Min man tror att jag fått barn med någon annan.

Just i detta fallet kan jag hålla med om att det pekar mot hans svartsjuka.

Men i allmänhet kan jag inte förstå vad kvinnor har emot att göra ett faderskapsprov.

Kvinnor vet, män gör det inte, och därför vill man veta.

Men det är ju inte riktigt samma sak, men absolut, om min partner vill det så absolut, för att stilla hennes oro så hade jag gjort det.

Du vet att det finns män som fått reda på att dom inte är pappan va? Tror du inte att deras fru har sagt något i stil med "jag skulle aldrig vara otrogen, du behöver inte oroa dig"?

Men som jag skrev innan om du läser så handlar det inte enbart om misstro alltid, utan även att man vill veta helt enkelt, man vill ha svart på vitt att man är pappa, man vill bekräfta att det är JAG och ingen annan, men som jag även skrev innan så kommer inte kvinnor att förstå detta då ni drar en direkt parallell till att "han litar inte på mig" trots att så inte är fallet.

Om ni inte hade varit den som fött barnet så hade ni också velat veta till 110% utan att misstro er partner.

Försök att tänka dig in i en mans situation så kanske du förstår.

Tror du på riktigt att alla som är otrogna säger det på en gång? Tror du på riktigt att ingen kvinna någonsin ljugit om vem som är pappa för att rädda sitt eget skinn? Tror du inte att det finns män som uppfostrat en annan mans barn i tron att det är hans eget?

Det är kanske såna historier som även startar en tanke hos andra män.

Det är jävligt enkelt att sitta och döma när det är en själv ungen kommer ut ur.

Just i detta fallet kan jag hålla med om att det pekar mot hans svartsjuka.

Men i allmänhet kan jag inte förstå vad kvinnor har emot att göra ett faderskapsprov.

Kvinnor vet, män gör det inte, och därför vill man veta.

Hade mina barn inte varit mina biologiska barn så hade jag absolut inte velat veta det. Jag hade hellre levt i ovisshet och inte behövt dela dem med vem det nu skulle vara som donerat DNA.

Jag kan inte fatta att man kan knyta an till ett barn, älska det och få kärlek från det barnet och sen vilja kasta det år sidan som skräp bara för att man inte delar DNA.

För övrigt så litar man antingen på sin partner eller så gör man inte det. Litar man fullt ut på mamman så behövs inte faderskapstest.

Känner man ett behov av faderskapstest så betyder det att man tvivlar på att partnern har varit trogen. Det kanske bara är ett frö av tvivel men det finns där. Annars är man säker och behöver inte bevis. Det behöver inte betyda att man är en dålig människa eller en dålig partner men det betyder att tilliten inte är 100 procent.