Jag har däremot svårt att se varför inte ett obligatoriskt faderskapstest tas vid varje förlossning.

Roreza

Äldre 18 Aug 00:19

#12

Bagar Bengtsson skrev 2019-08-18 00:06:46 följande:

Nu är det upp till betraktaren som har sin magkänsla- i detta fallet är ena ungen inte lik honom- vilket i sig inte är ovanligt men det kan skapa en viss osäkerhet.
Det som skiljer ditt fall från TS verkar ju vara att din man är konstant svartsjuk medans TS problem har smugit sig på efter några år som jag tolkar det.

Jag har däremot svårt att se varför inte ett obligatoriskt faderskapstest tas vid varje förlossning.

Jag är TS. Jag svarade på ditt inlägg. Han har alltid varit svartsjuk och jag trodde att det skulle bli bättre efter att jag visat honom att jag inte har något att dölja.

Tycker du verkligen att ett faderskapstest borde vara obligatoriskt? Tycker att det på något sätt känns förnedrande. Speciellt om det inte finns någon grund för det hela.

Tomelilla15

Äldre 18 Aug 00:30

#13

Roreza skrev 2019-08-18 00:19:34 följande:

Jag är TS. Jag svarade på ditt inlägg. Han har alltid varit svartsjuk och jag trodde att det skulle bli bättre efter att jag visat honom att jag inte har något att dölja.

Tycker du verkligen att ett faderskapstest borde vara obligatoriskt? Tycker att det på något sätt känns förnedrande. Speciellt om det inte finns någon grund för det hela.

Jag skulle föreslå att du säger att du går med på faderskapstest mot att han går i terapi om provet visar att han är fadern och att han gör det senast inom en månad från provresultatet så att det faktiskt blir av. Går han inte med på det så vill han ju inte ens jobba med sitt problem och då får nog du fundera på om du vill vara kvar i relationen.

Anonym (Sjukligt)

Äldre 18 Aug 00:35

#14

Tomelilla15 skrev 2019-08-18 00:30:21 följande:

Jag skulle föreslå att du säger att du går med på faderskapstest mot att han går i terapi om provet visar att han är fadern och att han gör det senast inom en månad från provresultatet så att det faktiskt blir av. Går han inte med på det så vill han ju inte ens jobba med sitt problem och då får nog du fundera på om du vill vara kvar i relationen.

Detta ovan var exakt vad jag också skulle skriva som svar till dig TS. Jag håller med om att det är förnedrande med ett faderskapstest. Ska du göra ett sådant för hans skull så ska han banne mig gå i terapi för både sin egen men främst för din skull. Han verkar ju vara bedrövlig att leva med. Gå runt och sura på dig för att han inte tror att hans ena barn är hans. Det är faktiskt riktigt sjukt.

Pentra

Äldre 18 Aug 00:38

#15

Roreza skrev 2019-08-17 23:47:42 följande:

Men, om man bara är allmänt misstänksam mot sin partner utan anledning/anledningar, så är personen som är misstänksam problemet. En man/kvinna som börjar misstänka sin partner för att vara otrogen har oftast en/flera anledningar. Partnern kanske börjar "jobba över" väldigt ofta, börjar bli frånvarande/ointresserad, smusslar med sin mobil osv. Jag är mammaledig, är 99% av tiden med våra barn, han har mina lösenord till mina sociala medier/telefon. Jag har gjort allt för att han ska lita på mig, men inget hjälper. Han har tom åsikt om min klädsel och säger åt mig att gå och byta om till andra kläder om jag har på mig något han tycker är "utmanande" fastän jag har helt vanliga kläder. Har aldrig varit otrogen mot honom, varit i närheten eller tänkt tanken. Som sagt har gjort ALLT för att han ska lita på mig. Så, den där "magkänslan" han har saknar grund.

Män är mycket sämre på sk. magkänsla; och de har svårt att känna skillnad på magkänsla och svartsjuka. Och detta är absolut INTE magkänsla. Jag är alldeles för bekant med ämnet; och detta sänder ut starka varningsklockor om att detta rör sig om sjuklig svartsjuka. Och är det det så, så blir det inte bättre VAD du än gör för att bevisa din oskuld. Det kommer ändå att bli än värre. ... Jag var i liknande situation för många år sedan, när mina barn var små. Den äldsta var lik pappan, men inte det andra barnet. Att barn nr två var lik sin farmor hjälpte inte; jag anklagades för otrohet! Det gick så långt att lilltösen en dag berättade för mig att pappan hade sålt henne till en kompis eftersom han inte ansåg sig vara hennes pappa! Ett brutalt, smaklöst och dåligt skämt som skar i mig! Och man kan ju bara ana hur vår dotter tog det, så liten hon var! Jag anklagades för otrohet, jag förtalades både öppet och bakom ryggen, skälldes ut och smädades offentligt, fick sluta att träna och fick mina kläder sönderklippta för att jag påstods vara otrogen. Jag påtalade hela tiden motsatsen, för det fanns inga bevis eftersom otrohet inte ens fanns på min karta och det hade heller aldrig inträffat; men ju mer jag försökte förklara ju vörre blev det. Tillslut krävdes det av mig att om jag inte hade klara bevis för att jag inte varit otrogen så hade jag varit det; och det betydde ju att jag hade varit tvungen att ha med mig en övervakare varje steg jag tog, 24/7, vilket var helt omöjligt. Han ansåg sig aldrig behöva bevisa sin tes, däremot skulle jag hela tiden bevisa min oskuld, vilket blev helt ohållbart. ... Så, du kan ge honom alla lösenord i vörden till dina konton; han kommer ändå att påstå att du har något vid sidan om som han inte känner till! Han kränker dig upprepat och kommer att suga musten och livslusten ur dig! Dina konton och lösenord är dina, så ändra alla lösenord och behåll dem för dug själv innan han ställer till det än värre för dig. Och sedan så söker ni hjälp; var för sig och båda tillsammans om det går. Och så får ni ta det därifrån. ... Det är inte kul för barn att se sina föräldrar gå isär, men det är heller inte bra för dem att växa upp och se och uppleva att den ena föräldern sakta men säkert; genom kränkningar, lögneroch kontroll; gör den andra till ett livlöst och tomt skal... ... Med vänlig hälsning, Pentra

Bagar Bengtsson

Äldre 18 Aug 00:45

#16

Roreza skrev 2019-08-18 00:19:34 följande:

Jag är TS. Jag svarade på ditt inlägg. Han har alltid varit svartsjuk och jag trodde att det skulle bli bättre efter att jag visat honom att jag inte har något att dölja.

Tycker du verkligen att ett faderskapstest borde vara obligatoriskt? Tycker att det på något sätt känns förnedrande. Speciellt om det inte finns någon grund för det hela.

Ok, sry- stod inte trådstartaren under så trodde det var en annan. Din man har då alltid varit svartsjuk mao och då är det svårt att ändra på sig. Jag skulle, om jag vorde dig, känna mig väldigt besvärad om han ville ha ett faderskapstest och det är därför jag förespråkar ett obligatoriskt sådant. Har läst siffror att runt 3% inte har "rätt" far vilket jag tycker är extremt orättvist mot tre personer:
1- BARNET
2-3 Biologiska pappan samt pappan som tror sig vara pappan. Vilket som är värst är nog från fall till fall.

IceKitten

Äldre 18 Aug 08:32

#17

Bagar Bengtsson skrev 2019-08-17 23:00:32 följande:

Hm... Hur är det med otrohet? Vilka råd ger främst kvinnor här inne om en annan kvinna är misstänksam mot sin man- LITA PÅ MAGKÄNSLAN! Här är det nu en man som tydligen har en magkänsla men just ja, han är man...

Förstår även TS dilemma om hon nu varit trogen att bli misstänkt av sin man. Jag har startat en tråd tidigare om att det är dags att införa obligatoriska faderskapstest- detta hade ju "friat" TS från misstanken. Det blir ju jobbigare om man måste fråga om faderskapstest- då känner sig kvinnan misstänkt men om det är obligatoriskt så är det ju ingen fara.

Obligatoriska faderskapstest skulle absolut inte lösa några svartsjukeproblem. Mannen skulle bara misstänka att mamman var otrogen gången innan barnet blev till eller när hon var på den där affärsresan...

Till TS, jag hade absolut inte gjort något faderskapstest. Lika lite som jag hade gett honom mina lösenord, det skapar bara en ond spiral där han kommer vilja ha mer och mer "säkerhet" och kontroll men ändå inte släppa svartsjukan. Han kan omöjligt hålla 100% koll på dig hela tiden och så länge som det fortfarande finns teoretiskt utrymme för otrohet så kommer han inbilla sig saker.

Det är dags för honom att växa upp. Byt alla dina lösenord och säg till honom att välja. Gå på terapi eller hitta någon annan.

Inteutanproblem

Äldre 18 Aug 08:48

#18

Roreza skrev 2019-08-17 22:23:29 följande:

Men jag fattar inte varför han är sån. Finns absolut ingen förklaring. Enligt honom har ingen gått bakom ryggen på honom, så vart kommer allt ifrån? Fattar ingenting.

Inte ovanligt att personer som är otrogna själva blir misstänksamma och agerar svartsjukt mot sin egen, inte ont anande, partner. Som man känner sig själv känner man andra, typ.

Swagger

Äldre 18 Aug 08:49

#19

Roreza skrev 2019-08-17 21:51:14 följande:

Jag vet inte hur jag ska börja. Har skrivit flera meningar, men raderat allt för att skriva igen. Men jag skäms över det jag ska skriva:

Jag och min make har två barn tillsammans. En av våra barn är inte lik honom. Barnet är likt mig, det andra barnet(äldsta) är likt honom. Min man har varit tyst dom senaste dagarna och undvikande. Idag frågade jag vad det var, och han förklarade att det inte var något. Efter flera om och men sa han "Jag har tänkt på att alla som träffar" x"("x" =vårt yngsta barn) säger att han inte är lik mig öht. Han är bara lik dig". Jag sa då att vår äldsta dotter liknar honom, och att vår yngsta liknar mig. Än sen? Då säger han: "jo, men eftersom att vår äldsta liknar mig vet jag till 100%att hon är min. Men jag kan ju inte veta det om" x". Blir HELT ställd eftersom att jag fattar att han är seriös.
Frågar honom om han tror att jag varit med någon annan. Alltså om det är någon annans barn och han säger "jag vet inte.

Från början skrattade jag och skojade om det. Men ju mer jag förstår vad han anklagar mig för blir jag nästan äcklad. HUR kan man tro något sånt om sin fru? Jag kanske hade förstått det om jag hade varit en kvinna som hade varit otrogen innan eller gjort något annat bakom hans rygg, men jag har ALLTID varit trogen till 110%. Han har svårt med tillit och har svårt med att jag har haft relationer innan honom. En gång gick han ut för att träna och kom tillbaka 30 min senare. Han slängde upp dörren till vårt sovrum där jag låg och nattade vårt barn. Anledningen? Han trodde att jag var med en annan man i vårt sovrum.

Jag vet inte vart jag vill komma med detta inlägg, men jag kanske bara vill skriva av mig. Hur ska jag hantera honom? Har oftast varit lugn, men ibland blir det för mycket och då skäller jag på honom, men han blir istället irriterad och nästan arg. Har någon varit i samma situation?

Har aldrig någonsin pratat om hans sätt att vara med någon, därav av mitt inlägg tror jag. Känner mig ensam och det känns som att vårt band inte alls känns starkt när han håller på såhär.

Berätta för honom att du känner dig mycket sårad av detta och att han gärna för göra ett faderskapstest (kostar relativt lite att skicka in och få gjort).

Vidare tycker jag du ska säga att när (för du vet ju) att han har det svart på vitt så ska han nästa gång han tror du är otrogen gå till en psykolog och få hjälp! Det är inte OK det han anklagar dig för och det är hans problem, men som givetvis går ut över dig.

Anonym (Mamman)

Äldre 18 Aug 08:56

#20

Första barnet var inte lik varken mig eller pappan. Jag var övertygad om att dom förväxlat barn på BB. (Dock ville pappan ha faderskapstest, så jag fick ju svaret via hans resultat).

Jag är gravid med min nya man och jag har uppmanat honom att göra faderskapstest. JAG vet att det är hans, och han har aldrig ifrågasatt det, men för bådas skull vill jag att han ska vara 100% säker. Även om jag aldrig varit otrogen eller ens tittat åt någon annan, så kan pappan aldrig veta säkert, och jag vill inte att han nånsin ska ens fundera över det.

Min mamma, däremot, födde ett barn som hon visste inte var sin sambos, men trots det vägrade hon erkänna det. Min syster var inte ett dugg lik någon och pappans matematik gick inte ihop. Efter 2 år visade faderskapstest att det inte var hans. Ändå nekade mamma och sa ? då måste det vara jungfrufödsel?. Sanningen kröp såklart fram till slut.

Vad gäller din gubbes svartsjuka så har jag inga bra råd, men vad gäller just det här med faderskap så tycker jag inte du behöver ta det så hårt. Du vet ju hur det ligger till, och känner pappan sig lugnare med ett DNA test så är det väl bara att göra ett.

Min man tror att jag fått barn med någon annan.

INNEHÅLL